Snön lyser vit på taken

Hösten och vintern när alla planer gick om intet och ingen fick som de ville.

När blivande jarlen Håkon Sigurdssons första mjölktänder visade sig fick han som seden bjöd en tandgåva av sina stolta föräldrar, i detta fall en träl vid namn Kark. Den som redan nu sneglar på sin moraliska kompass och ifrågasätter mamma Bergljot och pappa Sigurds värdegrund får komma ihåg att detta var i mitten av 900-talet, en skröna, och utspelade sig till råga på allt i Norge. Poängen med historien kommer strax. Det som gjorde Kark speciell var att han hade fötts samtidigt som sin tandherre.

”Det kommer troligtvis inte att vara länge mellan våra dödsfall heller”, lär Håkon ha sagt till sin tandträl. Mycket riktigt. När Håkon senare fick ett pris på ett huvud blev han dräpt av sin träl, som såg framför sig att plocka ut belöningen. Men kung Olav Tryggvason, som satt ett pris på Håkons huvud, tyckte inte att det kändes rätt att belöna en träl som svikit sin herre och halshögg i stället Kark.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Så var det då och så är det nu. I femton år har Kiruna kommun arbetat med att flytta staden åt nordväst. I höstas kom beskedet att järnmalmen i Kiruna är på väg att ta slut. Nu letar LKAB nya platser att bryta malm på. Sedan våren 2015 har Christer Gardell och Cevian kämpat för att konglomeratet ABB ska delas upp för att synliggöra värden. I mitten av december meddelade till sist vd Ulrich Spiesshofer att ABB säljer majoriteten av affärsområdet Power Grids till japanska Hitachi. Aktien tappade 2 procent på beskedet. MP-språkröret Åsa Romsons tårar när Sveriges nya migrationspolitik presenterades i november 2015 är ett annat exempel på när allt inte blivit som man tänkt.

Verkligheten kommer emellan, saker och ting utvecklas i en riktning som varit svår att förutspå och rätt var det är har allt man planerat och kämpat för visat sig vila på felaktiga premisser.

Stefan Löfven vill slippa förhandla med Vänsterpartiet och bilda regering med stöd från Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Vänsterpartiet vill se Löfven som statsminister, men helst utan att Liberalerna och Centerpartiet får inflytande.

Om det faktiskt ska bli en regering och inte ett extraval är för tillfället högst oklart, i varje fall när detta skrivs. Skulle det mot förmodan ha lossnat, får det ses som ytterligare ett bevis för att det sällan blir som man tänkt sig. Så här långt har alla svenska riksdagspartierna sett sina planer gå i kras. Det har inte blivit som någon hade hoppats på och alla utspel, förslag och förhandlingslösningar har antingen aldrig lyft eller snabbt skjutits ned. Undantaget är Sverigedemokraterna som utan att lyfta ett finger kan titta på när de etablerade svenska partierna förgör varandra.

Sverigedemokraterna är också en av vinnarna i opinionsmätningarna efter valet, och har ökat 2 procentenheter jämfört med riksdagsvalsresultatet, enligt Demoskop/Expressens mätning i början av januari. Den andra stora vinnaren är Socialdemokraterna, medan koalitionskamraten Miljöpartiet backar några men ack så viktiga tiondels procentenheter under riksdagsgränsen. Förlorar mest stöd gör Moderaterna.

Klart är att Sverige har varit utan regering i snart fyra månader. Efter måndagens nej från Vänsterpartiet hägrar det belgiska världsrekordet. I Belgien var partierna på ett helt annat sätt än i Sverige vana vid komplicerade regeringsförhandlingar. Men efter valet i juni 2010 blev det värre än vanligt och partierna kunde inte komma överens. Det dröjde 541 dagar tills en ny regering kunde sväras in.

Under perioden styrdes landet av en övergångsregering, ledd av Yves Leterme, den före detta premiärministern, han som valt att lämna och utlyst nyval. En övergångsregering, eller expeditionsministär, har enligt belgiska traditioner rätt att fatta de beslut som krävs för att landet ska fungera. Den har också i uppgift att verkställa beslut som fattats av den tidigare, äkta regeringen och hantera akuta frågor. Var gränsen går är ingen exakt vetenskap men under Letermes ledning hade Belgien till och med ordförandeskapet i EU och skickade trupper till Libyen.

Nackdelen med en lång period av expeditionsministär är att den underminerar legitimiteten i det rådande systemet. Uppenbarligen fungerar det utmärkt utan en regering, och det är knappast en utveckling som de politiska partierna i Sverige eller andra demokratiska stater vill se.

Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från Trapets