Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!
Vad trevligt att du vill logga in. Vi ser att du inte har ett aktivt konto. Var vänlig kontakta kundtjänst: 0770-457 102

”Att segla gör mig fridfull”

2018-05-30 18:00

För Kristina Tidner har seglingen inte varit utan sorger. Ändå är det något som ger henne energi i själen.

Under Kristi himmelsfärdshelgen var det sedvanligt dags för det så kallade Gullviverallyt. Kappseglingen om 110 båtar sker i fyra dagsetapper och äger rum mellan holmar och öar i Stockholms skärgård. Utmärkande för tävlingen är den familjevänliga prägeln: 42 av årets båtar hade barn ombord.

Kristina Tidner har varit tävlingsledare i två decennier, ett uppdrag som gått i arv då hennes föräldrar var initiativtagare till arrangemanget som startade på 1970-talet.

– Jag tror att halva nöjet för många är seglingen, halva nöjet samhörigheten i hamnen och bryggsnacket efteråt.

Vajande segel och salt vind i håret kom att prägla Kristina Tidners uppväxt. Hennes föräldrar – seglingsfantaster än i dag – köpte sin första segelbåt strax efter att hon föddes. Hon var fyra år när de seglade till England och nio år när de seglade hem en nyinköpt Viggen från Ibiza. Efter studenten, 1987, blev hon övertalad av sin storebror att segla till Västindien med honom. Det slutade med att de var borta i två år.

– Vi köpte en Vega på åtta meter och började utmed Europa, ner mot Madeira och Kanarieöarna och sedan vidare längs Gambia och Senegal.

När de skulle fira sin första jul befann de sig på Kap Verde, väster om det afrikanska fastlandet, och drabbades av en längtan efter svensk julmat. Av en slump stötte de ihop med en kommendörkapten till ett svenskt HMS Carlskrona-fartyg och blev inbjudna till julbord. Några dagar senare fortsatte de sin resa över Atlanten i riktning mot Karibien. Platserna som Kristina Tidner har varmast minnen från är Venezuela, ögruppen Grenadinerna och Bahamas. Från havet hämtade de merparten av sin mat. Under vissa perioder fick de så mycket languster att de föråt sig på hummerragu.

– I dag är jag så glad för vad jag upplevde under de två åren. De har gett mig oförglömliga minnen.

Men för Kristina Tidner och hennes familj har seglandet också fört med sig stor sorg. I början på 1990-talet omkom hennes bror i en båtolycka, troligtvis orsakad av kraftiga vindar. Han och hans kompis hade gett sig ut på en seglats mot Riga. De kom inte fram och båten återfanns aldrig.

– Det var oerhört jobbigt. Samtidigt är vi en seglingsfamilj och vi kände att han inte hade velat att vi skulle sluta segla på grund av detta. Men mitt intresse för långa turer har inte riktigt återfunnit sig sedan dess.

I dag seglar Kristina Tidner med man och barn främst under sommaren. Då försöker de vara ute minst tre veckor, gärna runt Gotland eller Åland. Är tiden knappare stannar de i Stockholms skärgård. Hon föredrar de yttre delarna – från Möja och utåt – dels för att det är färre båtar där, dels för att naturen är kargare med klippöar snarare än skog.

– Att segla gör mig fridfull och ger energi till själen. Det är en härlig känsla att ta sig fram för segel och man ser så mycket fint runtomkring. Hemma hamnar mina barn ofta framför datorn eller tv:n, men när vi seglar behövs inte skärmarna.

Till vardags driver hon konsultföretaget Chefskraft och som egenföretagare hoppas hon på att framöver kunna skapa sig möjligheter till längre semester och mer tid för havet.

– När jag var 16 år seglade jag och min familj till Skottland, som jag tyckte var väldigt vackert. Dit skulle jag gärna segla igen, men då i en båt som är betydligt mer anpassad för havssegling än den X-102 som vi har i dag.

Jörgen Appelgren

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom