Vi upplever för tillfället problem med vår inloggningstjänst, allt material är för tillfället upplåst
Hej, tack för din order! Din betalning är nu genomförd och ditt konto verifieras, var god och invänta e-mail med aktiveringslänk för att kunna använda ditt konto.
Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Fåfängans marknad

2020-02-05 18:00

World Economic Forum firar 50 år, och som present till världen har man uppdaterat det så kallade Davosmanifestet som handlar om hur företag ska agera. Davosmanifestet från 1973 handlar om att ledningen måste tjäna främst kunder, men även investerare, anställda och samhälle. Klart och tydligt. Människor av kött och blod (ledningen) är tjänare åt olika intressentgrupper. Välavlönade och privilegierade, men alltjämt tjänare och inte överhet.

Manifestet från 2020 är 50 procent längre och 100 procent mer otydligt. 2020 är det inte längre ledningen som tjänar. I stället är det bolaget som ska engagera sina intressenter i ”gemensamt och hållbart värdeskapande”. ¿Qué? Det må vara fint, mjukt, fluffigt men det är också mer abstrakt och svårare att utkräva ansvar. Två andra tydliga skillnader mot 1973:

Kunden sätts inte längre i första rummet.

Lönsamhet anges inte längre som en nödvändig förutsättning för alla andra godheter ett företag förväntas bidra med.

Är detta tom symbolik eller har det betydelse? Enligt Bloomberg har de 436 börsbolag som närvarade i Davos för ett år sedan i alla fall gått 10 procent sämre än S&P 500. En tolkning är att vd:ar som gillar alpint elitmingel och verbalt snömos också är bekväma med lägre fokus på kundnytta och lönsamhet.

Apropå snömos, vänner av ordning kanske noterade citattecknen kring ”hållbara investeringar” i ingressen? Syftet med det var inte att ifrågasätta eller klandra idén bakom hållbara investeringar. Tanken är god. Däremot är citattecknen en lite cynisk markering av att begreppet ”hållbara investeringar” nästan är helt subjektivt och omöjligt att entydigt definiera i praktiken. Hur mäter man vad som är grönt eller smutsigt?

• Är en H&M-tröja av ekologisk bomull ”bra för miljön” eller bara mindre dålig än vissa andra?

• Och är inte fossilgas i så fall ”bra för miljön” jämfört med kolkraft?

• Är SSAB en miljöbov (all stålproduktion medför stora CO2-utsläpp) eller en hållbar investering? (SSAB ligger i framkant jämfört med branschen globalt.)

• Ska SSAB premieras för FoU kring framtida fossilfritt stål (Hybrit) eller ska man bara mäta dagens klimatpåverkan?

• Och om det är så dåligt med stålproduktion, hur kan det då vara miljövänligt att köpa en ny Tesla i stället för att nyttja existerande bilar längre?

• Är det miljövänligt att köra Tesla om elen på marginalen produceras av kolkraft?

• Är det förresten hållbarhet att skrota fullt fungerande kärnkraftverk?

• Ska man etikettera hela branscher som gröna eller smutsiga? Eller ska man jämföra bolag i varje bransch mot varandra och etikettera dem efter relativ prestation?

• Var går gränsen mellan ”greenwash” och engagemang som gör varaktig skillnad?

Poängen är inte att relativisera och sprida nihilism. Det finns många miljöbovar och miljöhjältar bland företag och branscher. Men en väldigt stor del av näringslivet befinner sig i en gråzon där det är oerhört snårigt och subjektivt att säga vad som är hållbart.

För att återgå till detta med symbolik och verklighet så syns Greta-effekten tydligt i att inflödet 2019 till ”hållbara fonder” sköt genom taket med +300 procent. Samstämmiga experter säger att detta bara är början. Gamla som unga, privatsparare och institutioner, alla verkar vilja investera grönt.

Fondbranschen är med på noterna. Men frågan återstår. Vem bestämmer vad som är äkta grönska och vad som är smutsigt eller greenwash? Här kommer vi till en ny viktig nisch i den växande ”ansvarsflyttarindustrin”. (Ansvarsflyttarindustrin är ett hemsnickrat begrepp som avser alla de branscher som hjälper förvirrade storbolag att slippa fatta egna svåra beslut. För en skälig peng kan man flytta ansvaret till någon annan. Klassiker på området är revisorer och kreditratinginstitut.)

Framtiden är ljus för alla företag som sysslar med att analysera och kvantifiera ”hållbarhet”. ESG-rating blir helt nödvändigt för alla fondbolag som vill grönstämpla sin förvaltning.

Slutligen ett tips. Håll koll på indexbolagen, även de verksamma inom ansvarsflyttarindustrin. De tre stora indexbolagen är MSCI, S&P Dow Jones och FTSE Russell. Dessa dominerar helt marknaden för diverse index. Indexbolagens beslut om vilka aktier som hör hemma i vilka index blir helt avgörande när indexförvaltningen hela tiden ökar i betydelse. Nu beräknas 20 000 miljarder dollar vara investerade för att replikera olika underliggande index. Kanske finns det snart ett index för bolag som deltar i Davos? Köp inte den indexfonden.

Greta och Davos är två starka symboler för hur svårt det ofta är att skilja på symbolisk gest och verklig effekt. Det gäller exempelvis ”hållbara investeringar”, indexförvaltning och inte minst vd-resor till Davos.

Peter Benson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom