Frihet, jämlikhet och populism

De djupa rötterna till populismens globala tillväxt är finanskrisen och trettio år av ohämmad nyliberalism.

KRÖNIKA. Om knappt två veckor, söndag 23 april, är det dags för första omgången i det franska presidentvalet. Som opinionsundersökningarna ser ut just nu blir det två till synes outsiders som ställs mot varandra i den andra och avgörande omgången fjorton dagar senare. Den ena tidigare finansministern Emmanuel Macron, den andra Nationella frontens Marine Le Pen.

Macron har klivit fram i opinionsundersökningarna i takt med att den tidigare finalfavoriten, republikanen François Fillon, anklagats för korruption med minskat stöd som resultat. Den blott 38-årige Macron har positionerat sig som politisk frifräsare, frisk fläkt och antietablissemangspolitiker, stödd inte av ett parti utan av den egenskapade kampanjorganisationen En Marche! (ungefär ”På väg!”). I botten har han ett socialliberalt program, som med svenska mått mätt skulle uppfattas som relativt neutralt, men som i Frankrike framstår som radikalt. ”Han vill svepa bort det som hållit tillbaka fransk ekonomi i decennier: arbetsmarknadsregleringarna, högskattesamhället, protektionismen”, skrev Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl i Svenska Dagbladet häromveckan.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här