Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Sverige behöver en ordentlig fixarhelg

2018-10-17 18:00

Jaså, du har Arbetsförmedlingen som kund!” sa vännen som jag stötte ihop med. ”Jag var där nyss för en utbildning jag ska gå”, fortsatte hon. ”Vilken hopplös miljö. Slitet, trist och grått.”

Jag svarade att de ju kanske kunde måla väggarna. Hon höll med.

Det slog mig att jag hört samma tanke förr, på 1990-talet. New Labour skulle reformera den brittiska arbetsförmedlingen. De var på besök för att se hur det fungerade här. Vi i det svenska regeringskansliet förundrades över att en punkt i programmet var att måla om så att de arbetslösa inte skulle stigmatiseras av tristesen. ”Haha”, sa vi – om de ska reformera genom att måla om så kommer de aldrig komma ikapp.

Och nu står jag och pratar om målarfärg på väggarna, och minns ett tjugotal bilder och entusiastiska beskrivningar som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) la ut på Facebook efter ett besök hos arbetsförmedlingen i Liverpool.

Ombytta roller alltså. Det är bra att svenska ministrar kommer hem med nya perspektiv, lösningar och angreppssätt, på samma sätt som alla företag ständigt benchmarkar sig mot de bästa konkurrenterna för att inte halka efter. Den svenska instinkten så fort vi är utomlands, att förundrat betrakta andra länders tillkortakommanden och konstatera ”in Sweden we have a system for that”, är allra mest ett uttryck för grav självgodhet.

Men när nu Arbetsförmedlingens kontor känns depressiva, när förseningarna i tågtrafiken verkar slå ständiga rekord, när potthålen i vägarna bara ser fler ut, när tågens luftkonditionering inte funkar i värmeböljan, när snöröjningen inte klarar första ordentliga snövädret, och rulltrapporna vid Odenplan i Stockholm stått stilla i veckor – så skulle jag vilja kunna säga så igen.

Sverige ligger i topp i världen som innovationsland, vi är ett av världens mest ansedda länder och vi är en av de mest konkurrenskraftiga ekonomierna. Men hur viktigt är det för Sverigedemokraternas väljare när de samtidigt ser att Sverige har fler tiggare än andra länder, när skolorna underpresterar, när Svenska Akademien är ett unket skämt, breven inte kommer fram i tid och det är omöjligt för en ung familj att hitta en bostad.

In Sweden, we used to have a system for this! Men nu funkar inte systemet längre. Sverige är underinvesterat – inte bara i det som bygger ekonomisk tillväxt, som krönikörskollegan Annika Winsth här i Affärsvärlden ofta påtalar. Vi är också under­investerade i sådant som märks först när det kör ihop sig – pensioner som är långt lägre än lönen, poliser som inte kan komma när man ringer, busskurer som inte lagas om de sparkas sönder, timme ut och timme in på akuten med ett barn som har halsfluss.

Om inte det grundläggande fungerar så försvinner känslan av att tillväxt, produktivitet och teknik leder till något bättre för alla. Varje sent tåg, varje hål i vägen, varje bortslarvat paket på posten blir ett bevis för att utvecklingen för de allra flesta bara medför försämringar.

Det parlamentariska läget kommer att göra denna mandatperiods regering svag. Men kanske är det en chans. För åsiktsskillnaderna borde vara svårast att överbrygga i de stora ideologiska frågorna.

På kommunal nivå är blocköverskridande koalitioner vanliga. Där premieras samarbete och pragmatism. Kanske kan det bli på samma sätt om den nationella politiken inriktas på väldigt praktiska saker. KI bedömer budgetutrymmet till 120 miljarder kronor under mandatperioden. Om två tredjedelar får gå till Annika Winsths ekonomiskt rationella investeringar, så kan en tredje­del – 40 miljarder kronor – användas till att få allt att funka igen. Det måste varje regering och riksdagsmajoritet kunna komma överens om, så slipper de slåss om de stora ideologiska projekten de närmaste fyra åren.

Det är ungefär som en fixarhelg hemma för att byta glödlampor, laga packningar, fästa lösa skruvar, och fixa vinterdäck, trädgårdsmöbler och lövkrattning. Det är inte glamoröst. Det är inte kul. Det är inte ens ambitiöst. Men man känner sig förbannat nöjd efteråt. Och kanske räcker det som ambition för den kommande regeringen: att känna sig förbannat nöjd 2022.

Vd för Yrkesakademin, tidigare valledare för S och statssekreterare under Göran Persson.

Föryngringsmaskin

Det kanske bästa med valrörelsen var nog att många ungdomsförbund fördubblade antalet medlemmar. Om regeringskansliet tar hand om cykelställsfrågorna, så kanske ungdomsförbunden kan få utveckla partimaterial för de frågor som enligt ungdomsbarometern driver ungas nya intresse för politik: klimat, jämställdhet och globaliseringens effekter på Sverige.

Jan Larsson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet