Vem ska betala för framtidens välfärd?

2016-10-04 22:00 Annika Winsth

KRÖNIKA. Få är i längden villiga att betala två gånger; både via skattesedeln och via försäkringspremier.

I Sverige har vi valt att ha en omfattande välfärd, och de allra flesta svenskar tycks värdesätta ett samhälle som inte är alltför ojämlikt. Brexit, Trump och populistiska partiers framgångar pekar på att det är svårt att låta klyftorna öka alltför mycket.

Men frågan är om det går att ha en omfattande välfärdssektor som finansieras via skattsedeln i en global och öppen värld? Helt klart ställer det nya krav på systemet. Vårt skattesystem bygger på att alla betalar skatt efter förmåga. Det fungerar så länge det finns förtroende för systemet. Det vill säga att sambandet mellan vad du betalar och vad du får ut är tydligt. Att privata försäkringslösningar blir allt vanligare, riskerar att urholka betalningsviljan. Få är i längden villiga att betala två gånger; både via skattsedeln och via försäkringspremier.

Det blir därför centralt att fundera över vilka skattebaser som är lättflyktiga och vilka som är långsiktigt hållbara.

Sittande regering har valt att beskatta arbete allt högre, och då främst medel- och högavlönade. I längden är det sannolikt ingen hållbar strategi. Människor behöver uppmuntras att arbeta och utbilda sig om Sverige ska lyckas hålla sig kvar i toppen. Och regeringen har i sina beräkningar inte tagit hänsyn till de negativa effekter som kan uppstå då människor väljer att arbeta mindre – eller än värre utbilda sig mindre – vid högre skatte­satser. Det är ett riskfyllt agerande.

Sedan Kina gick med i WTO 2001 har världen öppnats upp allt mer. Det har blivit allt enklare för såväl företag som individer att etablera sig i stora delar av världen. Det gör konkurrensen om välutbildade individer och företag mycket stor och den lär så förbli. Då blir skattenivåer centrala.

Många svenska företag är i dag så kallade Born Global-företag. Det vill säga att de är globala från allra första början. Dessa företag kännetecknas ofta av att de har sysselsatta från många olika länder, vilket gör företagen mer lättrörliga. Det är en enorm skillnad jämfört med exempelvis råvaruföretag inom skog och malm, som måste ligga där fyndigheten finns.

I framtiden lär det vara svårt att beskatta såväl arbetskraft som företag hårdare än andra länder. Samtidigt är det för samhället oerhört viktigt att locka till sig välutbildade människor. Kluster av kompetens, forskning och huvudkontor driver utvecklingen framåt och skapar möjligheter för ett land att producera högt upp i värdekedjan. Där ska Sverige vara.

Förr pratade vi ekonomer om stabila skattebaser, de så kallade fyra F:en – fordonsbränsle, föda, fattigt folk och fastigheter. Föda och konsumtionsskatter är fortsatt viktiga, men de kan komma att utmanas i framtiden, om delningsekonomin växer sig betydligt större än vad den är i dag. Vem ska beskattas – tillhandahållaren eller användaren? I vilket land och för vad?

Fattiga är starkt korrelerade med lågutbildade och är inte lika efterfrågade på arbetsmarknaden. De är inte särskilt lättrörliga, men ur fördelningssynpunkt är de ingen bra skattebas. Sannolikt får vi se kommunala skattehöjningar framöver. Jag hade hellre sett att staten kompenserat kommunerna i större utsträckning.

Vad gäller fordonsbränsle och energi lär de, med tanke på miljön, vara fortsatt högt beskattade. Men det räcker inte.

Kvar återstår skatt på reala värden. Fastighetsskatten var inte bra konstruerad, men som skattebas är det i stort sett den enda skatt vi kan vara riktigt säkra på att vi kan ha kvar. Politiskt är den tyvärr tabu.

En omfattande välfärd kräver sin finansiering. När en allt öppnare värld utmanar dagens skattebaser, är det oerhört viktigt att vi vågar diskutera morgondagens skattebaser. I den frågan är det knäpptyst från politiskt håll.

Stigande spänning

Oroväckande signaler från exportindustrin. Indikatorerna är svaga både på kort och lång sikt. Samtidigt är industrin lönenormerande. Det ökar spänningen inför avtalsrörelsen, eftersom resten av ekonomin har svårt att få tag på kompetens. Tid för nytt märke.

Annika Winsth

Fler krönikor av Annika Winsth

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet