Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Moto Guzzi – äkta italiensk charm

2013-05-02 10:06

Moto Guzzi lever i gränslandet mellan att vara en mc-tillverkare och en kulturinstitution. Modellprogrammet har bantats på senare år men har ändå många godbitar. Affärsvärlden kikar på några av dem.

Att köpa en motorcykel som blivit till i något som heter Mandello del Lario och som är beläget vid Comosjöns östra strand i norra Italien – det låter så aptitligt att det nästan kan kvitta hur själva hojen är beskaffad.

I den lilla orten med det välklingande namnet har Moto Guzzi tillverkat motorcyklar sedan 1921 och företaget är därmed en föregångare i hela den europeiska mc-industrin. Men nu är det länge sedan Moto Guzzi var en teknisk spjutspets och låg i framkant vad egenskaperna beträffar.

De japanska mc-tillverkarna blåste förbi i omkörningsfilen redan på 1970-talet och medan såväl Aprilia som Ducati gör knarrar som på många sätt tillhör eliten vad prestanda beträffar (supersporthojar för gata) har Moto Guzzi valt andra vägar.

Grundbulten är sedan länge den längsmonterade tvåcylindriga V-motorn i olika utföranden och storlekar. På tomgång påminner ljudet om en tändkulemotor i en fiskebåt – vilket ska tolkas som ett positivt omdöme. Det är svårt att tänka sig ett mer trivselhöjande motorljud.

Redan i det tidiga 1970-talet valde dessutom Moto Guzzi en udda väg genom att lansera den Amerikainfluerade modellen California. Inte lika tillbakalutad eller extrovert som en Harley-Davidson, men utan tvivel en glidare med sikte på långa, lugna resor. Inte förrän på 1980-talet kom de japanska tillverkarna med sina customhojar och inte förrän på 1990-talet slog trenden igenom på allvar.

Moto Guzzi har tuffat vidare med sin California lite vid sidan av under alla dessa år och nyligen kom en ny version med 1400-kubiksmotor och betydligt stöddigare utseende.

Några sporthojar erbjuds inte längre, men flera sportigt lagda ”nakenhojar” finns i programmet. Med naken avses utan vindkåpa. De nostalgiinfluerade V7-modellerna är synnerligen läskande och den kanske allra tuffaste är V7 Racer. Någon racer är det dock inte fråga om med bara 50 hästkrafter ur den 744 kubik stora motorn.

På kontinenten är stora ”reise enduros” mycket populära. Det handlar om förvuxna offroadhojar med stötdämpare, fjädrar och hjul som tål hård körning på dåligt underlag, upprätt körställning och möjlighet att montera stora packväskor. BMW:s GS-modeller och KTM Adventure är två exempel, liksom Triumph Tiger och Yamaha Super Ténéré. Moto Guzzis bidrag heter Stelvio och har inte ett uns retro över sig utan är ett seriöst försök att hänga med den moderna mc-utvecklingen.

Moto Guzzi har uppenbart försökt renodla sitt utbud de senaste åren i ett försök att städa räkenskaperna. Att inte längre erbjuda en riktig sporthoj måste svida en smula för ett märke som byggt sitt renommé på racing, men det måste sägas vara klokt beslut. Hitta en egen nisch och bli bäst där istället för att gå i clinch om redan förlorade arealer.

Till saken hör att det varit skakiga resor för alla de italienska mc-tillverkarna, decennium efter decennium. Sedan 2005 ingår både Aprilia och Moto Guzzi i Piaggiokoncernen (som är mest kända för Vespa), och Ducati köptes nyligen av Audi.

Men nog vore det sorgligt om det inte längre skulle rulla nya motorcyklar ur fabriken i Mandello del Lario.

Eric Lund

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom