”Stöd eller död”

Snaran dras allt hårdare åt bilindustrin och för räddning räcker det inte med småsmulor utan det krävs att man slänger en hel limpa direkt, skriver Affärsvärldens Malcolm Svensson.

Den första utgåvan av Dagens Industri för 2009 pryds med orden ”Han söker nödlån” där ”han” är den förre Saab-chefen Peter Augustsson, styrelseordförande i såväl Novacast som Ljunghäll, två bolag som sökt nödlån hos näringsdepartementet. Sammanlagt är det 15 underleverantörer inom fordonsindustrin som sökt nödlån hos näringsdepartementet, lån som börjar betalas ut tidigast i slutet av januari.

Samtidigt publiceras siffror som förtäljer att bilregistreringen i Sverige tokrasar, naturligtvis till följd av sämre tider ekonomiskt. Samma tendens syns även i andra delar av världen. Främst naturligtvis i USA där GM och Ford blöder.

För en dryg månad sedan skrev undertecknad i en väldebatterad kommentar att”Volvo och Saab är dömda”. Veckan efter skrev Tractions ordförande Bengt Stillström, i en kommentar på Zitiz.se, om GM:s räkenskaper:

”Titta på gm.com och leta reda på: SEC Filings, under Investor relations. GM blöder cirka fem miljarder cash varje tremånadersperiod. Det fanns cirka 16 miljarder i kassan sista september. Men man vet aldrig när långivare och leverantörer tröttnar på att riskera sina pengar. GM har 110 miljarder i tillgångar och 169 i skulder. Så för att få ett anständigt starkt bolag skulle de behöva en nyemission om 85 miljarder. Vi talar hela tiden om dollar. Mot denna bakgrund är det patetiska småsmulor som GM chefen tigger om i Washington”.

Läget för Ford är liknande, bolaget ”redovisar ett negativt eget kapital om 2 miljarder dollar, samtidigt som man har lån om 157 miljarder dollar. Så ni kan förstå att ägarna är inte de med problem, de äger inget längre, det är långivarna som har problemet, tillsammans med de som har långfristiga andra fordringar på bolaget, främst nuvarande och blivande pensionärer”, skriver Stillström och fortsätter:

”Om man skulle kapitalisera Ford till ett sunt bolag skulle det behövas cirka 14 miljarder i eget kapital till finansrörelsen, tio procents soliditet, samt cirka 20 miljarder till bilrörelsen, 25 procent soliditet, förutom att täcka upp för latenta skatteskulder, goodwill och det negativa redovisade kapitalet om totalt 10 miljarder. Summa summarum behövs 44 miljarder för att göra Ford finansiellt sunt”.

Det är alltså ett råttbo (bilindustrin) som världens stater försöker städa upp i för tillfället. Och likt Bengt Stillström anser undertecknad att det stora problemet är att USA:s invånare konsumerat med pengar de egentligen inte haft. De har alltså köpt bilar för lånade pengar. Det funkade så länge bostadspriserna steg, men sedan den bubblan har spruckit har folk i allmänhet, såväl i USA som i andra länder i västvärlden, inte längre råd att köpa nya bilar.

Frågan är dock om det ska ses som en rättighet för vem som helst att kunna köpa en ny bil när som helst och att varje familj ska ha två sprillans nya bilar? Är det ett sådant samhälle som stater ska främja?

Det samhälle som byggts upp på senare år där folk konsumerat värdestegringen på sina fastigheter, tagit amorteringsfria lån och shoppat med kreditkort är inte sunt. Finansmannen Bengt Stillström tycker inte det går att låta konsumtionen helt dö ut: ”om man stimulerar konsumtionen tar återanpassningen längre tid. Det är det nog värt, men återanpassningen kommer att ske”.

Själv är jag kluven och tycker att man ska låta marknaden sköta sig själv för att råda bot på överproduktionen. En rad biltillverkare skulle behöva gå omkull eller göra kraftiga neddragningar. Det blir smärtsamt på kort sikt, särskilt för vissa länder, inte minst Sverige och USA där problem i USA får stora konsekvenser på världsekonomin.

Men pengar som slängs in i bilindustrin är ett enormt resursslöseri och ett sätt att strö bra pengar efter dåliga. Det råder som sagt en överetablering på marknaden och det bästa sättet att lösa det problemet är att låta de bäst lämpade företagen att överleva. Risken är dock stor att det blir till priset av svenska och amerikanska jobb till förmån för asiatiska tillverkare.

nullnullnullnull

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.