Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Lönsamhetens gränser

2011-11-15 21:00

KRÖNIKA. Äldrevården har genererat en osunt hög avkastning till ägarna. Men det lär inte fortsätta. Utrymmet för fortsatta effektiviseringar är begränsat. Och pressen på vårdgivarna ökar, bland annat måste upphandlingarna skötas bättre.

På Handelshögskolansmastersutbildning i Stockholm får eleverna göra en så kallad fallstudie som handlar om vårdkoncernen Ambea, där skandalomsusade Carema Care utgör ungefär hälften. Ambea köptes år 2005 av 3i från en samling privatpersoner. Fem år senare såldes det till de nuvarande ägarna, riskkapitalbolagen Triton och KKR. Under 3i:s ägo nästan fördubblades Ambeas omsättning och riskkkapitaljättens insats på närmare 700 miljoner kronor växte 3,5 gånger, motsvarande en årlig avkastning på cirka 35 procent. Den fråga som studenterna på Handelshögskolan har att ta ställning till är: Hur ska de nya ägarna kunna göra om samma resa? Svaret: Det blir mycket svårt. Och de senaste veckornas skandaler i Carema gör naturligtvis inte uppgiften lättare.

Men om vi för en stund bortser från den aktuella mediastormen och i stället riktar blicken mot Carema Cares affärsmodell så är avsikten förstås att ta över driften av fler vårdhem, det ökar tillväxten. Om vårdhemmen sedan drivs effektivt växer också vinsten. Därmed är kunskap om hur offentliga upphandlingar av vård går till en nyckelkompetens i denna speciella bransch. Det kan låta som ett ointressant och bottenlöst tråkigt pappersarbete, men den som vinner många upphandlingar får driva fler vårdhem och erhåller därmed ytterligare pengar från det offentliga.

När marknaden för äldreomsorg konkurrensutsattes fanns en utbredd föreställning om att många äldreboenden skulle tas över av mindre företag, eldsjälar, som brann för att bedriva en bra vård. Ingenting tydde på att sådana aktörer skulle driva äldreboenden sämre än kommunen. Tvärtom var tesen att motivationsgraden skulle öka om vårdpersonalen ägde verksamheten själv.

Verkligheten blev en annan. I dag domineras den privata äldreomsorgen av fyra jättar, Attendo, Aleris, Carema Care och Förenade Care. Samtliga ägs av riskkapitalbolag och investmentbolag. Carema Care och Attendo (ägt av Industrikapital) har tillsammans 50 procent av marknaden. Under 2009 gjordes 140 upphandlingar inom äldreomsorgen. Carema Care vann cirka 38 procent av kontrakten. Under 2010 ökade antalet vårdenheter i Carema Cares drift med 14 stycken. Omsättningen har på två år gått från 2,9 till 4,2 miljarder kronor.

Undersökningar frånKonkurrens­verket visar att små spelare har svårt att konkurrera i offentliga upphandlingar. Dessa är komplexa och tidskrävande att genomföra och med begränsad erfarenhet kan det vara svårt att veta vad som ska offereras. Men Konkurrensverket varnar också för att stora koncerner kan driva systemet mot en osund strategisk anbudsgivning. En koncern kan exempelvis lämna flera anbud, och därmed skapa ett falskt intryck av konkurrens. Det förekommer också att erfarna upphandlare offererar pris på vissa tjänster, men inte alla. Sedan tar de ut överpriser på det som inte fanns med i avtalet.

För att komma till rätta med avarterna är det viktigt att kommunerna lär sig se igenom osunda anbud, men också att de följer upp hur en operatör lever upp till avtalsvillkoren. Verktyg för att göra det finns redan.

Martin HammarströmOfferator, som är rådgivare i upphandlingar, menar att upphandlarnas bristande kunskap ofta är en starkt bidragande orsak när det går fel. Han menar att kommunerna måste lära sig att upptäcka och täppa igen kryphål och följa upp verksamheter som lagts ut.

– Långsamt har upphandlingarna blivit bättre, men många kommuner börjar på en låg kunskapsnivå, säger han.

Att upphandlingarna är för dåligt skötta fråntar naturligtvis inte Carema och dess ägare ansvar för de missförhållanden som har avslöjats, även om bolaget inte har brutit mot avtalet. Det moraliska ansvaret ligger alltid hos den som tillhandahåller vården. Men om kompetensnivån höjdes hos kommunerna skulle förmodligen de stora spelarna få mindre utrymme att utnyttja sin dominerande ställning. Kanske skulle också eldsjälarna få lite bättre möjlighet att slåss på allvar om kontrakten.

Så en slutsats är att om äldreomsorgen ska bli mer än intäkts- och kostnadsposter i riskkapitalbolagens resultaträkningar, så måste upphandlingarna förfinas avsevärt.

En annan slutsats är att en vårdpeng, liknande skolpengen, skulle öka inflytandet för mottagarna av omsorgen genom att dessa lättare skulle kunna byta leverantör när de är missnöjda. Precis som i skolan handlar det dock om ”kunder” som inte alltid är i stånd att göra ett informerat val och därför är inte vårdpeng någon universallösning, men det skulle öka pressen på vårdgivarna att leverera bra tjänster.

En tredje slutsats är den som studenterna på Handels drog för länge sedan: Räkna inte med någon 35-procentig avkastning i äldrevårdsbranschen fram­över.

Lotta Dinkelspiel

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom