Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Du är aldrig ensam

2012-10-02 21:00
Jonas Elofsson Foto: Jörgen Appelgren

Storebror ser medborgarna bättre än någonsin. Samtidigt håller en lillasyster i form av internetbolagen koll på oss. Det var länge sedan personlig integritet stod så lågt i kurs.

Sverige har med stormsteg blivit ett avancerat övervakningssamhälle genom det nyligen introducerade datalagringsdirektivet samt den omskrivna FRA-lagen. På sätt och vis framstår George Orwells 1984 nästan som en sommarbris i jämförelse. Enligt organisationen Electronic Frontier Foundation ligger Sverige i topp på den oåtrovärda listan över demokratier som övervakar sina egna medborgare.

Det senaste initiativet är regeringens förslag om registrering av etnicitet, facktillhörighet och hälsa. Intentionen är att effektivisera arbetsmarknadspolitiken, men utvecklingen är oroande. Vägen till helvetet kantas som bekant av goda föresatser. Svenska folkets intresse för integritetsfrågor är lågt, för att inte säga obefintligt. Vid förra riksdagsvalet uppgav någon enstaka procent av väljarna att integritetsfrågor var viktiga i valet. Kanske är det till viss del en generationsfråga. De som har vuxit upp med internet och Facebook är så vana vid att kunna googla människor och få reda på allt möjligt inklusive skostorlek att de kanske har svårt att tänka sig en värld där inte informationen, även den strängt privata, flödar mer eller mindre fritt. Många resonerar nog som Facebooks vd Mark Zuckerberg som har sagt: ”Kom över det – ingen bryr sig om integritet längre.”

I takt med att den digitala miljön har blivit ett naturligt inslag i vardagen har vi i allt större utsträckning också börjat betrakta delar av internet som ett offentligt rum. Och därmed blivit mer benägna att använda vår riktiga identitet. Inte minst på Facebook som aktivt motarbetar falska konton. På Aftonbladets hemsida måste man exempelvis registrera sig hos Facebook för att få kommentera artiklarna. Hur den åsiktsdatabasen kan komma att användas om tio eller tjugo år vet ingen i dag. Företag byter ägare, länder byter regim och folk byter åsikter.

Men det offentliga rummet på internet är en chimär. Rummen ägs av privata företag. Globala giganter som Apple, Google och Facebook har egna regler för användarna. Det är de oändligt långa användaravtal som nästan ingen läser men alla godkänner. Likt curlande föräldrar som vill skydda sina barn mot faror försöker bolagen skapa ett tryggt internet. Spamfilter ska skydda användarna mot osäkerhet och kränkningar. En sorts digital curling.

Därför finns inga bilder av ammande mammor på Facebook, i alla fall inte om bröstvårtan skymtar. Naken hud är bannlyst, så länge det inte är en man på bilden. Nationella Hivrådets kampanjfilm för säkrare sex stoppades exempelvis av Youtube (som ägs av Google). Tidningar och appar för Iphone och Ipad måste godkännas av Apple för att kunna säljas i deras App Store. Och godkända blir de, bara de är fria från ”öppet sexuellt innehåll”, grov satir eller religionskritik. Den svenska musiktjänsten Spotify tar också på sig en roll som moralens väktare och visar en pixlad version av omslaget till albumet My Beautiful Dark Twisted Fantasy. Omslaget är en målning och föreställer ett monster (eller om det är Kanye West själv) i en sexuellt inbjudande position med en kvinna i form av fågeln Fenix.

Nyligen hamnade Google i rampljuset när en nidfilm om profeten Muhammed spreds på Youtube. Filmen skapade upplopp och oro i ett antal muslimska länder och USA:s ambassadör i Libyen dödades. Google blockerade filmklippet i länder som Egypten, Libyen, Indien och Indonesien. Enligt bolaget på grund av att man inte ville bryta ländernas regler. Det publicistiska beslutet hamnade alltså hos Google och inte de traditionella mediebolagen eller hos olika länders regeringar.

För företagen handlar det i slutänden om att inte stöta sig med sina kunder. Och den enklaste vägen kan vara att fälla hellre än fria. Företagen har inte mycket pengar att tjäna på att försvara yttrandefriheten. Men oavsett om man tycker att det är förkastligt med porr, satir och religionskritik så måste de också omfattas av yttrandefriheten, annars är den poänglös. Det är just för att försvara obekväma åsikter som den finns, det som alla kan skriva under på behöver knappast försvaras.

Om storebror numera ser och hör allt vi gör så har vi alltså samtidigt fått en lillasyster att förhålla oss till; de globala teknikföretag som dikterar vilken information som ska nå medborgarna. Men det gäller att se upp. Som den engelske teaterkritikern Kenneth Tynan har uttryckt det: ”Länder som censurerar sex, kommer förr eller senare censurera politik.”

Jonas Elofsson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom