De frikända

2017-05-23 22:00 Per Agerman

Saab-rättegången är den senaste av Ekobrottsmyndighetens många misslyckade rättsprocesser. Efter nederlagen i HQ och Saab har hybridmyndigheten mycket att bevisa.

"Jag ber om ursäkt för detta, det var fel.”

Klockan närmar sig ett på onsdagseftermiddagen den 1 februari 2017 och i Vänersborgs tingsrätt pågår det stora Saab-målet som bäst. Förhandlingarna är inne på den fjärde dagen. Rösten som ljuder i högtalarna i rättegångssalen låter besvärad och ångerfull. Men det är inte någon av de åtalade före detta Saab-cheferna som grillas med svåra frågor.

Rösten tillhör i stället åklagarsidans expertvittne från Skatteverket som förhörs via telefon. De senaste minuterna har denne målat in sig i ett hörn när han svarat på frågor från försvarsadvokat Per E Samuelsson. Till slut tvingas han erkänna att det han precis berättat under ed inte varit korrekt.

Åklagarna hade kallat skatterevisorn som vittne för att styrka att Victor Mullers månatliga konsultarvode från Saab plockades ut med hjälp av bristfälliga och osanna fakturor från ett skatteparadisbolag. Enligt åtalet medförde detta så pass stora brister i Saabs bokföring före konkursen att Victor Muller och Saabs dåvarande vd Jan-Åke Jonsson samt chefsjuristen Kristina Geers gjort sig skyldiga till brottet grovt försvårande av skattekontroll.

Skatterevisorn borde veta. Han var med och granskade Saab tiden efter konkursen i december 2011 och upprättade den brottsanmälan som lämnades till Ekobrottsmyndigheten några månader senare. Men vittnesmålet går inte alls som åklagarna tänkt sig utan förvandlas till en förödande triumf för försvaret.

För att förstå den fulla vidden måste vi backa bandet en vecka till onsdagen 25 januari. Då håller Per E Samuelsson sin sakframställan gällande den aktuella åtalspunkten. Han pekar särskilt på att Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket ofta väljer att övertolka vilka krav som bokföringslagen ställer på en faktura.

Samuelsson går metodiskt igenom lagstiftningen och visar att det är Bokföringsnämndens allmänna rekommendationer som mer i detalj går in på vilka krav som ställs på ett bolags bokföring. I det aktuella fallet är det en särskild rekommendation med beteckningen 2000:6 som gäller. ­Enligt advokaten finns inget stöd i denna för åklagarnas påstående att fakturorna inte innehåller den nödvändiga information som krävs.

När Per E Samuelsson en vecka senare förhör skatterevisorn som granskat Saab ber han denne berätta vad han hade för stöd för sin anmälan. Svaret blir att revisorn gick igenom bokföringslagen och rekommendationen 2000:6 innan beslutet togs. Han upprepar påståendet flera gånger.

Plötsligt börjar advokaten ställa enkla frågor som vilka papper revisorn har framför sig och vad han läser ur när han berättar om sin syn på vad som står i Bokföringsnämndens rekommendation. Skatterevisorn ­refererar till en viss rubrik i texten. På vilken sida då? undrar Samuelsson. Det kan revisorn inte svara på. Så Samuelsson undrar vad han läser ur och får än en gång svaret att det handlar om ett underlag som togs fram redan 2012.

– Det är inte så att du gjort det där ganska nyligen, frågar advokaten och tillägger att vittnesmålet görs under ed.

– Mm, jo, okej, det har jag gjort. Det stämmer. Jag har tittat på grunderna för försvårande av skattekontroll, erkänner skatte­revisorn till sist.

– Är det nån som har ringt till dig och bett dig göra det?

– Jag har talat med åklagaren, ja.

– När talade du med åklagaren?

– Det gjorde jag i förrgår, tror jag.

– Bad han dig då titta på BFNAR 2000:6?

– Det nämnde de, ja.

Skatterevisorn är nu helt nere för räkning och ber snart rätten om ursäkt. Några frågor senare går ridån ner helt när han till sist tvingas medge att han inte kan hitta något stöd i regelverket för sitt ställningstagande.

– Jag tror inte att det står i BFNAR utan det är min tolkning, säger han.

Alltså just en sådan tolkning som Samuelsson redan poängterat att Skatteverket, och i förlängningen Ekobrottsmyndigheten, ofta gör.

Man skulle kunna tro att scenen är tagen ur en skolbok i försvarsarbete under rättegång. På inspelningarna från förhöret hör man hur personerna i rättegångssalen nästan verkar reagera fysiskt på en del av svaren. Per E Samuelsson säger i efterhand att han gick på magkänsla.

– Jag kände inte till hans samtal med åklagaren i förväg men kände på mig att något var fel under förhörets gång.

Han är kritisk till åklagarens agerande.

– Jag trodde inte att en åklagare skulle ha mage att briefa ett vittne med mitt sakframställningsmaterial.

Varför är denna detaljerade redovisning av de laddade minuterna i Saab-rättegången ­intressant? Handlar det inte bara återigen om en försvarsadvokat som gör allt för att fria sin klient genom att försöka ta poänger på att flytta fokus från åtalet? Den typ av motargument som ofta hörs från åklagarhåll.

Problemet för Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket är att det inte handlar om ­någon fokusförskjutning. Det här är exakt vad den aktuella åtalspunkten handlar om.

I den friande domen som kom den 7 april i år går Vänersborgs tingsrätt närmast ordagrant efter Samuelssons tolkning av bokföringslagen och Bokföringsnämndens rekommendation 2000:6. Därefter konstaterar man:

”Av de ifrågasatta fakturorna från LAT [Mullers bolag] tillsammans med den betalningsinformation som Saabs verifikationer i övrigt innehåller anser tingsrätten att samtliga krav som bokföringslagen ställer på innehållet i en verifikation är uppfyllda.”

Per E Samuelsson fick alltså rätt. Utfallet blev precis det som han förutsett. Och det inte bara under själva rättegången utan ­redan på förhand.

– För mig framstod det som självklart att åtalet mot samtliga skulle ogillas om åtal väcktes.

Enligt Samuelsson gjorde Ekobrottsmyndigheten misstaget att försöka hitta en brottslighet som inte fanns. Anmälningar från Skatteverket och konkursförvaltarna motiverade en inledande utredning, men därefter har misstankarna skrivits om flera gånger.

– Man gick igenom handlingarna på måfå för att se om man kunde hitta något som kunde vara ett brott. Man utgick inte från ett brott utan letade efter brott, det var väldigt signifikativt för Saab-målet.

Advokat Torgny Wetterberg, som företräder KPMG, var inne på liknande tankegångar under sin slutplädering i HQ-rättegången i början på maj 2016. Denna utvecklades till något som närmast liknande en föreläsning där Wetterberg beskrev HQ-målet som ”kronan på verket på någon form av metodkollaps” för Ekobrottsmyndigheten.

– Vad är det då för metodbrister jag talar om? Ja, ett fel som troligen görs i nära nog alla av Ekobrotts förundersökningar, och så även i denna, är att förhören inte primärt är inriktade på att Ekobrott ska kunna skapa sig en egen oberoende bild av fakta, som man måste ha när man håller på med den här typen av mål. Det är väldigt ofta så att förhörsledaren har en förutfattad mening och sedan försöker man få personer att ­bekräfta det här, förklarade Wetterberg.

Hans kritik gick ut på att EBM tidigt låser fast sig vid en åsikt och saknar en öppenhet för att ta in relevanta invändningar. Därför kommer de friande domarna ofta som en kalldusch.

– Det räcker inte att åklagarna har en egen uppfattning. Åklagarnas uppfattning är inte tillfredsställande utredning och det utgör inte bevis.

***

Även i Saab-målet lämnade de misstänktas försvarare in en rad invändningar före rättegången i ett försök att stoppa åtalet. Ett exempel är ett flertal inlagor från april 2016 som EBM lagt in i akten men inte verkar ha brytt sig om.

Försvararna pekade då på att kammarrätten underkänt Skatteverkets krav mot Muller i en dom som kom i juni 2015. Per E Samuelsson tog också särskilt upp en dom från Hovrätten för Västra Sverige samma år, som gått på hans linje när det gäller vilka krav som kan ställas på en verifikation i bokföringen.

Hovrättsdomen bifogade han i ett mejl till Saab-åklagaren Olof Sahlgren på kvällen den 4 april 2016. Samuelsson tillade att åtalet aldrig skulle hålla för en domstolsprövning. Det var totalstopp redan på objektiv grund mot bakgrund av de båda domarna.

”Det är därmed din skyldighet att omedelbart lägga ner förundersökningen i den här delen”, skrev advokaten.

Dagen därpå kom ett svar från Olof Sahlgren. Han bekräftade att han tagit del av synpunkterna och hovrättsdomen. Att det skulle vara aktuellt att backa från något åtal på grund av detta verkar dock inte ha funnits på kartan. Han kommenterade det inte ens.

Men invändningarna borde ha oroat Ekobrottsmyndigheten. Olof Sahlgrens kollega Lars Lindman, som för övrigt agerade andreåklagare under Saab-rättegången, var ansvarig åklagare i det tappade hovrättsmålet.

Under HQ-rättegången, som pågick samtidigt i Stockholms tingsrätt, kritiserade också Samuelsson åklagarsidans argumentation kring påstådda brister i verifikationerna rörande bankens optionspositioner på liknande grund. Även här gick Ekobrottsmyndigheten som bekant på pumpen. Och HQ-målet följdes mycket noga internt på myndigheten.

Skärpan i försvarets vapenarsenal kan alltså inte ha varit någon nyhet när Saab-rättegången inleddes i slutet på januari i år, vare sig för Saab-åklagarna eller för Ekobrottsmyndigheten som helhet.

Men trots alla varningssignaler på förhand så förmådde inte åklagarsidan lägga fram någon hållbar motbevisning inför rätten. I stället verkar man ha kontaktat expertvittnet på Skatteverket ­efter försvarets sakframställan för att få denne att läsa på regelverket. En åtgärd som alltså fick rakt motsatt effekt efter Per E Samuelssons avslöjande motförhör.

Vänersborgs tingsrätt lämnade inget tvivel om hur långt ifrån en fällande dom åklagarsidan var. Även om det skulle ha bevisats att fakturorna var felaktiga så innebär kammarrättsdomen från 2015 att det inte går att driva ett åtal om försvårande av skattekontroll. Den domen visade ju att Victor Muller inte skulle beskattas i Sverige, konstaterade tingsrätten.

Domstolen tog alltså fasta på just de två objektiva invändningar som försvaret lämnade in ett år tidigare.

***

Fredagen den 5 maj 2017 har det gått en vecka sedan det stod klart att Ekobrottsmyndigheten inte överklagar merparten av den friande Saab-domen. Jan-Åke Jonsson och Kristina Geers och ytterligare två åtalade personer i Saabs ledning är helt frikända från alla misstankar.

Förutom försvårande av skattekontroll har målet även gällt osant intygande, urkundsförfalskning och svindleri. Det enda åklagarna har beslutat sig för att överklaga är en del av svindleripåståendet gällande Victor Muller samt misstankarna om osant intygande mot Saabs dåvarande revisorer.

När Jan-Åke Jonsson och Kristina Geers i en gemensam intervju berättar för Affärsvärlden om upplevelserna under rättegången är glädje inte det första ordet som man kommer att tänka på trots jordskredssegern. De har hunnit fira domen och beskedet om att de är frikända, men det är ändå något som skaver rejält.

Stämningsläget kan sammanfattas i frågan: Hur kan det få gå till så här?

Ingen av dem har tvivlat på den egna oskulden sedan dagen då de hämtades in av polis i maj 2013, nästan ett och ett halvt år ­efter konkursen. Snarare är det med förvåning som de tvingats inse att de helt saknat trovärdighet i Ekobrottsmyndighetens ögon. Känslan är att åklagaren betraktade dem som skyldiga från dag ett.

– Det som jag upplever som ett av de grundläggande problemen är den fullständiga avsaknaden av objektivitet. Inte en enda gång har jag upplevt att de var intresserade av verkligheten eller sanningen. Och då är vi ändå, både Kristina och jag, helt ostraffade människor. Då undrar man, varför fanns inte den här objektiviteten, frågar sig Jan-Åke Jonsson.

– De har aldrig varit intresserade av att finna sanningen. De hade facit från början och försökte få in fakta som passade deras svar, helt enkelt. Och även om de aldrig fick det så försökte de baxa in det ändå, säger Kristina Geers.

Den känslan lever kvar, trots den friande domen, inte minst genom sättet som överklagandet hanterades på. Åklagarna väntade in i det sista med att lämna besked om hur de skulle göra. Ekobrottsmyndigheten skickade ut ett kortfattat pressmeddelande om saken först strax efter klockan tre på eftermiddagen fredagen före den långa valborgshelgen.

Jonsson och Geers berättar att de inte fick någon förvarning och att de själva fick tolka pressmeddelandet mellan raderna för att förstå att de nu var helt friade. Ekobrottsmyndigheten hänvisade till ”det svåra bevisläget” som förklaring till att man inte går vidare.

– Då vi inte kan förvänta oss en fällande dom i hovrätten avseende de övriga åtalspunkterna vore det oansvarigt av oss att överklaga tingsrättens dom i dessa delar, säger åklagare Lars Lindman i pressmeddelandet.

– Det slog mig att det är första gången de uttrycker att de har något ansvar mot oss, ­säger Kristina Geers.

De båda Saab-cheferna säger att åklagarna aldrig ens var nära att få till en ­fällande dom på någon punkt och att en rakare skrivning hade varit förväntad.

– Varför kan man inte uttrycka sig klart och tydligt, att vi är frikända och inte har begått något brott, frågar sig Jan-Åke Jonsson.

Jonsson och Geers har funderat på om de kan få någon form av kompensation för det som inträffat. Att leva med fyra år av brottsmisstankar har kostat förlorade uppdrag och inkomster. Även själva åtalsprocessen blev ovanligt utdragen då åklagaren väckte inte mindre än fyra delåtal under elva månaders tid 2015 och 2016. En konsekvens blev att brottsmisstankarna kring Saab ständigt var ett hett ämne i medierna.

Men hoppet om att få någon större ersättning för sveda och värk är litet. I stället hoppas de att Saab-processen ska kunna leda fram till att ljuset sätts på Ekobrottsmyndighetens arbetsmetoder.

– Jag hade gärna sett en debatt, att man belyser den här frågan. Att det kommer upp till diskussion, att folk blir medvetna om det här. Jag tror att det är väldigt få som är medvetna om att det går till så här, säger Kristina Geers.

– Ekobrottsmyndigheten måste rannsaka sig själva och ställa frågan: ”Var gick vi fel någonstans?” Alla kan göra fel, men att göra fel i fem år tycker jag är oansvarigt. Så får det inte gå till, framför allt när det drabbar så många oskyldiga människor, säger Jan-Åke Jonsson.

***

Den huvudansvarige Saab-åklagaren Olof Sahlgren har inte velat ställa upp på en intervju inför den här artikeln, bland annat då arbetet med överklagan pågår för fullt. Men efter den friande domen uttryckte han besvikelse i kommentarer till media.

– Vad jag och mina kolleger anser om de olika delarna i målet håller vi för oss själva. Men vi måste naturligtvis sätta oss ner och gå igenom domen och fundera över var det fallerat, sa Sahlgren till TT.

Redan före Saab-domen har Ekobrottsmyndigheten påbörjat ett internt utvecklingsarbete, inte minst som en konsekvens av den friande HQ-domen förra året. En av de ansvariga för detta är överåklagare Fredrik Jonasson. Att kommentera Saab-målet i detalj eller dra i gång någon utvärdering av utredningen är dock alldeles för tidigt.

– Vad gäller Saab så är vår inställning att det är färdigt när det är färdigt, och då får vi se hur vi ska gå vidare och om det ska utvärderas eller inte, och i så fall i vilken form. Men det får först vara färdigbehandlat hela vägen, säger Fredrik Jonasson och syftar på den kommande hovrättsprövningen.

Efter nederlaget i HQ-målet var Fredrik Jonasson den som initierade att norska Økokrim skulle granska hur EBM arbetat med ärendet. Rapporten blev offentlig i början av februari och pekade bland annat på problem med it-stöd, projektstyrning och fördelning av resurser samt kvalitetssäkring.

Bara tre veckor senare överlämnade EBM sitt senaste budgetunderlag för perioden 2018–2020 till regeringen, där just dessa förbättringsområden togs upp.

– Vi måste hitta bättre system för att ­löpande kvalitetssäkra de här stora ärendena och i det ligger också att vi måste resurssätta dem rätt. Det handlar också väldigt mycket om it-utveckling. Det är bland annat där vi spänner bågen och höjer ambitions­nivån. Det står hela myndigheten bakom.

Fredrik Jonasson är öppen med att det finns fog för självkritik och att förbättringspotentialen är stor i vissa delar. Han pekar också på att beslut om konkreta åtgärder ­redan tagits.

Under maj väntas en ny rutin för utvärdering av större mål sjösättas. I och med detta ska formerna för uppföljning och erfarenhetsutbyte standardiseras och stärkas internt. Nästa steg är förslaget att införa en så kallad ”peer review”-panel i mer komplexa mål.

En sådan panel ska fungera som bollplank för åklagare och utredare under avgörande delar i en förundersökning, redan så tidigt som innan det första tillslaget görs. Det handlar inte om att styra åklagarens beslut utan om att skapa en stödfunktion som gör att de beslut som tas är bättre underbyggda.

En annan viktig fråga är hur de interna resurserna ska fördelas. Även här hade Økokrim synpunkter. Nu ska två operativa områdeschefer tillsätts, där den ena enbart kommer att fokusera på Stockholmsverksamheten. Rekrytering pågår. I uppdraget ingår att ”säkerställa en ändamålsenlig prioritering och fördelning av ärenden och resurser inom området”, enligt platsannonsen.

Men utmaningen för Ekobrottsmyndigheten är att de stora medialt uppmärksammade målen inte tar paus under tiden som åtgärderna vidtas. Just nu pågår förundersökningar kring PPM-bolagen Falcon Funds och Allra, två mål som inbegriper stora datamängder, affärer i flera länder och med svårbedömda brottsmisstankar. Mot bakgrund av händelserna i HQ och Saab har myndigheten en del att fundera kring här.

Det står också klart att EBM har omfattande förändringsbehov på it-sidan. Økokrim poängterade i HQ-fallet att utredningsmaterialet inte fanns samlat digitalt som en helhet, vilket försvårade till och med enklare sökningar.

Ett konkret exempel är att Ekobrottsmyndigheten sedan starten på 1990-talet arbetat med den vanliga polisens respektive åklagarmyndighetens it-system. I värsta fall kan en och samma medarbetare fortfarande få arbeta med tre till fyra fysiskt åtskilda system där information måste föras över på krypterade usb-minne. För att förbättra situationen har myndigheten sjösatt en handlingsplan som ska förbättra it-miljön fram till 2020.

En annan lärdom av HQ är att Ekobrottsmyndigheten måste kunna hantera vad man kallar för ”offensivt försvar”, alltså att motparten ifrågasätter myndighetens arbetsmetoder och objektivitet både i och utanför rättssalen.

”Utvecklingen kräver att myndigheten möter upp med väl planerade förhandlingar från åklagarnas sida, som inkluderar en strategisk beredskap också under pågående rättegång. Det är viktigt att vi ser till att våra förundersökningar är så robusta att de inte ska kunna ifrågasättas ur formell och materiell synvinkel”, skriver EBM i budgetunderlaget.

Det är tydligt att tongångarna från Saab- och HQ-processerna satt sina spår. För det handlar inte enbart om trick från försvarets håll.

I HQ-domen gav tingsrätten stort utrymme åt Mats Qvibergs kritik mot Ekobrottsmyndighetens arbetsmetoder och underströk vikten av att en åklagare är objektiv under förundersökningen och ser till att denna är ”robust och bedrivs i enligt med gällande regler”.

Överåklagare Fredrik Jonasson kommer in på att det finns en underliggande konflikt i de stora uppmärksammade målen som rör näringslivets toppskikt och som är svår att komma runt. Här måste EBM stå starkt, menar han.

– Den misstänktes rättssäkerhet är naturligtvis i alla delar det viktigaste men det finns också andra aspekter. Vi måste kunna utreda brott begångna i miljöer där brotts­utredningar normalt inte finns. Och vi måste kunna använda samma metoder där som i andra brottsutredningar.

Att en vd eller styrelseledamot hamnar i häkte och tvingas genomlida en kroppsvisitering kan inte undvikas om det finns misstanke om grov brottslighet.

– Vi har inte behandlat någon illa eller annorlunda utan vi har tvärtom behandlat dem i enlighet med gällande regler och det måste vi nog få lov att göra, säger Fredrik Jonasson.

***

Det är tisdagen den 14 mars, den näst sista dagen i Saab-rättegången. Åklagarna har arbetat i uppförsbacke under förhandlingen. Vittnen har återkallats, andra vittnen har inte fått höras. Önskade pauser och flytt av förhandlingsdagar, för att kunna förbereda sig ytterligare, har nekats. I ett annat fall avbröts förhandlingen då åklagarna fick bakläxa på en allt för oprecis gärningsbeskrivning. Rätten hindrade vid ett tillfälle också åklagarna från att ställa ytterligare frågor till Victor Muller under ett förhör på grund av att frågorna inte ansågs tillföra ­något nytt.

Den som lyssnar på förhörsinspelningarna märker också att åklagarna i flera fall går i fällan och börjar argumentera med de åtalade under förhören, något som sällan talar till åklagarnas fördel.

Trots detta håller de fanan högt in i mål och kräver under slutpläderingen fängelsestraff för fem av de åtalade, inklusive Kristina Geers, Jan-Åke Jonsson och Victor Muller.

Responsen blir stenhård när försvaret inleder sin slut­plädering. Jan-Åke Jonssons advokat Bengt H Nilsson talar med en lugn och låg röst men där i princip varje mening innehåller tung kritik mot motståndarsidan.

– Åklagarna försöker skruva ihop någonting i sina slutanföranden som redan har rasat, inleder han.

Hela åtalet ­faller direkt. Advokaten gör en längre kommentar kring den kritik som framförts mot åklagarna under målet. Kritik som han anser är befogad.

– Det är vår skyldighet att pressa polis och åklagare till suveräna insatser. Det är ett villkor för rättssäkerheten, förklarar Bengt H Nilsson och fortsätter:

– Om åklagaren är suverän så märks det i rättssalen. Jag är ganska övertygad om att ni hade märkt om det varit en suverän talan åklagarna fört. Det har inte åklagarna gjort, man har misslyckats med det och det är sorgligt.

– Kritiken mot åklagarna ska ju som vi försvarare hoppas leda till bättre förundersökningar, bättre beslut hos åklagarna, mindre arbete i domstolarna, mindre risker och framför allt lidande för de misstänkta. Lite känns det som ett misslyckande att uppleva en sådan här process.

Under rättegången har de åtalade och advokaterna fikat och ätit lunch ihop många gånger. Klienterna och ombuden känner varandra väl efter ett stort antal möten månaderna före rättegången. Den här dagen planeras en avslutningsmiddag på kvällen men först gör de en kortare resa tillsammans. Färden går till Saab-museet i Trollhättan en dryg mil bort.

Väl på plats möts de av omkring 200 tidigare Saab-medarbetare som samlats för att backa upp sina forna chefer inför den sista rättegångsdagen. Det är dryck och tilltugg, återseenden, många känslor och tårfyllda tal.

– Man kommer hela tiden tillbaka till den speciella Saab-andan som verkligen lever kvar. Det kändes som ett fantastiskt fint engagemang, säger Kristina Geers.

– Det var givetvis uppskattat från vår sida. Att de ställde upp och ville visa sitt stöd. Även under rättegången var det flera forna Saab-anställda som närvarade för att visa uppskattning, säger Jan-Åke Jonsson.

När Victor Muller håller ett personligt slutanförande i rätten dagen därpå berättar han om besöket på museet. Han hyllar Saab-andan, alla de tidigare anställda och de medåtalade före detta cheferna i rättegångssalen som han beskriver som ärliga och hårt arbetande, individer som gjorde sitt yttersta för att rädda bolaget. Han säger att han inte ångrar någonting.

– Jag skulle göra om allting. Trots allt det som hänt här, trots de fyra år av helvete som åklagaren tagit oss igenom så skulle jag ändå göra det igen.

Sammanhållningen bland de misstänkta är en viktig förklaring till den friande domen. Det är en i stort sett entydig berättelse som lämnats av de åtalade. Ingen har försökt flytta ansvaret till någon annan.

– Vi var beredda att ta vårt ansvar, det var inga tveksamheter. Jag hade en roll som styrelseledamot och vd för bolaget och det ansvaret tog jag med glädje hand om. Om det innebar att jag blev åtalad och måste försvara mig, ja så får det vara då. Det skulle inte falla någon in att skylla på någon annan för att rentvå sig själv på felaktiga grunder. Det tror jag har varit en styrka i hela processen, säger Jan-Åke Jonsson.

För Victor Muller och Saabs två tidigare revisorer återstår nu väntan på ännu en prövning, denna gång i hovrätten. Åklagarsidan hade vid denna artikels pressläggning inte preciserat överklagan så det är inte klart hur denna motiveras mer i detalj. Planeringen av rättegången är heller inte påbörjad. Kanske får de friade Saab-cheferna agera vittnen den här gången.

Advokat Hans Strandberg, som försvarar Victor Muller, har svårt att förstå hur åklagarna resonerar. Han tycker att det var tydligt att redan det ursprungliga åtalet hade stora brister och inte skulle vinna framgång. Att begära omprövning av några punkter blir därför mest ett sätt att parera nederlaget.

– Jag får känslan av att de på något sätt var tvungna att gå vidare med någonting. Jag kan inte frigöra mig från den tanken.

Generaldirektör Eva Håkansson har tillfrågats att kommentera, men valt att låta överåklagare Fredrik Jonasson tala för EBM:s räkning.

Per Agerman

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet