Den som spar hon har

Inför en förväntad annalkande ekonomisk avmattning har så centralbankerna återigen fått kliva in och agera. Den amerikanska centralbanken Fed har nu sänkt räntan två gånger under innevarande år. Marknaden förväntar sig att de fortsätter att sänka. Och Fed saknar inte penningpolitisk ammunition. ECB har också sänkt räntan – i detta fall inlåningsräntan – och ämnar fortsätta köpa obligationer från marknaden. Men man lät också påskina att de positiva effekterna av ytterligare penningpolitisk stimulans kanske inte överstiger de negativa konsekvenserna av ytterligare lägre räntor. Eller om man så vill – penningpolitiken har gjort sitt. Även Riksbanken har indikerat att vi står långt ifrån en räntesänkning. Istället riktar man blicken åt ett annat håll: finanspolitiken.

En förutsättning för att kunna bedriva en någorlunda expansiv finanspolitik är att man har ordning på statsfinanserna. En låg statsskuld, helst i kombination med ett löpande överskott i budgetsaldot (mer pengar kommer in än vad som går ut) ger goda förutsättningar för finanspolitisk stimulans. Beroende på hur akut situationen är kan man stimulera långsiktigt – genom satsningar på infrastruktur, klimat- och miljöförbättrande åtgärder eller utbildning – eller genom mer akuta åtgärder såsom skattelättnader eller bidragsökningar vilket ofta ger ett snabbare gensvar genom ökad konsumtion och, allt annat lika, en högre tillväxt.