Besatt av svensk furu

2017-11-08 14:00 Helene Rothstein

Svenska designföremål från 1920- och 1930-talen lämnar landet. I paradvåningar på kontinenten uppstår en ny dimension – inte minst för Axel Einar Hjorts ikoniska möbler i furu.

Några kvarter från världens mest besökta museum, Louvren i Paris, ligger Galerie Eric Philippe. Det grundades av den franske antikhandlaren Eric Philippe som förälskade sig i nordisk formgivning på 1980-talet. Intresset har hållit i sig och den här hösten har han till exempel två pallar från den svenske möbelkonstnären Axel Einar Hjorths serie Sportstugemöblerna från 1930 samt två trästolar av den svenska arkitekten och möbelformgivaren Greta Magnusson-Grossman från 1950.

– Jag besökte Stockholm första gången 1986, därefter följde fler resor och min kunskap om svensk design förbättrades i takt med att jag besökte olika byggnader och platser som hade ritats av kända arkitekter såsom Gunnar Asplund.

Eric Philippe började köpa allt han kom över: lampor, möbler och mattor. Under 1980- och 1990-talen var det få som intresserade sig för svensk design, säger han.

– Det var få som omedelbart förstod dess elegans och kvalitet. Men nu har flera handlare tillkommit och sedan två eller tre år tillbaka har auktionshus över hela världen satt upp skandinaviska auktioner.

Den svenska designen som efter­frågas internationellt började på sätt och vis i Frankrike. Parisutställningen år 1925 blev en motor som gjorde att den svenska konstindustrin spände musklerna. Ett exempel på ansträngningen kan ses hos Näfveqvarns bruk som tillverkade gjutjärn och som, inför utställningen, började tillverka högklassiga bruksföremål för utomhusbruk i form av bänkar, taburetter, krukor och solur. Ett annat exempel var – det då tämligen nystartade – glasbruket Orrefors som rönte uppskattning med sitt nyskapande glas. Ansträngningarna inför tävlingen gav resultat och Sverige blev, vid sidan av värdnationen Frankrike, det land som vann flest guldmedaljer på utställningen.

– Om man ska se 1990-talet som en epok när det gäller möbler och konstindustri så är 1920 till 1930 Sveriges golden age. Det är otroligt att det här lilla landet lyckades skapa så mycket möbler som håller internationell världsklass, säger Eva Seeman på auktionshuset Bukowskis.

Swedish grace kallas ofta möblerna och föremålen som ritades mellan cirka 1925 och 1930. Enligt den brittiske konstkritikern Philip Morton Shand som myntade begreppet kunde den svenska stilen betraktas som en motsvarighet till franska art déco, med skillnaden att den skandinaviska varianten hade något lite mer mänskligt över sig.

Även kommande världsutställningar spelade roll för den svenska konstindustrin – inte minst för Axel Einar Hjorth som blev chefsarkitekt på varuhuset NK år 1927. Ett av Hjorths viktigaste första uppdrag var att rita möbler till den kommande världsutställningen i Barcelona år 1929. På hemmaplan var det dock få köpare som hade råd med dessa möbler från NK:s verkstäder. Ytterst få Stockholmsfamiljer hade de ekonomiska resurserna och en av dessa familjer köpte Axel Einar Hjorths skåp Louis som kanske är det mest exklusiva skåp som tillverkats under det tidigare 1900-talet i Sverige. År 2002 sålde Bukowskis skåpet för rekord­beloppet 1, 2 miljoner kronor.

– Det är symptomatiskt att ingen svensk köpte det, säger Eva Seeman.

På NK fick Axel Einar Hjorth kritik av cheferna då volymförsäljningen uteblev. I en tid då friluftsliv stod i fokus började han därför att rita möbler för den framväxande medelklassen och i samband med Stockholmsutställningen år 1930 lanserade han Sportstugemöblerna. Möbelserierna knöt an till Stockholms skärgård – Utö, Lovö, Värmdö och Sandhamn. Det finns fortfarande en del kvar ute i stugorna men mycket har sålts de senaste fem-sex åren, och medan de märkvärdiga modernistiska furumöblerna har lämnat sina hem i Sverige återfinns de nu utomlands, exempelvis på Galerie Eric Philippe i Paris.

– De blir något annat när de står i en finare våning i Paris, London eller New York, säger Eva Seeman.

När svenskarna fick höra att sportstugemöblerna var eftertraktade på kontinenten blev det rusning till auktionshusen. Det är begripligt, anser Eva Seeman.

– Tänk att ha haft något lagrat i vedboden som går från ingenting till ett auktionsvärde på omkring 100 000 konor! Furumöbler har också dåligt rykte här, många förknippar dem med 1970-talets gillestuga i lackerad furu.

Ulrika Ruding är chef för konsthantverksavdelningen vid Stockholms auktionsverk. Med åren har hon blivit specialist inom modern design – möbler, glas, keramik och mattor. Hon har noterat att design efterfrågas alltmer generellt, och hon säger att även på de internationella auktionshusen går europeisk och amerikansk möbeldesign mot nya rekordnivåer.

– Bra design har alltid betalat sig, men nu betalas det till väldigt höga priser. Internationell design går superdyrt men i Sverige säljer vi framför allt skandinavisk design.

Helene Rothstein

Premiumnyheter

Aktuellt inom