Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Räntorna tyder på kris i sikte

2017-02-28 22:00
Olof Manner. Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. För tillfället prisar räntehandlarna in en ny eurokris.

I finans- och makrovärlden har de senaste somrarna präglats av kriser, inte minst Grexit och Brexit. När det nu börjar bli dags att planera semestern igen studerar jag de tre datorskärmarna, och de kurvor och siffror jag har framför mig gör känslan av déjà vu högst påträngande.

Räntehandlare världen över justerar inte räntorna utifrån konkreta händelser. De väger in sannolikheter och risker i varje givet ögonblick och justerar köp- och säljnivåer direkt i sina system – det är det vi kallar för marknaden. Prissättningen i marknaden speglar därför alltid de förväntningar som finns om framtiden. Är ett händelseförlopp helt diskonterat i priserna kan marknaden förbli oförändrad när nyheten når affärspressens förstasidor.

För tillfället prisar räntehandlarna in en ny eurokris.

Den senaste eurokrisen utspelade sig mellan 2010 och 2012. Den började med att innehavare av statsobligationer världen över började misstro flera europeiska länders förmåga att betala sina skulder, till följd av skenande budgetunderskott och växande statsskulder. Priset på obligationerna föll och räntorna sköt i höjden. I flera fall nådde de upp till nivåer på mellan 15 och 25 procent vilket gjorde ont värre i de skuldsatta ekonomierna. Framför allt var det länderna runt Medelhavet som drabbades: Portugal, Italien, Grekland och Spanien, med samlingsnamnet Pigs-länderna. Krisen blåste över när ECB-­chefen Mario Draghi aviserade kraftfulla åtgärder och köpte de obligationer marknaden inte ville ha. Det förbättrade likviditeten på marknaden och tryckte ner räntenivåerna.

Sedan en tid har räntorna börjat röra sig upp igen i Pigs-länderna – men också i Frankrike. Denna gång är förklaringen inte lika ensidig som senast.

I grunden finns en misstro om eurosamarbetets fortlevnad. Parlamentsval står för dörren i Nederländerna, Frankrike, Tyskland och kanske även i Italien. Samtidigt växer EU-motståndet kraftigt. EU skulle ha svårt att hantera att ytterligare ett land begärde utträde, i synnerhet ovan nämnda stora och ganska tongivande länder. Att ingen längre fullt ut vågar lita på opinionsundersökningar bidrar till osäkerheten.

Skulle EU knaka i fogarna blottläggs många av de underliggande problem som ECB:s kraftfulla agerande sopat under mattan: Greklands ohållbara skuldsituation, bankkrisen i Italien och Marine Le Pens hot om att återinföra francen i Frankrike. Situationen förvärras av Trumps nyckfulla Twitter-politik. Allt detta vet räntehandlarna om och de har redan tryckt in hotbilden i ränte­nivåerna. Därför stiger räntorna snabbt i dessa länder.

Sverige och Tyskland, och några andra länder, betraktas som säkrare kort och i någon mån får vi ta del av de pengar som lämnar andra marknader. Vi betraktas som safe havens – räntor ned, med andra ord. Anledningen är i huvudsak god tillväxt och sunda statsfinanser.

Men i stort indikerar marknadens febertermometer nu influensa i Grekland, kraftig förkylning i Portugal och tilltagande snuva med otäck hosta i Frankrike och Italien. Mycket av ECB:s krut är redan bränt och med ett av Brexit försvagat EU blir det betydligt svårare att hitta botemedel denna gång.

Ohållbart system

Beslutet om ålderspension vid 67 års ålder fattades 1913. Då var medellivslängden under 60 år. I dag är medellivslängden över 80 år. Hmmm….

Olof Manner

Fler krönikor av Olof Manner

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet