En dålig målvakt har otur

Som chefredaktör på Affärsvärlden har jag valt att avstå från att direktinvestera i enskilda aktier. Fonder, däremot, sparar jag i. Så, lika bra att erkänna. Jag är en av dem som torskat på Brummers trendföljande hedgefond Lynx, som beskrivs närmare i ett reportage på sidan 14 i det här numret av Affärsvärlden.

Om du tittar på en kursgraf över Lynx avkastning sedan starten 1999, ser du en relativt jämn uppgång under de första tio åren, en platå under fem år därefter och sedan en spikrak uppgång på omkring 40 procent från våren 2014 och ett år framåt.

Punkten där jag kliver på så är Tenzing Norgay och Edmund Hillary tio meter från Mount Everests topp. Fem veckor senare, den 13 april, nådde Lynx all-time-high. Sedan dess har det gått nedåt och det rejält. När jag i höstas sålde hade posten tappat 18 procent. Stockholmsbörsen låg på strax över nollan under samma period.

Men att jämföra Stockholmsbörsen med en hedgefond som arbetar med systematisk och händelsebaserad terminshandel globalt med många tillgångsslag är förstås inte schysst. De flesta CTA:er, som de kallas, har haft det tufft på de senaste tre årens ryckiga marknader.

– Det är vid trender på några månader upp till ett halvår eller ett år som vi tjänar bra pengar, som Lynx vd Svante Bergström säger i reportaget.

CTA:er som Lynx kommer säkert igen. Och jag skyller inte på någon, utom möjligen min egen usla känsla för tajming.

Vem äger vad?

Alla reportrar, redaktörer och analytiker på Affärsvärldens redovisar öppet vilka aktier och aktiederivat hon eller han äger. Listorna finns under ”Redaktionen” på vår sajt.