Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

”Vi arbetar med att vidga världen”

2018-11-07 18:00

Som konstnärlig ledare för Wanås har Elisabeth Millqvist gjort skulpturparken mer internationell – på flera sätt.

Den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie fick sitt internationella genombrott med boken En halv gul sol, som handlar om hur akademiker i Nigeria påverkas av landets inbördeskrig i slutet på 1970-talet mellan staten Nigeria och den självutnämnda republiken Biafra. Men Chimamanda Ngozi Adichie är inte bara en världsberömd författare, hon blev även en slags internetkändis efter sitt Ted-anförande år 2009 som bar rubriken: The Danger of a Single Story. Efter att ha bott i USA fick hon en ökad förståelse för hur västvärlden ser på Afrika – då bilden av kontinenten som presenteras är så pass ensidig. En berättelse, påpekar hon i Ted Talk-talet, påverkas av avsändaren och vilka perspektiv som kommer fram.

Elisabeth Millqvist, konstnärlig ledare för Wanås Konst på den skånska skulpturparken, tog avstamp i författarens Ted Talk när hon och Mattias Givell tidigare i år satte upp utställningen Not a Single Story i skulpturparken Nirox Foundation, utanför Sydafrikas största stad Johannesburg. Detta var deras första utställning utomlands efter att de tog över ansvaret för skulpturparken på Wanås 2011. Med åren har den nordostskånska skulpturparken blivit mer internationell.

– Konstnärligt har vi arbetat med att vidga världen. För 15 år sedan började konstvärlden göra som näringslivet: titta längre bort än bara London och New York. På Wanås Konst har vi fortsatt att arbeta med svenska och nordiska konstnärer men också ställt ut konstnärer från länder som Colombia, Brasilien och Sydafrika, säger Elisabeth Millqvist.

De har också utvecklat det pedagogiska arbetet och mer än trefaldigat antalet barn och ungdomar som besöker parken. Av totalt 75 000 besökare är minst 10 000 barn. Även om skulpturparken började som ett privat initiativ med Marika Wachtmeister i spetsen, så är konstdelen sedan två decennier tillbaka ägd av en ideell stiftelse med offentligt stöd.

– Det är mötet mellan konst och natur som gör upplevelsen speciell. Naturen i sig skapar bra förutsättningar, och eftersom man aktivt har tagit sig till platsen får konsten ta tid.

Skulpturerna är många gånger gigantiska, och rent praktiskt går det till så att konstnärer först kommer till parken med sin idé. När de återvänder byggs och utformas verket på plats tillsammans med de två kuratorerna, och några av dem blir permanenta.

Innan Elisabeth Millqvist började på Wanås var hon på Dia Art Foundation i New York, därefter åtta år på Magasin III, i Frihamnen i Stockholm.

– När jag började där 2002 var det ovanligt med andra museer än de statliga och kommunala. Många undrade vad avsikten var med ett privat museum, det verkade liksom lurt ... Men även i Sverige vänjer man sig vid privata initiativ inom museivärlden.

Hennes make arbetade tidigare på Bonniers Konsthall. När de fick frågan om de ville ansvara för konsten på Wanås, i samband med att grundaren Marika Wachtmeister drog sig tillbaka, tackade de ja och flyttade till Skåne.

Wanås konst har öppet året runt, och just nu pågår förberedelser inför vårutställningen som sedan följs av den större grupp­utställningen i sommar, som blir en fortsättning på utställningen utanför Johannesburg. Lärdomen från Sydafrika vad gäller historieberättande blev påtaglig för Elisabeth Millqvist.

– Jag insåg att allt är politiskt, både hur vi kan tala och tänka om konstverk. Det var en enorm balansgång eftersom det förflutna också finns i nuet. Vem är jag som tänker och talar? Rent generellt ökar behovet av att förmedla en mängd olika perspektiv.

text: Helene Rothstein

Helene Rothstein

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom