När oljan blir billig

KRÖNIKA. Vad talar vi om när vi talar om olja? Sida vid sida samlas rapporter från miljökatastrofer i Nigerdeltat, dagliga noteringar på priset i dollar och antalet fat i amerikanska oljelager, svepande geo­politiska analyser i samband med oljekartellen Opecs senaste utspel, åtalsbeslut mot Lundin Oil-­direktörer, rykten om att jätten Exxon Mobil vill köpa konkurrenten BP och rapporter om smältande glaciärer. För nationalekonomen är olja en inflationsdrivande (eller sänkande) importvara och efterfrågan ett tecken på ekonomins tillstånd. För miljöforskaren är den en komponent i den globala uppvärmningen. Och för vänsteraktivister en symbol för multinationella bolags rovdrift. För Affärsvärldens läsare är nog aktieperspektivet intressantast. Inget av dessa perspektiv är mot­sägelsefullt. Alla kan vara sanna på en och samma gång, men den förklarar den förvirrade bilden av den viktigaste handelsvaran på jorden.

På tolv månader från januari 2016 till januari 2017 nästan dubblades världsmarknadspriset på råolja. Från runt 25 dollar fatet till en bra bit över 50 dollar. Siffran varierar beroende på om det handlar om WTI, Brent Crude eller annan sort.