Kungen av Kungsan

Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden, har skrivit förordet i konstboken ”It’s Mine”, där konstsamlare intervjuas om sina samlingar. Boken är utgiven av Wetterling Gallery, och Kerstin Hessius berättar om en resa till New York som galleriet anordnade för länge sedan.

I metropolen blev samlare presenterade för en rad amerikanska samtidskonstnärer, som Tom Wesselmann, Ross Bleckner, James Rosenquist och Frank Stella. Att få besöka konstnärernas ateljéer och se den kontext inom vilken verken var skapade var en minnesvärd pusselbit för Hessius. För konst, skriver hon, handlar om att öppna dörrar till andra världar.

Det handlar om relationer snarare än finansiella investeringar. Andra konstsamlare som intervjuas i boken är Collector-grundaren Lena Apler, finansmannen Sven Norfeldt och den konstnärlige mångsysslaren Lasse Åberg.

Deras passion är påtaglig.

Men så var det knappast för galleriets grundare och ägare, Björn Wetterling.

Hans första Steg in i konstvärlden togs med köpet av en tavla av John E Franzén för 45 000 kronor år 1977. Björn Wetterling köpte den på avbetalning. 15 000 kronor erlades i samband med köpet. Som ung och självsäker börsmäklare räknade han kallt med att resten av pengarna snart skulle trilla in.

Ett år förflöt.

– Och jag misslyckades med att specka ihop pengarna.

Galleristen Edward Thordén hade inte heller några pengar, varför Björn Wetterling erbjöds att bli delägare i galleriet.

– Mitt mål var att bli vd för ett börsnoterat bolag innan jag fyllt 30 år, men jag tänkte att det kunde vara kul med ett hobbygalleri, säger han.

Att kasta sig in i konstvärlden innebar att Björn Wetterling snabbt fick plugga in glosor som ”contemporary art”. Det gemensamägda galleriet öppnades med popkonstnären Peter Blake, mest känd för ha designat omslaget till The Beatles åttonde studioalbum Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band.

Den amerikanske popkonstnären Jim Dine blev den första konstnären som galleriet sålde ut. Galleristerna hade köpt konst för 90 000 i dollar, men sålde i svenska valuta.

– Vi tjänade inte en krona. Jag lärde mig att alla priser vi sätter ska vara i den valuta vi säljer till konstnären.

Björn Wetterling är generös med sina tillkortakommanden. Kanske för att man har råd att vara det när framgångarna har avlöst varandra. Wetterling Gallery har lockat internationella mästare till sig under 40 år och blivit en institution i konstvärlden.

Under åren har han presenterat tungviktare som Robert Rauschenberg (han med geten på Moderna museet), Roy Lichtenstein och Niki de Saint Phalle. Inriktningen har varit efterkrigskonst med tonvikt på den amerikanska.

Dessutom har galleriet sedan några år gett unga samtidskonstnärer en plattform att synas på, inte sällan med experimentella projekt.

Enligt Björn Wetterling är det oändligt mycket dyrare och mer komplext att driva galleri i dag än för 40 år sedan.

– Transparensen är större och konkurrensen har tilltagit. Men så är det ju med alla affärer, även konstnärer verkar på en global arena.

text: Helene Rothstein