Jag säger nej till Nato

Svensk försvarsplanering har varit konsekvent i hundra år. Det har alltid blivit fel. Rustade till tänderna i vackert väder och oskyddade i storm.
29 november 2016 22:00

Hösten 1994 röstade svenskarna ja till EU. Några år tidigare hade det varit otänkbart, framför allt för Socialdemokraterna. Men nu hade Sverige genomgått en ekonomisk kris, självkänslan var stukad, Europa återförenades efter Berlinmurens fall och framtiden låg i internationellt samarbete.

I och med EU-medlemskapet blev alliansfriheten poänglös. Sverige kunde inte vara neutralt om unionen blev angripen, och förresten fanns inga maktblock kvar att vara neutral emellan. Snart skulle Baltstaterna gå med i västalliansen och bädda in oss i en ny säkerhetsgemenskap. Det rådde avspänning, ingen hade höjt på ögonbrynen om Stockholm slagit sina påsar ihop med Tallinn, Berlin, London och Washington.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här

Annons från Trapets