Femtio år av ensamhet

KRÖNIKA. Tänk er en alternativ historia, där svenskarna hade varit spridda över jorden men återvände till Skandinavien efter förföljelse på andra håll. Övriga nordbor känner sig trängda av invandringen och 1947 ­lägger FN fram en delningsplan: ett litet Sverige åt svenskarna och ett Danmark åt danskarna. Den blågula sidan accepterar men grann­länderna anfaller. Till allas förvåning segrar den ny­bildade staten, med resultatet att danskar flyr eller hamnar under nya herrar. De kommande åren blir Sverige konstant beskjutet från Finland, och 1967 drar det ihop sig till krig igen. Norrmännen blockerar Öresund. Arméer från Island, Ryssland, Polen, Tyskland, Holland dras ihop runt Sveriges gränser. Ledaren för den danska befrielserörelsen DLO säger: Detta är en kamp om hemlandet. Svenskarna måste lämna Norden och vi ska hjälpa dem. De av den gamla svenska befolkningen som klarar sig kan stanna, men mitt intryck är att ingen kommer att överleva.

Då inträffar miraklet. Sverige väljer att slå till först. Dag ett krossar de det norska flygvapnet. Dag två erövrar de Österbotten och Hardangervidda, dag tre allt som återstår av Danmark. Efter en vecka har Sverige tredubblat sitt territorium. FN bestämmer att landvinningarna ska lämnas tillbaka mot ett vagt löfte om fred. Danskarna hamnar under ockupation eller placeras i hopplösa flyktingläger i grannländerna. Svenskar körs ut från sina urgamla kvarter i Oslo, Helsingfors, Berlin, Amsterdam och återvänder till det nya hemlandet där de genast integreras.