Från en extrem till en annan

KRÖNIKA.

Det talas sällan om hur svensk skola var organiserad före friskolereformen år 1992, utom möjligtvis beskrivet i ett rosaskimrande nostalgiskt töcken. Sanningen är att det var ett extremt system det också, fast med betongsocialism som ideologi.

I mitten på 1980-talet var det så få icke-statliga skolor kvar att de kunde räknas på ena handen (riksinternaten och religiösa skolor borträknade). De enskilda och privata skolorna sågs av den regerande socialdemokratin som ett arv från klassamhället som skulle bekämpas. Elever som inte kom från förmögna hem, och av ett eller annat skäl inte ville gå i den skola som anvisats av kommunen, kunde inte göra mycket utan fick nöja sig med sin lott. Osynliga, ofta godtyckliga, geografiska gränser styrde. Ett system som övervakades av Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här