Modevärldens bakgård

2013-06-26 09:26
Foto: Nille Kamra

För sex öre plagget tvättar internationella klädtillverkare som Ralph Lauren och Armani sina nytillverkade skjortor. Platinum har besökt ett av Mumbais största turistmål.

Utomhustvätteriet Mahalaxmi Dhobi Ghat brukar beskrivas som en av den indiska finanshuvudstaden Mumbais tio mest sevärda turistattraktioner. Platsen är, sedan den anlades av britterna för 130 år sedan, ett centrum för tvättning, blekning och färgning av kläder åt stadens hotell, sjukhus och textilindustri, liksom åt den internationella modeindustrin.

Den som stannar till på viadukten, ovanför tvätteriet och järnvägsspåren, finner sig snart omgiven av den vanliga indiska blandningen av försäljare, där alltifrån leksaker och turistkuriosa till kryddor kan inhandlas. Strax intill syns ivrigt väntande taxibilar. Nedanför bron bereder sig ett område, stort som ungefär tio fotbollsplaner, ut sig. Där syns långa rader av vattenfyllda betongkar, några med tvättmedel i, andra blåskimrande, ytterligare några färgade ilsket blodröda. Här och där står tvättarbetare till knäna i det kemikaliebemängda vattnet, medan de bokstavligt talat slår smutsen ur fibrerna, genom att svinga dem mot tvättstenarna i vattenkaren. En av dem är tvättaren och färgaren Ajaj Ajju.

– Vi startar 4 på morgonen och håller på till 8 på kvällen, säger han när vi tagit oss ned från bron. Vi vandrar runt på upphöjda betongstigar, belägna mellan tvättkaren och de intilliggande enkla utrymmen, som tjänar som bostad åt flera av de hundratals personer som arbetar på tvätteriet. I en del av prången bor hela familjer med barn.

– Lönen är 80 rupies per dag (cirka 10 kronor, reds anm).

Ajay Ajju berättar att arbetarna normalt slår i en cocktail av tre till fyra kemikalier i de väldiga koleldade grytorna fulla med kokande vatten. Det slås sedan ned i tvättkaren för att tvätta sjukhuskläder.

Vid utomhusarbetsplatsen tvättats inte bara hotellbyk och sjukhustvätt, där hanteras också begagnade kläder, som får en ny dos färgtillskott. En begagnad återanvänd och omfärgad sari betingar 12 till 13 kronor i begagnatbutiken. Ersättningen till tvätteriarbetarna uppgår till cirka 20 öre per plagg.

En del av tvätteriområdet är enligt Ajay Ajju reserverat för nya skjortor från märkestillverkare. Ett blåaktigt tvättvatten, av allt att döma överfullt med optiska vitmedel, avslöjar att här får finskjortor sin absoluta vithet:

– Vi tvättar nya skjortor. De kommer från märkesbolag som Polo Ralph Lauren, Nike och Armani. Alla märkesplagg som tillverkas i Mumbai med omnejd kommer hit. Vi får en halv rupie (cirka 6 öre) per skjorta, säger Ajay Ajju.

Ytterligare andra av tvätteriarbetarna är specialister på att stentvätta märkesjeans.

Arbetet är ibland farligt. På några våningars höjd soltorkas tvätt på stegliknande ställningar. De utgår från hustaken och det ser ut att vara väldigt lätt att råka komma i närkontakt med de elledningar som passerar kors och tvärs. Och trots att det finns rikliga volymer spol- och sköljvatten, har flera anställda sår på händer och ben, efter att dag ut och dag in haft kontakt med det fostfatrika vattnet.

Det överdoseras i riklig mängd. Ur en enorm tvättmaskin, stor nog att hantera 100 kilo tvätt åt gången, sprutar löddrande skum ur alla glipor. Och transporterna av säckar med rengörande pulver, som kommer från kemikaliebutikerna precis utanför ingången till området, ser aldrig ut att upphöra.

– Kemikalierna är väldigt skadliga men den som inte jobbar får heller inget betalt, konstaterar Ajay Ajju.

Av arbetarna inne på området är de flesta män. Ajay Ajju uppskattar att det rör sig om i storleksordningen 80 till 90 procent. Varje dag tvättar de ungefär 10 000 plagg och enligt Ajay Ajju kommer nästan inget av dem bort.

– De som kommer bort får vi betala själva så det händer inte, säger han.

Fotnot:

Affärsvärlden/Platinum har vid flera tillfällen sökt representanter för de ovan nämnda konfektionsföretagen för att få deras bild av bolagens roll i tvätteriet i Mumbai, men de har inte hörts av.

Bangladesholyckan

Fabriksraset i Bangladesh i slutet av april i år där över 1 100 personer omkom har satt fart på arbetet med att göra livet mindre farligt för textilarbetare i låglöneländer.

I ruinerna av den svartbyggda textilfabriken, hittades nytillverkade varor märkta med bland annat märkena Mango från Spanien och Benetton från Italien. Benetton nekade först till att ha använt fabriken, men ändrade sig senare.

Andra västerländska kedjor som hade produktion i åttavåningsbyggnaden, var den brittiska lågkostnadskedjan Primark samt världens största butikskedja, Walmart, liksom holländska C&A och amerikanska Cato Fashions.

Raset fick åtminstone en effekt. En rad butikskedjor skrev i förra veckan under ett avtal om att följa en säkerhetsplan som ska förhindra liknande olyckor att ske igen, bland dem svenska H&M. Flera andra bolag skrev också under dokumentet. H&M, den största utländska klädtillverkaren i Bangladesh, ska kontrollera de fabriker som används i landet och se till att byggnader och brandsäkerhet förbättras. På så vis ska ingen arbetare behöva vara rädd för bränder, husras eller andra olyckor som kan förebyggas.

Avtalet tros öka pressen på andra västerländska företag att göra samma sak. Enligt C&A, som också skrivit under avtalet, betyder beskedet att den norska klassningsbyrån Veritas kan göra oanmälda inspektioner för att granska säkerheten. Det betyder också att produktion tillfälligt kan flyttas från fabriker som inte håller måttet.

Calle Froste

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom