Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

”Akta dig för bankernas råd!”

2011-10-11 21:00
”Du kan aldrig spå i framtiden. Därför ska du heller aldrig försöka dig på att göra det”, säger Alexandre Arnbäck, som skrivit en bok om så kallad passiv förvaltning.

Att lyssna på bankens rådgivare är ett säkert sätt att urholka sin förmögenhet. Placera i stället i breda och billiga index- och räntefonder och balansera om med jämna mellanrum. Det hävdas i en ny bok skriven av före detta bankmän.

<p>Att spå framtiden är omöjligt. Och det är nästan lika svårt att pricka in rätt aktier, ha rätt tajming, eller att välja rätt fondförvaltare. Därför ska man inte betala någon dyrt för att göra det, allra minst sin bankman. Det säger Alexandre Arnbäck, medförfattare till boken Historien din bankman inte vill berätta. Enligt Arnbäck har finansiella rådgivare lika ofta fel som rätt och är alltså inte bättre än slumpen på att fatta investeringsbeslut. Dessutom drivs de inte av att göra det bästa för kunden utan har helt andra incitament, nämligen att maximera sina egna och sin arbetsgivares intäkter.</p> <p>- Du går inte in och köper en Volvo av en bilrådgivare. Du köper den av en bilförsäljare. På samma sätt är banktjänstemän försäljare, inte rådgivare, säger Alexandre Arnbäck som arbetat 20 år i finansindustrin, huvudsakligen på den schweiziska privatbanken Lombard Odier. </p> <p>Upp till 80 procent av de avgifter som tas ut från spararna är dolda, uppskattar Arnbäck. Utöver den förvaltningsavgift som kunden betalar, utgår depåavgifter, transaktionsavgifter, (som banken betalar till sig själv), mäklarprovisioner, valutaprovisioner, fondavgifter och prestationsbaserade avgifter för att nämna några ur floran. Mest kritisk är Arnbäck mot prestationsbaserade avgifter. De beskrivs av förvaltaren som ett sätt för investerare och förvaltare att ha gemensamma mål. Men det är inte sant, enligt Arnbäck.</p> <p>"Förvaltaren uppmuntras att investera i värdepapper med hög risk. Om chansningen går hem blir alla nöjda, men om turen uteblir är det kunden som får ta hela smällen", skriver han i boken.</p> <p>Och även om avgifterna låter låga, kring 2,5 procent av kapitalet, så innebär det att halva förmögenheten har gått till förvaltaren efter 20 år. I stället för en bankman bör investeraren ha en rådgivare som tar en fast förvaltningsavgift, och inte tar ut några andra avgifter, som kick-backs, enligt Arnbäck.</p> <p>Därmed kan rådgivaren fokusera på det som, enligt Alexandre Arnbäck, är den mest effektiva placeringsformen, nämligen passiv förvaltning. Principen är att bestämma vilken risknivå man vill ligga på och utifrån det köpa breda, och billiga, obligations- och indexfonder. </p> <p>- Ska du ta ett sabbatsår, ska du placera större delen av dina pengar i obligationer som ger en trygg och säker avkastning, om än inte så stor. Ska du placera för din pension, kan du vikta dig mot aktier i högre utsträckning. På 30 års sikt är sannolikheten för att börsen går upp mycket stor, säger Arnbäck.</p> <p>För att sprida riskerna bör man söka så breda fonder som möjligt. Därefter placeras en del av förmögenheten i en obligationsfond med en blandning av olika typer av högkvalitativa obligationer, statsobligationer, bostadsobligationer eller företagsobligationer med single A-rating eller bättre, från olika delar av världen. Fonderna ska vara i lokal valuta, så att kunden slipper valutarisk. </p> <p>- Placerar du i fyra olika obligationer och ett företag eller en stat fallerar, förlorar du 25 procent av din förmögenhet. Placerar du i en fond med 200 olika obligationer och ett av instituten går omkull, har du förlorat en halv procent.</p> <p>Återstoden placeras i breda aktieindexfonder med aktier från många olika länder.</p> <p>- Japans börs har stått still i mer eller mindre 20 år. För att sprida riskerna bör du se till att placera pengarna i index från flera olika länder eller världsdelar.</p> <p>Efterhand balanserar man sedan om portföljen. Hur ofta bestäms av storleken på förmögenheten. Är värdet litet kanske det inte är värt att ändra särskilt ofta, det kostar helt enkelt mer än det smakar. </p> <p>- Har du en halv miljon kanske det lönar sig att balansera om portföljen ett par gånger om året, har du en miljon ska du balansera om den fyra gånger per år, säger Arnbäck.</p> <p>Balanseringen ska ske vid på förhand valda tillfällen, så att den inte styrs av braskande rubriker om kursrekord eller domedagsprofetior. </p> <p>- Tesen är att du aldrig kan spå i framtiden. Därför ska du heller aldrig försöka dig på att göra det. Du balanserar bara om för att uppnå den viktning mellan obligationer och aktier som du i förväg har bestämt att din riskprofil ska ha. </p> <p>En finess med ombalanseringen är att portföljen då automatiskt blir "motvalls", det vill säga agerar på tvärs mot den gängse marknadsuppfattningen. Om man till exempel har bestämt att portföljen ska bestå av hälften aktier och hälften obligationer, och börserna stiger kraftigt, så kommer ombalanseringen medföra att man säljer aktier när börserna stiger och köper när de sjunker. Erfarenheten visar att det ger en högre avkastning än om man inte balanserar om, enligt Arnbäck. </p> <p>Ett problem är att det inte är så lätt i praktiken att fullfölja strategin. Endast få rådgivare i Europa och någon enstaka i Sverige erbjuder fonder som är tillräckligt breda. </p> <p>- Men man kan börja köpa kinesiska, europeiska och amerikanska indexfonder till exempel. Ganska breda sådana finns i dag. Och sen köper du breda obligationsfonder. Du har inte fått en så bred spridning som vore idealiskt, men kommit en bit på väg. </p> <p>Och Arnbäck menar att vi är på väg mot en transparantare värld. Från 2012 förbjuds exempelvis provisonsbaserade avgifter i Storbritannien.</p> <p>- Det sker inte i morgon. Det dröjer, men genom att göra folk medvetna tror jag att vi går i rätt riktning, säger Arnbäck.</p>

Jon Åsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom