Det okända svenska finansundret
En torsdag i månaden samlades ett större gäng på innekrogen Martini på Norrmalmstorg i Stockholm. Stämningen var grabbig och alkoholen flödade. Det var i mitten av 1990-talet och gänget utgjordes av unga och välavlönade aktiehandlare. Förfallodagen för månadens optioner och terminer hade passerats och för den som var rätt positionerad gavs en möjlighet att andas ut. Det var värt att fira. Låg man fel positionerad var läget ett annat. Då fick handlaren tillfälle att dränka sina sorger.
Pär Sandå hade ofta anledning att vara nöjd. Han var ansvarig för tradingen på Swedbank och hade byggt upp en mycket framgångsrik avdelning. Kanske var det en av förklaringarna till att hans skånskklingande stämma ofta ljöd högre än andras. Kanske hade det med hans personlighet att göra. Klart är att det för övriga deltagare inte gick att ta miste på om Sandå var på plats.
Prenumerera
Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.
Premium
- Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
- Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
- Över 500 aktieanalyser per år
- Unika investeringsverktyg och portföljer
- Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
- Och mycket mer
Vill du se fler alternativ? Läs mer här