Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Förändra förändringen!

2018-12-12 18:00

Att driva förändring är något av det svåraste och mest riskfulla som en företagsledning kan göra. Att ta steget ut i det okända innebär att ta risker, att behöva vara på sin vakt och tappa kontroll. Nya produkter kan floppa. Distributionskanalen kan visa sig inte funka. Nya produktionsmetoder kan få medarbetarna att sparka bakut. Det nya kan skrämma bort kunderna.

Det enda som är mer obehagligt än förändring är att stå still. Svenska företagsledare är helt på det klara med att det när som helst kan dyka upp en digital lösning som kan förändra hela deras marknad. De vet att automatisering och internet of thingsgradvis kommer att göra yrken onödiga och arbetskraft överflödig. De inser att förändring är ett måste.

För att undvika fallgroparna som man fruktar så förändrar man planerat, kontrollerat och övervakat. Det finns hur många rådgivare som helst som livnär sig på detta, change management på ren affärssvenska. Risker kartläggs, mål definieras, delmåls ställs upp, mätetal tas fram, milstenar sätts ut. Planer görs för hur utfall ska kontrolleras mot verkligheten och beredskap skapas för att kunna styra undan om förändringen går snett.

Politiken är annorlunda. Alla ideologier – möjligen bortsett från ren konservatism – har en gång i tiden startats som missnöjesyttringar, och organiserats runt viljan att forma framtiden till något bättre. Liberalismen vill befria, socialismen öka rättvisan, kommunismen revolutionera.

Barack Obamas första presidentkampanj är talande. Budskapet var rätt och slätt ”Change”. Förändring är i politiken inte ett obehagligt måste, utan ett syfte i sig självt. Kanske är det därför politiker ofta är mer vårdslösa med förändringsprocessen än företagsledare. Ibland leder det väldigt fel.

Skolan förändrades i grunden genom kommunalisering, friskolor och skolval. Men analysen av risker och förväntat utfall saknades. Inga delmål, inga mätetal och ingen plan B etablerades. Resultaten ser vi nu med kunskapsresultat under OECD:s genomsnitt.

Ungefär samtidigt med friskolereformen så förändrades även psykvården. Personer med psykisk ohälsa skulle integreras effektivare med övriga samhället. Även det resultatet lever vi med nu. Många sjuka blev än mer isolerade i sina lägenheter. De klarade inte av att hantera räkningar och hyra, och tappade kontakten med vården. Antalet psykiskt sjuka uteliggare har mer än fördubblats. Förändring gick före resultat.

Nu hävdar politiker från alla läger på samma sätt att arbetsmarknadsutbildning är ineffektivt. Regeringen Löfven halverade under förra mandatperioden antalet personer som fick gå kurserna trots att kompetensbristen bara ökade, och trots att de nyanlända med svensk yrkesutbildning fick allt större chans till jobb. Förra veckan stod det klart att de borgerliga partierna nu vill gå ännu längre. I sina budgetmotioner minskar de anslagen ytterligare.

De vill säkert väl. Det ville de med friskolor och psykiatrireform också. Men säger man att just arbetsmarknadsutbildningarna är ineffektiva så är det en konstig början. Visst, arbetsmarknadspolitiken i sin helhet är långsam och inte så bra på att matcha. En hel del åtgärder, som Fas 3 och annat, har varit direkt provocerande.

Men det är inte arbetsmarknadsutbildning. Nu när näringslivet skriker efter kompetens och 200 000 utomnordiskt födda arbetslösa skriker efter jobb så fungerar den tvärtom väldigt effektivt. 100-tals människor får jobb varje vecka efter en arbetsmarknadsutbildning. De flesta är nyanlända, och hade inte haft en chans utan svensk yrkeskompetens.

Att då ta bort den chans som finns att lära sig ett yrke är att sitta fast i vallöften om förändring, inte att söka resultat genom den eftertanke, analys och planering som krävs för att färre företag ska säga ”vi har inte kompetensen” när nya order kommer – och få fler människor ska kunna säga ”jag går till jobbet” varje morgon.

Vd för Yrkesakademin, tidigare valledare för S och statssekreterare under Göran Persson.

Disclaimer

Som vd för ett av de stora vuxenutbildningsbolagen talar jag i den här krönikan för min sjuka faster. Jag ber om ursäkt för det! Men jag tar hellre kritik för att gynna mig själv än håller tyst när en så viktig fråga styr snett på grund av bristfällig statistik, missförstånd och politiska låsningar. Förändra gärna arbetsmarknadspolitiken men slit inte bort möjligheten för Masoud, Ghalia och Hamdi att få en kompetens som behövs och efterfrågas av svenska företag!

Jan Larsson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet