Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Den bittre kapitalisten

2015-10-27 21:00
Thomas von Koch. Foto: Tobias Ohls

Riskkapitalbolaget EQT ger tiotusentals jobb och genererar hundratals miljoner i skatteintäkter. ”Ändå utmålas vi som kortsiktiga girigbukar”, säger vd Thomas von Koch.

Det är knappt 300 meter mellan Hovslagargatan och Arsenalsgatan i Stockholm och det tar bara några minuter att promenera mellan EQT:s och Investors huvudkontor. Inom en radie på ett par hundra meter finns även Grand Hôtel, Novare, Wallenbergstiftelserna och SEB:s huvudkontor. Wallenbergland, med andra ord.

Det finns fler beröringspunkter mellan Wallenbergsfären och Sveriges största private equity-firma än de rent geografiska. Sveriges största maktsfär är både delägare i EQT:s moderbolag och investerare i dess fonder. Värdet av Investors investeringar i EQT:s fonder uppgår till 13,5 miljarder kronor. Mindre än innehaven i SEB, ABB, Atlas Copco respektive Astra Zeneca men mer än aktieposterna i Electrolux, Husqvarna, Wärtsilä och Saab är värda. I Investors årsredovisning återfinns placeringarna i EQT under rubriken finansiella investeringar vid sidan av teleoperatören 3 och dotterbolaget Investor Growth Capital. Och visst är de 2,4 miljarder kronorna som EQT levererade till Investor i utdelning förra året en rent finansiell transaktion. Men man skulle lika gärna kunna rubricera EQT som en av Investors mest aktiva investeringar. För medan ­Investor är ett bolag där flera av sfärens tunga innehav ligger tryggt förvaltade och där det kan gå ganska många år mellan de stora ­affärerna, så har EQT fått rollen som Wallenbergsfärens verkligt aktiva ägare.

Ofta är det tillsammans med och genom EQT som Investor agerar när man vill ta ett mer radikalt ägargrepp innebärande till exempel en avnotering från börsen, förändrad kapitalstruktur, sammanslagningar och avknoppningar. EQT köpte vårdbolaget Aleris 2005 och sålde fem år senare vidare till Investor. Gambro köptes ut från börsen av EQT och Investor 2006, delades upp i tre separata bolag som såldes vidare i tur och ordning några år senare. Om och när fri­skolekoncernen Academedia, i dag helägt av fonden EQT V, sätts på börsen är det ingen långsökt gissning att Investor blir en av de större ägarna.

– Visst, Investor är delägare i både bolaget och fonderna men de deltar inte i EQT:s ­investeringsbeslut och kan till och med vara direkta konkurrenter om att köpa onoterade bolag, säger Thomas von Koch.

EQT:s vd illustrerar själv väl de täta banden mellan Wallenberg och EQT. Han började sin yrkeskarriär som analytiker på Investor och var sedan med och grundade EQT. Idén att starta ett separat riskkapitalbolag men med nära relation till resten av Wallenbergsfären kom från Investors dåvarande vd Claes Dahlbäck. Han tyckte att man bättre borde kapitalisera på nätverket av direktörer och styrelseproffs från industrin.

Då, i mitten av 1990-talet, var EQT ett litet entreprenörsdrivet företag med en ny och djärv affärsidé.

– Vi tog in externt kapital, köpte bolag, förändrade dem och jobbade hårt för att få dem att växa. Det visade sig att konceptet med nätverket av rådgivare var enkelt att kopiera till nya marknader, så vi öppnade filialer i Danmark, Finland och Tyskland.

Det bolag som Conni Jonsson, Fredrik Åtting, Jan Ståhlberg och Thomas von Koch grundade för 21 år sedan (även Bengt Hellström var med i starten) med kapital från Investor, SEB och AEA har nu nästan 400 anställda vid 17 kontor i 15 länder. I skrivande stund är EQT huvudägare till 61 bolag där de mest namnkunniga svenska är Anticimex, Scandic Hotels, Dometic och Granngården.

De 18 fonder som har startats genom åren har samlat ihop 280 miljarder kronor från pensionsfonder, stiftelser, försäkringsbolag, universitet och andra stora placerare som vill ha en diversifierad tillgångsportfölj.

– Men vår egentliga huvudman är framtidens pensionärer i länder som Sverige, Tyskland och USA. Det är deras pengar vi ska få att växa, säger Thomas von Koch.

Investor har för övrigt andelar i samtliga 18 EQT-fonder. Dessutom sitter Wallenberg­arnas bolag på 19 procent av aktierna i EQT Holdings, vilket också borgar för att Investor får en andel av EQT:s förvaltningsavgifter och vinstdelning utöver den avkastning som uppstår när en fond säljer ett bolag med vinst. I EQT:s styrelse representeras Investor av vd:n Johan Forsell och Peter ”Poker” Wallenberg, en av de tre kusiner som styr sfären sedan Peter Wallenberg Sr gick bort i vintras.

Men hur kunde några mer eller mindre osnutna finanskillar – Thomas von Koch var bara 27 år när EQT grundades – bygga upp Europas största riskkapitalbolag?

– En förutsättning har varit att vi både kunnat utnyttja Wallenbergs goda rykte som duktiga industrialister och nätverk av råd­givare ute i Europa.

En annan förklaring är att grundarna har orkat hålla ett högt tempo. Det är gasen i botten från första stund som gäller när EQT förvärvar ett bolag. EQT:s investeringshorisont ligger på mellan fem och sju år. Under den tiden ska ett förvärvat bolags affär förändras i grunden. Det räcker inte med att byta ut vd:n och presentera en ny affärsplan med långa excelark.

– Förändringen ska ske överallt i bolaget. Den ska märkas på alla nivåer, hos med­arbetare, kunder, leverantörer.

Men EQT och de andra riskkapitalbolagen har också mött hård kritik för sitt sätt att driva bolag. Effektiviseringar, flytt av produktion till låglöneländer och skyhög ­belåning ingår i standardbatteriet av åtgärder innan bolaget avyttras, antingen genom en börsnotering, försäljning till en industriell aktör eller avyttring till ett annat riskkapitalbolag. Kritikerna menar att det är ett kortsiktigt och instrumentellt synsätt på företagande där bolagen dopas och sminkas upp inför en försäljning, utan tanke på företagets långsiktiga överlevnad om tio, tjugo år.

– Alla bolag som vi gjort en exit i har fortsatt växa och visa lönsamhet.

Men Thomas von Koch ger kritikerna rätt på en punkt. De mest framgångsrika före­tagen bygger sin affär på en sund företagskultur där en synlig och närvarande huvudägare pekar ut riktningen. Men att EQT skulle vara en kortsiktig eller osynlig ägare är inte en rättvis bild, menar han.

– EQT är ingen representant för det ansiktslösa kapitalet. Det första vi gör när vi köpt in oss är att åka ut och träffa människorna ute i verksamheten och berätta hur vi ser på bolaget, vad som kan göras bättre och vad vi vill åstadkomma de kommande fem åren.

När Thomas von Koch lägger ut texten får man nästan intrycket av att alla företag skulle må bra av att få in EQT som ägare, åtminstone under en period.

Vilka företag skulle inte må bra av att ha EQT som ägare?

– Komplicerad tillverkningsindustri och råvaruberoende verksamheter håller vi oss borta ifrån. Verksamheter där framgången avgörs av priserna på en Reuterskärm är inget för oss. Vi vill kunna styra utvecklingen.

von Koch talar intensivt och gestikulerar ivrigt. Allt som oftast lägger han in engelska ord och uttryck i meningarna för att understryka något. Nästan lika ofta tar han ut en prilla General portionssnus och lägger in en ny. Thomas von Koch är inbiten nikotinist och menar att en av de stora fördelarna med att snusa är att det tar bort aptiten.

– Alltså, egentligen borde vi ju bara anställa rökare på EQT. Rökare går undan, sätter sig ner och mediterar och tänker i 4–5 minuter.

Nu är det kanske inte en eftertänksam ­cigarettmissbrukare som de flesta ser framför sig när de hör ordet riskkapitalist. Nej, snarare en välvårdad A-människa som kliver upp i ottan, springer en mil före frukost och sedan jobbar oavbrutet hela dagen för att ta flyget till Shanghai på kvällen. En som kan trolla med excel och håller med Gordon Gekko om att ”greed is good”. Den myten vill Thomas von Koch avliva. Visst, till syvende og sidst är han och de andra EQT-delägarna Handelsutbildade finans­killar som är bra på siffror. Men han menar att de anställda inte ser sig själva som några övermänniskor. Företagskulturen på EQT inbegriper att man jobbar stenhårt och tjänar mycket, men att vara gift med jobbet funkar inte.

– Medarbetare som inte har ett liv utanför jobbet är sämre medarbetare. De som kommer till EQT bara för att tjäna en massa pengar blir inte långvariga på firman, säger Thomas von Koch.

Hur bra medarbetarna än är på att hantera familjeliv och livspussel vid sidan av jobbet så är det tydligt att EQT är en miljö där det är en fördel att vara man för att kunna nå toppen. Av firmans 37 partners är endast en kvinna. Och varken i styrelsen eller bolagsledningen om vardera sex personer finns någon kvinna.

Det är svårt att skriva om private equity-branschen i allmänhet och EQT i synnerhet utan att nämna att delägarna har blivit oerhört förmögna på relativt kort tid utan att ta någon egentlig risk. Affärerna, där företag köps och säljs för miljarder, görs ju med andra människors pengar. Och oavsett om det blir någon reavinst eller ej så tjänar EQT pengar. Den årliga grundavgiften i EQT:s fonder ligger runt 1,5–1,75 procent. Det krävs inte många miljarder i förvaltat kapital för att det ska bli en ansenlig intäkt för EQT. Thomas von Kochs personliga förmögenhet uppgår till omkring 200 miljoner kronor att döma av siffror från Skatteverket och Bolagsverket (posten i börsnoterade Bactiguard där han är huvudägare är värd 100 miljoner). Men i realiteten är den betydligt högre. EQT:s vd har nämligen investerat merparten av pengarna i både bolaget och dess fonder. De första åtta åren investerade Thomas von Koch mer än han fick ut i aktieutdelning.

Detta kanske inte hade stuckit i ögonen så mycket om inte EQT, Nordic Capital, IK och de andra svenska private equity-bolagen hade köpt och sålt bolag verksamma inom skattefinansierade sektorer som vård, skola och omsorg. Förvaltningsavgifterna, reavinsterna och inte minst skatteuppläggen med fonder i skatteparadis som Guernsey och Jersey förvandlades till politiskt sprängstoff. Frågan om vinster i välfärden fick stor, kanske avgörande, betydelse i valrörelsen 2014. Thomas von Koch är inte trött på själva sakfrågan, men han är definitivt trött på slagsidan i den politiska debatten. Och han är oroad av bristen på åsiktsutbyte mellan näringslivet och de folkvalda.

– Jag förväntar mig inte att ministrarna och partiledarna ska strö palmblad framför oss. Men för en dialog med oss! säger von Koch och slår ut med händerna.

Du låter nästan bitter?

– Ja, jag är faktiskt lite bitter. Vi betalar skatt, våra bolag skapar arbetstillfällen och som engagerade ägare bidrar vi till en sund strukturomvandling av Sveriges ekonomi genom att skapa sunda, livskraftiga företag. Ändå utmålas vi ständigt och jämt som kortsiktiga girigbukar.

Det finns flera orsaker till riskkapital­bolagens, låt oss säga problematiska, medie­bild. Carema-skandalen är en. Academedias skatteupplägg en annan. Bolagens räntesnurror och delägarnas skatteupplägg en tredje. Men private equity-bolagens slutenhet kan vara ytterligare en. Medan de stora börsbolagen har en lång tradition av att kommunicera med både ägare och allmänhet har EQT och dess kolleger snarare haft en avvisande inställning till media. Detta har dock förändrats de senaste två-tre åren. Det bländande strålkastarskenet från Uppdrag granskning och andra medier har tvingat ut EQT i offentligheten. I dag låter sig både Conni Jonsson och Thomas von Koch intervjuas och berättar om vilka ansvarstagande och långsiktiga ägare de är. Och när nya investeringsfonder sätts upp så hamnar de inte i något skatteparadis för att slippa dubbelbeskattning.

– Det kom till en punkt där Guernsey och Jersey blev en belastning för vår verksamhet. Därför är alla fonder som startats efter 2012 skrivna i Nederländerna, Storbritannien eller Luxemburg.

En annan förklaring till EQT:s nya utåtriktade strategi skulle kunna vara en förestående börsnotering av bolaget. I USA har bolag som Blackstone och Kohlberg Kravis ­Roberts blivit så stora att de satts på börsen för att sprida ägandet och underlätta kapitalanskaffningen. I höstas påstod flera ekonomimedier att EQT förbereder en börs­notering. Något som Thomas von Koch dock bestämt avvisar.

– Det kommer inte att ske. I varje fall inte så länge jag är vd.

Argumenten mot är betydligt fler än argumenten för, menar han. För det första har EQT hittills inga som helst problem att få in kapital och växa som bolag. För det andra har delägarna av allt att döma inget större behov av att realisera sina tillgångar. Men enligt von Koch är det tyngst vägande skälet till varför EQT ska förbli ett partnerägt ­bolag att man vill undvika en intressekonflikt mellan aktieägarna och fonddelägarna.

– Aktiemarknaden värderar förvaltningsavgiften, inte avkastningen. Den dagen vi som jobbar här stirrar oss blinda på bolagets avgifter i fonderna är vi körda.

Thomas von Koch

Aktuell: Vd EQT sedan 2014.

Ålder: 49.

Bor: Hus på Lidingö.

Familj: Fru och tre barn.

Fritid: Baskettränare i KFUM Lidingö.

Lön: 3,8 Mkr.

Utbildning: Civilekonom, Handelshögskolan i Stockholm

Förmögenhet: Storägare i medtech-bolaget Bactiguard, egna investeringar via förvaltningsbolaget Trill och i EQT:s fonder.

Jonas Malmborg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom