Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

En sak vet jag: Ingves jobb är inte lätt

2017-04-25 22:00
Olof Manner. Foto: Jörgen Appelgren

Jag blir uppringd minst två gånger i veckan av indiska analysproducenter som erbjuder billig analys framtagen av universitetsutbildade, Mumbai-placerade ingenjörer och doktorer.

KRÖNIKA. Den efterlängtade inflationen lyser fortfarande med sin frånvaro och ställer således till det för Riksbanken. I februari låg KPIF, inflationen rensat för förändringar i boräntorna, det inflationsmått Riksbanken använder sig av, på 2 procent, och det såg från ett Riksbanksperspektiv ganska ljust ut. I mars föll det tillbaka till 1,5 procent. Huvud­orsaken var lägre priser på energi och livsmedel men en del kalendereffekter spelade också in. Bland annat låg påsken senare i år.

Analytiker på alla håll och kanter skrev snabbt om sina prognoser. De räntehöjningar som man trodde skulle komma från Riksbanken har ånyo skjutits på framtiden. I dagsläget tror de flesta prognosmakare, min egen arbetsgivare undertecknad, att en första räntehöjning från Riks­banken nu kommer under första halvåret 2018.

Under lång tid har inflationen gäckat såväl riksbank som övriga marknadsbedömare, vilket lett till att vi i dag har såväl minusräntor som extraordinära penningpolitiska åtgärder, i dagligt tal kallat QE. Det innebär att Riksbanken köper statsobligationer på den öppna marknaden enligt ett förutbestämt schema. På så vis pumpar Riksbanken ut pengar i systemet, vilket borde sätta fart på inflationen. Men icke.

Det finns flera förklaringar till att inflationen är låg. På lång sikt har lågkonjunkturen som följde av Lehman- och finanskraschen påverkat. Likaså har den alltmer utbredda digitaliseringen med total pristransparens via mobiltelefoner och läsplattor spelat roll. Globaliseringen, där svensk arbetsmarknad konkurrensutsätts internationellt på framför allt tjänsteproduktionen, är också en faktor. Jag blir uppringd minst två gånger i veckan av indiska analysproducenter som erbjuder billig analys framtagen av universitets­utbildade, Mumbai-placerade ingenjörer och doktorer.

Under de senaste åren har även lägre priser på råvaror och energi dragit ner inflationen – en trend som har vänt det senaste året och tänt hoppets ljus för Ingves & co. Nyligen blev dock de treåriga centrala löneavtalen en smärre besvikelse­ för Riksbanken – 6,5 procents löneökningar på tre år är inget som trycker upp kärninflationen nämnvärt. Som lök på laxen finns det också förväntningar om att kronan långsiktigt kommer att stärkas, något som även Riksbanken förutspår. Det kommer att göra bidraget från den importerade inflationen lägre.

Kommer inflationen alltså att vara fortsatt låg? Så behöver det inte vara. Den internationella konjunkturen återhämtar sig stabilt i såväl USA, Europa som i de flesta större utvecklings­länder. Arbetslösheten är på väg ner och framåtblickande indikatorer pekar på ännu starkare tillväxt, framför allt i Europa. De flesta oljeprisprognoser pekar fortfarande uppåt och trots bakslaget i mars så tyder det mesta på att inflationen sakta segar sig uppåt.

Mina makrokolleger tror att inflationen återhämtar sig under april men är tveksamma till om vi når upp till Riksbankens inflationsmål, KPIF på 2 procent, under innevarande år. Personligen hoppas jag på det. Jag är trött på minusräntor och delvis också rädd för de långsiktiga ekonomiska effekterna. Om dem vet vi väldigt lite. Men en sak vet jag. Ingves jobb är inte lätt. Att se inflationen vackla så nära målet, trots både minusräntor och obligationsköp, kan inte kännas roligt.

långa räntor

Riksbanken må ha styrräntan, och därmed de korta räntorna, i sin hand. De långa räntorna styrs däremot av marknadens förväntningar, internationella ränterörelser och andra faktorer. 10-åriga svenska stats­obligationsräntor ligger i dag drygt en halv procent högre än förra sommaren.

Olof Manner

Fler krönikor av Olof Manner

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet