Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!
Vad trevligt att du vill logga in. Vi ser att du inte har ett aktivt konto. Var vänlig kontakta kundtjänst: 08-617 80 00

Det är dyrt att vara snäll

2017-11-22 18:00

Största ägaren staten fokuserar på att Telia följer reglerna. Ansvaret är större än så.

KRÖNIKA. I förra numret skrev Affärsvärlden i Golvet, vår avdelning för mer eller mindre obekräftat snack från aktiemarknaden, följande om Telia och dess vd ­Johan Dennelind: ”Telias aktiekurs har släpat sedan Johan Dennelind tillträdde. Visserligen har han rett upp i muthärvan på ett förtjänstfullt sett, men han har inte lyckats skapa den tillväxt som aktie­ägare kräver.”

Obekräftat eller inte så är det svårt att argumentera emot.

I den senaste kvartalsrapporten som publicerades i slutet på oktober inleder Telias Johan Dennelind sitt vd-ord med följande:

”Kära aktieägare och följare av Telia, även det tredje kvartalet kännetecknades av att vi steg för steg närmar oss en renodlad nordisk/baltisk verksamhet.”

Det är underförstått ett steg i rätt riktning. Men den som läser bör ha klart för sig att det inte nödvändigtvis är en aktieägarvänlig väg framåt. För tio år sedan hade ett uttalande som Dennelinds ovan ansetts vara ett komplett misslyckande. På kärnmarknaderna i nordvästra Europa fanns bara stagnation och sotdöd, gick resonemanget då. Tillväxten fanns i tillväxtländerna i öst. Eurasien – Ryssland, Turkiet, forna Sovjet – stod för fyra tiondelar av Telia Soneras rörelseresultat. Det var också i de divisionerna som vinsterna växte snabbast.

Men det gjorde också problemen.

Hösten 2012 rullades muthärvan i Uzbekistan upp och bara månader senare lämnade Telias vd Lars Nyberg sin post.

Eurasien-eran tog definitivt slut när ­Marie Ehrling valdes till ny styrelseord­förande på Telias bolagsstämma i april 2013 efter ­Anders Narvinger.

– Hållbarhetsfrågor bör genomsyra varje medarbetares vardag, varje dag, sa ­Marie Ehrling till TT.

Hon initierade snabbt en genomgång av alla bolagets affärer i Eurasien-divisionen. Några månader senare, den 1 september 2013, tillträdde Johan Dennelind som vd. Strax därefter fick flera höga chefer lämna bolaget, däribland divisionschefen Tero Kivisaari, ansvarig för verksamheterna i Eurasien, och finansdirektören Per-Arne Blomquist, som också var tillförordnad vd i väntan på att Dennelind skulle tillträda.

Sedan Johan Dennelind och Marie Ehrling tillträdde har Telia haft ett tydligt huvud­fokus: CSR. Duon har varit handlingskraftig i att tvätta bolagets byk. Det är bra och det har behövts, inte bara efter Uzbekistan-smällen utan också efter misstankarna om oegentligheter i Azerbajdzjan, Kazakstan, Nepal, Georgien och Tadzjikistan.

I september 2015 tillkännagav Telia att bolaget avsåg att lämna Eurasien helt och hållet. I dag klassificeras de kvarvarande delarna som ”avvecklad verksamhet”. I september i år nådde Telia en uppgörelse där bolaget accepterade att betala böter och förverkande på totalt motsvarande 7,7 miljarder kronor för muthärvan i Uzbekistan.

Att ledningen för börsbolag hanterar CSR – bolags samhällsansvar – är i dag en självklarhet. Det har gått från en trend till att bli en integrerad del av rapporteringen. Telias Eurasien-kollaps är ett strålande exempel på vad som händer när ett bolag tappat kontrollen över CSR. Frågorna är nödvändiga och ska tas på största allvar. Men de behöver gå hand i hand med ansträngningar om att skapa nya lönsamma affärer. Börsnoterade bolag ska tjäna pengar åt aktieägarna och skapa tillväxt. Vad som händer när ett börsbolag slutar växa kan man skönja i Telias kursutveckling. Den har inte varit till glädje för aktieägarna.

Ett av Telias fyra mål lyder: ”Vi levererar aktieägarvärde i linje med de bäst presterande i jämförbar grupp i Europa.” I den mån ­bolaget förbättrar resultatet är det ­genom att minska kostnadsbasen, det vill säga genom att spara och på så vis få mer pengar kvar på sista raden. Att växa snabbare än BNP på de mogna, konkurrensutsatta och sofistikerade nordeuropeiska marknaderna är svårt. Ledningen kämpar hårt för att öka tjänsteintäkterna, men bolaget har hittills haft svårt att få fart på verksamheten.

Telia delar ut en stor andel av vinsten, och aktien har gett en godkänd direkt­avkastning. Men Telia ändrade i början av året sin utdelningspolicy. Framöver ska minst 80 procent av det fria kassaflödet, exklusive licensintäkter, delas ut. I tidigare policy ingick licenspengarna, en sänkning som marknaden inte gillade. Över huvud taget är det inte mycket marknaden nickat uppskattat åt som Johan Dennelind gjort sedan han tillträdde för drygt fyra år ­sedan. ­Aktiekursen gick sämre än index redan innan han tog vid och har sedan dess fortsatt att underprestera.

Citatet från Golvet som inledde den här artikeln avslutas så här: ”När verksam­heterna i Eurasien är avyttrade byts Dennelind ut mot en strateg som kan driva affären framåt.”

Om det är korrekt eller inte återstår att se. Men Telia måste försöka växa med lite större självförtroende om bolaget ska vara kvar på börsen, med eller utan Dennelind som vd.

Företrädare för Telias största ägare staten är säkerligen nöjda över att Telia de senaste åren hållit sig borta från skandaler. Men statens ansvar sträcker sig längre än så. Som största ägare i ett börsnoterat företag är det statens uppgift att se till att aktieägarna får god ­avkastning på de pengar som en gång investerades i folkhemsaktien.

Erik Wahlin

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet