Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Stämmer bränslemätningar med verkligheten?

2013-04-12 08:12
Hur väl stämmer egentligen biltillverkarnas uppgifter om bränsleförbrukning? Foto: Bertil Ericson/Scanpix.

Varje ny bil som marknadsförs i Europa måste åtföljas av en uppgift om bränsleförbrukningen. Men har den siffran egentligen något värde, undrar motorjournalisten Eric Lund.

Nyss träffade jag en granne som berättade hur nöjd han är med sin bil. ”Trots takbox, automatlåda, fyrhjulsdrift och tung packning drog den bara 6,6 när vi körde till fjällen. Och vid vanlig körning ligger den nära tillverkarens angivelse – fast jag kör förstås väldigt lugnt och för det mesta ganska långsamt.”

Grattis, svarade jag. Många ägare av moderna bilar gör en upptäckt av det diametralt motsatta slaget när bränsleräkningarna ska betalas – nämligen att bilen dragit betydligt mer än vad som utlovats.

I ljuset av debatten om koldioxidutsläpp har bränsleförbrukningen blivit mer än en plånboks- och naturresursfråga. Eftersom CO2-utsläppen står i direkt relation till mängden förbrukat bränsle är den siffra som tillverkaren uppger hårdvaluta – den kan påverka vilken skatt, vilket förmånsvärde och vilka förmåner bilägaren- och brukaren kan åtnjuta.

Dessutom har biltillverkarna tuffa krav på genomsnittliga utsläppsmängder för sina modellprogram att hantera. Allt detta utöver den rena miljöhänsynen, alltså.

Till grund för den officiella förbrukningssiffran finns en körcykel i laboratorium. Det borde borga för att uppgifterna är tillförlitliga, och det argumentet skulle kunna godtas om alla bilar drog lika mycket ”fel” vid verklig körning. Så är inte fallet och skälen är flera.

Dels finns många sätt att påverka förbrukningen i laboratorietestet utan att överträda några regler. Den biltillverkare som ser till att utnyttja varje kryphål kan spara åtskilliga centiliter.

Dels är det uppenbart så att vissa bilar och motorer gynnas av körcykelns utformning, som ärligt talat har få likheter med verklig körning. En bil som optimerats för ”EU-cykeln” är inte nödvändigtvis snål med dropparna i händerna på en vanlig bilist i vanlig trafik.

Ett exempel är start/stopp-system som allt fler nya bilar utrustas med och som stänger av motorn vid rödljus. När tidningen Vi Bilägare för ett par år sedan försökte påvisa någon bränslebesparing i trafiken med systemet in- respektive urkopplat blev resultat klent. Mycket talar för att start/stopp ger stor påverkan i laboratoriet, men liten i Stockholms city.

Nyligen gjorde tidningen Auto Motor & Sport ett stort avslöjande där ett antal bilar testades i laboratorium enligt EU-cykeln, men utan de ”justeringar” som biltillverkare kan tänkas göra inför och under mätningen. Resultatet blev nedslående, den bil som felade mest drog 54 procent mer än utlovat. Kanske motsvarar den förbrukningen verklig körning …

Medan jag arbetade vid Teknikens Värld samarbetade tidningen med företaget Rototest som mätte såväl bränsleförbrukning som avgasutsläpp enligt en egen körcykel som ställde högre krav än myndighetsnormen.

Det visade sig ofta att motorerna var snåla och rena så länge de kördes med låga belastningsnivåer – men att både törsten och utsläppen av exempelvis kväveoxid och partiklar skenade även vid ”normal” körning. Numera använder Teknikens Värld en annan mätnorm och har slutat att testa avgasutsläppen, men resultaten vad gäller förbrukning verkar vara de samma.

Att få till en ny, mer verklighetsförankrad norm för hur bränsleförbrukning ska mätas inom EU lär vara ett sisyfosarbete. Men kanske vore ett steg på vägen att helt enkelt täppa till några av kryphålen. De biltillverkare som redan i dag presenterar förbrukningssiffror som bilägaren kan känna igen sig i lär applådera en sådan utveckling.

Eric Lund

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom