Vågar du lita på mig?

Så ger föräldrarna nyckeln i ens hand. Den första egna nyckeln. Vilken oslagbar känsla av att världen öppnar sig och handlingsutrymmet växer! Man sträcker på ryggen, känner hur man nästan blir några centimeter längre.

Jag vet inte vad den genomsnittliga åldern för när svenska barn får sin första nyckel är. Men att barns rörelseutrymme har krympt över åren är känt. Det är inte bara ett svenskt fenomen. Häromåret såg jag en illustrativ sammanfattning av denna utveckling över generationer i en engelsk studie. Den tecknade bilden av den 8-årige sonen som i 2000-talets Sheffield på egen hand fick gå 300 meter till grannen. Hans mamma som i motsvarande ålder på 1970-talet fick gå 800 meter till badhuset. (Badhuset av alla ställen, dessutom!) Morfar som på 1950-talet hade friheten att gå till närmaste skog 1,5 kilometer bort. Och hans pappa som i sin tur fick fiska på egen hand nästan en mil bort.

Samhället har förändrats. Trafiken har ökat och därmed risken att bli överkörd. Kanske har fulgubbarna blivit fler. Kanske har vår oro vuxit. Jag tror att det finns flera förklaringar, men vi ska inte underskatta ängslighetsfaktorn.

Det sorgliga i sammanhanget är att det minskade handlingsutrymmet får konsekvenser som går i stick i stäv med ambitionen att göra barnen tryggare. En sådan är de negativa hälsoeffekterna av minskad motion. Visst kan det kännas tryggare att ha sin åttaåring sittandes i bilen på vägen till skolan, snarare än cyklandes på egen hand. Eller sittandes stadigt vid datorn. Åtminstone om man ser till de fysiska riskerna. Farorna förknippade med det digitala livet ser förstås annorlunda ut.

Men stillasittandets baksidor i form av barnfetma, diabetes, dålig kondition och nackbesvär är relativt kända och debatterade. Många har dessutom påstått att ett överdrivet curlande skapar unga vuxna som är oförmögna att styra och ta ansvar för sitt eget liv. Huruvida det stämmer vill jag inte ta ställning till, det beror nog dessutom på vad vi lägger i begreppet curling.

Men en aspekt som bör lyftas mer är tillit. Vad får det för konsekvenser om ett barn får höra att världen är en farlig plats och du därför inte får röra dig fritt i den? Jämfört med om budskapet i tidig ålder är att människor i stort går att lita på? Spelar det någon roll?

Ja. Det spelar roll.

När svenskar svarar på frågan om människor i allmänhet går att lita på, svarar många ”ja, i hög grad”. Närmare bestämt åtminstone hälften av de tillfrågade, lite beroende på undersökning. Det är internationellt sett en hög siffra, som överträffas endast av några få länder. Däribland några av våra grannländer.

Vår förmåga att känna och visa tillit är viktig på många sätt. Tillit är det kitt som håller ihop ett samhälle, brukar man säga. Det har bland andra historikern och tillitsforskaren Lars Trädgårdh pekat på. Det är trevligare, billigare och bättre att leva i ett högtillitssamhälle, helt enkelt. Man behöver inte lägga resurser på att skydda, låsa in och kontrollera. Man blir mer innovativ. Demokratin stärks. Vad som är hönan och ägget tvistar visserligen de lärda om, men sambanden är starka.

Vad har detta med barnens uppväxt och rörelseutrymme att göra?

Ett resultat i de senaste mätningarna är att den mellanmänskliga tilliten är lägre och sjunkande bland unga, jämfört med äldre. Det kan hänga ihop med en högre ungdomsarbetslöshet i dag. Hur delaktig man känner sig i samhället påverkar tilliten.

Men vi vet också att uppväxten spelar roll. Vad man får höra om människors pålitlighet som barn präglar ens bild som vuxen.

Jag är rädd för att vi i all vår välvilja och omsorg om barnens trygghet fostrar nya generationer som känner allt svagare tillit till andra människor. Ju hårdare vi tutar i våra barn att man inte ska prata med främmande människor, desto mer signalerar vi just detta. Ju längre vi väntar med den första egna nyckeln, desto längre får barnen vänta på känslan att växa de extra centimetrarna. Att få det ökade självförtroendet att man klarar vad som helst.

Vågar du uppmuntra barnen att våga?

Fristående rådgivare och docent i nationalekonomi med lång erfarenhet av forskning och ledarskap i offentlig sektor.

tillit till skatteverket

Den mellanmänskliga tilliten samvarierar med förtroendet till offentliga institutioner. Alltså är också förtroendet generellt högt i Sverige, enligt SOM-institutets mätningar. Bland statliga myndigheter har Skatte­verket länge haft topposition. I senaste undersökningen låg Arbetsförmedlingen längst ned.