Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

En snaskig historia

2014-02-18 21:00
Foto: Jörgen Appelgren

Hämndlystna investerare såg till att Candykings börsnotering rann ut i sanden.

Torsdagskvällen den 12 december 2013 gick telefonerna varma hemma i Jan Ohlssons villa i Järfälla. De senaste dygnen hade – milt uttryckt – varit intensiva för grundaren av riskkapitalbolaget Accent Equity. Bolaget storäger godisgrossisten Candyking som egentligen skulle ha börjat handlas på börsen den här dagen. Men godisbolaget hade vinstvarnat dagen innan. Nyheten hade slagit ner som en brandbomb på en finansmarknad som var torr som fnöske efter år av lågkonjunktur och uteblivna transaktioner.

Resultatet hade blivit en veritabel eldstorm av nyheter, kritik och rykten. De svarta rubrikerna på ekonomimediernas förstasidor hade avlöst varandra. Ordvalet hade talat ett tydligt språk: ”Katastrof”, ”skandal” och ”flopp” bekräftade att Candyking var illa ute. Åtminstone i medierna.

Jan Ohlsson, som även är arbetande styrelseordförande i Accent, hade dragits in i mängder av möten. Dels med investerare som tänkt placera pengar i Candyking och dels med bankerna Carnegie och Nordea, som var finansiella rådgivare i noteringen. Samtidigt hade Candyking alltså omgetts av en ihållande virvel av skriverier och nyhetsflashar.

Noteringsdagen hade kommit och gått utan att Candykings aktie dykt upp på börsskärmarna, handelsstarten hade skjutits upp till måndagen. Men noteringsplanerna låg tillsvidare fast.

***

Egentligen började Candykings resa mot Stockholmsbörsen redan i december 2007. Då köpte Accent och den Wallenberganknutna branschkollegan EQT loss lösgodisbolaget från den finska chokladjätten Fazer. Prislappen på Candyking låg då enligt obekräftade uppgifter på 1 miljard kronor.

Candyking, som dels var grossist och dels sålde godis i butiker i en så kallad shop-in-shop-lösning, passade inte in i Fazers nya strategi med egna varumärken inom choklad och bröd. Men finländarna såg potentialen i Candykings tillväxt och sålde dyrt.

Accent hade först tänkt köpa bolaget på egen hand, men det höga priset gjorde att Jan Ohlsson blev tvungen att ta in EQT som delägare genom ett så kallat mezzaninlån. I praktiken innebar det att EQT lånade ut pengar till hög ränta och att lånet kunde konverteras till aktier vid en eventuell börsintroduktion. EQT var alltså i första hand långivare, men kunde snabbt förvandlas till aktieägare.

Men den stora prislappen på Candyking fick fler konsekvenser för bolagets affärer. På klassiskt riskkapitalistmanér valde Jan Ohlsson och hans kompanjoner på Accent att skuldsätta Candykings balansräkning hårt för att få avkastning på sin investering. Följaktligen visade Candyking stora förluster efter finansiella poster och skatt, trots att rörelseresultatet utvecklades positivt. Fördelen med detta upplägg var att ägarna minimerade skatten – nackdelen att resultatsiffrorna på nedersta raden var illröda. År 2008 gjorde Candyking en förlust på 10,1 miljoner kronor, året därpå uppgick koncernens totalresultat till minus 245 miljoner kronor.

Men allt det där skulle det bli ändring på när bolaget väl sattes på börsen, var tanken. Genom att emittera nya aktier skulle lånen till aktieägarna lösas och balansräkningen rensas. Redan när Accent och EQT köpte bolaget hade de siktet inställt på en börsnotering.

– En väldigt viktig parameter bakom en börsnotering är att vi skulle lösa bolagets kniviga finansiella situation. Dels skulle en del lån omvandlas till aktier, dels skulle det bli mycket enklare att förhandla om våra lån med bankerna, säger Jan Ohlsson.

Jan Ohlsson och hans medarbetare på Accent började även stöpa om och utveckla Candyking. Bolaget skulle både växa geografiskt på nya marknader och utöka sitt erbjudande till kunderna. År 2008 köpte Candyking den betydligt mindre konkurrenten Godisprinsen, som startats av entreprenören Dani Evanoff. De följande åren köpte Candyking naturgodisleverantören Parrot’s, danska Tasymix samt de irländska bolagen Portimao och Prismatic. År 2010 slöt Candy­king ett viktigt avtal med den brittiska livsmedelsjätten Tesco om att lansera Candykings så kallade ”pick-and-mix”-koncept i mataffärer i Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern.

Candyking hade vuxit i rask takt, men verksamheterna var spretiga. Nästa steg var att rekrytera en ny ledning som kunde sätta en struktur för bolaget, hitta stordriftsfördelar och få ordning på marginalerna.

***

David von Laskowski var en ung, energisk doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm med examina från både Stanforduniversitetet och Columbiauniversitet i USA. Han hade tidigare varit vd för Visma Retail, ett företag specialiserat på data- och betallösningar för detaljhandeln, men arbetade sedan ett par år tillbaka som konsult åt flera riskkapitalbolag, däribland Accent.

När Jan Ohlsson frågade honom om han var intresserad av att leda Candyking, nappade han trots att han var mitt uppe i arbetet med en doktorsavhandling om värdeskapande i riskkapitalbolag.

För en högpresterande trettiofemåring som honom skulle det inte vara något problem att kombinera akademisk forskning, maratonträning och småbarn med att leda ett företag med 1 000 anställda. David von Laskowski var inte bara begåvad, han var också rejält sugen på att en vacker dag bli börs-vd.

– Jag började som konsult åt Candyking med uppdrag att identifiera hur bolaget skulle kunna effektiviseras och hitta tillbaka till organisk tillväxt. När jag sedan blev vd fick jag i uppdrag att genomföra de planerade förändringarna. Planen var att jag därefter skulle lämna över vd-jobbet, men när det blev klart att bolaget skulle noteras valde jag att stanna kvar eftersom jag såg det som en spännande utmaning att leda ett börsbolag, säger David von Laskowski.

Candykings nye vd rivstartade med att utveckla bolagets distributionskanaler. I Finland och Storbritannien nådde han avtal om att rulla ut Candykings koncept på en rad biografer. Samtidigt slöt han ett lukrativt avtal med Ikea som innebar att Candykings godis kom ut i möbeljättens varuhus i Europa. Ikea hade lärt européerna att möblera sina hem och nu skulle Candyking lära dem att äta plockgodis.

Parallellt med den internationella tillväxten började David von Laskowski samordna de olika delarna av företaget och hitta stordriftsfördelar i inköp, logistik och service. Den negativa trenden i affärsområdet Parrot’s vände han till lönsamhet med bred marginal. Volymerna ökade, marginalerna klättrade uppåt och marknaden växte. Vägen mot börsen låg öppen.

Det vattnades i munnen hos både aktie­ägarna och de högsta cheferna. David von Laskowski hade själv fått köpa 10 000 Candyking-aktier till rabatterat pris samtidigt som han satt på 7 500 optioner. Dessutom hade de tidigare ägarna till Godisprinsen fått lukrativa konvertibler och optioner som betalning när de sålde till Candyking.

– Hela bolaget var inne i en väldigt positiv spiral. David von Laskowski och hela det team han hade bakom sig i bolagsledningen var duktiga på att strukturera om bolaget och samtidigt utveckla distributionen, säger Dani Evanoff, grundare av Godisprinsen och senare vice vd för Candyking.

I mars 2013 satte sig David von Laskowski och Jan Ohlsson ner och ritade upp Candykings fortsatta färdplan. Till hösten skulle bolaget ut på börsen, bestämde de. Dessförinnan behövde Candyking en ny styrelse, som signalerade att Candyking var ett seriöst och självständigt företag. Den energiska men oerfarna ledningen skulle balanseras upp av en styrelse som var erfaren och börsfähig.

Jan Ohlsson valde ut styrelseledamöter som han litade på. Han kom bra överens med Candykings förre vd, dansken Per-Morthen Johannessen, som dessutom kunde den nordiska marknaden. Vd:n för Norrenergi Helene Biström kände Jan Ohlsson från Cramos styrelse. Förre ICA-direktören Mats Holgerson kunde livsmedelsbranschen och satt redan i styrelserna för Hemtex, Cervera, Bilia och Comfort. Ordförandeklubban överlämnade Jan Ohlsson till en riktig tolvtaggare: Mats Jansson, den förre chefen för SAS och Axfood. Handlarsonen från västmanländska Kolsva hade dessutom varit vd för Fazer 1999–2000. Därtill var han ordförande i den belgiska livsmedelsjätten Delhaize, ledamot i Teliasonera och rådgivare åt JP Morgan.

– Jag tackade ja eftersom jag först och främst tycker att Candyking är ett väldigt fint bolag. Sedan ska jag inte sticka under stol med att det fanns en del sentimentala skäl. Jag har hjärtat kvar i dagligvaruhandeln och har många fina mina minnen från Fazer som då ägde Karamellkungen, säger Mats Jansson.

Den 5 juni 2013 deklarerade Candyking att bolaget skulle börsnoteras inom ett år.

***

I oktober 2013 vällde röken fram i konfektyrtillverkaren Totte Gotts fabrik i Falköping. Polisen misstänkte att branden var anlagd. Totte Gott, som är en stor leverantör av karameller och punschpraliner till Candyking, kunde sätta igång tillverkningen igen efter två veckor men hade ändå förlorat produktion av 120 ton godis.

Knappt en vecka efter branden hos Totte Gott brann det i den belgiska konfektyrtillverkaren Lamy Luttis fabrik i Manage. Lamy Lutti är specialiserat på gelégodis och levererar några av Candykings mest efterfrågade produkter. Den belgiska fabriken blev svårt eldhärjad och Candyking tvingades ändra i sitt sortiment.

Men dessa missöden rubbade inte Candykings börsplaner.

I början av december 2013 gav sig Candykings vd David von Laskowski och finanschef Johan Lindgren ut på road show för att sälja in aktien hos svenska och internationella investerare. Kärnaffären var stark och växte dessutom. Både institutioner och privata investerare visade ett stort intresse. Orderböckerna inför börsnoteringen den 12 december var fulla. Bolaget väntades få ett börsvärde på drygt 1 miljard kronor. Ungefär hälften skulle ägarna få vid noteringen. Allt gick som på räls.

I december började det dock stå klart hur stor effekt bränderna hos underleverantörerna skulle ha på Candykings resultat, 3,5 miljoner. Dessutom hade ledningen upptäckt negativa valutaeffekter på 3 miljoner kronor.

Dagen före börsnoteringen – mitt i sin road show – skickade David von Laskowski ut ett pressmeddelande om en negativ resultateffekt på 6,5 miljoner kronor för fjärde kvartalet 2013. I pressmeddelandet stod han själv som en av två kontaktpersoner, dessutom var han bolagets pressansvarige.

Visserligen är 6,5 miljoner en hel del pengar för ett litet bolag, men det skulle inte ha någon nämnvärd effekt på Candyking-aktien. Rörelseresultat för tredje kvartalet 2013 hade landat på 24,8 miljoner, en ökning med 10,2 procent jämfört med samma period året före. Vinstvarningen skulle ge ett minus i kanten, men inte leda till någon större dramatik i slutändan, resonerade bolagsledningen och styrelsen.

Efter att ha skickat ut pressmeddelandet om bränderna och valutaeffekterna slog David von Laskowski av sin mobiltelefon och satte sig på ett plan mellan Frankfurt och Genève. Han hade inte en tanke på att avbryta sin Europaturné till banker och investerare. När journalisterna ringde möttes de av en telefonsvarare.

– Det var ett stort misstag. Jag borde ha avbokat flighten och hållit mig tillgänglig, säger David von Laskowski.

Jan Ohlsson och Candykings ordförande Mats Jansson kunde bara se på när medierna gjorde slarvsylta av deras godispralin.

– Informationen kom ut sent och det ska vi kritiseras för. Men det berodde på att uppgifterna inte fanns tillgängliga. Så fort vi fick informationen underrättade vi marknaden, säger Jan Ohlsson.

***

Samtidigt pågick ett annat spel i kulisserna. Saken var nämligen den att Candyking inte var Accents första börsnotering. Men inte nog med det. Det var heller inte första gången ett av Accents bolag vinstvarnade i samband med en introduktion. Senast det skedde var 2010 när Jan Ohlsson sålde 60 procent av aktierna i boktryckarkoncernen Scand Book. Men den gången skedde det efter börsnoteringen och efter att ledningen och Accent tagit hem vinsten genom att sälja stora aktieposter.

– Det är klart att de negativa nyheterna var dåliga för Candyking. Men det som verkligen sänkte börsintroduktionen var när flera investerare tog tillfället i akt att hämnas på Accent för den misslyckade noteringen av Scand Book. De som förlorade pengar på Scand Book har inte förlåtit, säger en källa.

En annan källa uttrycker det så här:

– Flera av dem som förlorade pengar på Scand Book gick runt och snackade väldigt mycket skit om Candyking eftersom de fortfarande är skitförbannade efter det som hände i Scand Book.

Noteringen av Scand Book var lukrativ för Accent. Men kvar med en dykande aktiekurs stod flera investerare, däribland Lannebo småbolagsfond. HQ Bank, som höll i Scand Books notering, försökte gjuta olja på vågorna genom att låta Setterwalls advokatbyrå utreda om Scand Books styrelse och ledning vilselett aktieägarna. Den juridiska utredningen ledde inte vidare till någon rättslig process, men Peter Rönström som förvaltade Lannebo-fonden, är en av dem som inte förlåtit Accent och Jan Ohlsson.

– Att sätta bolag på börsen är en förtroendebusiness. När ett bolag vinstvarnar första rapporten efter notering så har man förbrukat det förtroendet. Antingen har man vilselett aktieägarna eller så har man alldeles för dålig koll på bolaget, säger Peter Rönström.

Jan Ohlsson är oförstående till kritiken mot Accents agerande i fallet Scand Book.

– Att Scand Book kort efter noteringen skulle förlora sin största kund var inget som någon kunde förutse, säger han.

Men icke desto mindre, den förvaltare som ofta beskrivs som Sveriges tyngste småbolagsanalytiker var milt uttryckt skeptisk när Accent tillkännagav sin andra börsnotering. Peter Rönström berättar att han räknade på Candyking, men valde att inte teckna av den enkla anledningen att han ansåg att aktien var för dyr. Ändå skrädde han inte orden i Dagens Industri efter Candykings vinstvarning.

– Det blir svårt för Accent att sätta fler bolag på börsen, sa han.

***

När medierna i december 2013 höll på att sänka Candyking följde Candykings ordförande Mats Jansson det hela från Genève, där han bor. Hans hustru är journalist och han insåg vartåt det barkade. Redan på torsdagen ville han kasta in handduken och skjuta upp börsnoteringen. Han ansåg visserligen att bolaget skött informationshanteringen prickfritt, men att sälja ut aktierna på marknaden samtidigt som de svarta rubrikerna avlöste varandra var orättvist mot aktieägarna, menade han.

Men Jan Ohlsson och inte minst bankerna Carnegie och Nordea stod på sig. Candyking skulle ut på börsen. De hade förberett affären under hela sommaren och hösten. Dessutom hade de starka ekonomiska motiv till att få ut aktierna på marknaden. De båda bankerna skulle, enligt Candykings noteringsprospekt, få dela på hela 46 miljoner kronor i provision – om affären gick i lås.

– Jag försökte bromsa noteringsprocessen, men det var väldigt svårt att hålla emot. Accent och EQT var väldigt ivriga på att sälja sina aktier. Samtidigt var Nordea och Carnegie väldigt sugna på att få ut bolaget på marknaden eftersom det rått noteringstorka så länge, säger Mats Jansson.

Visserligen förlängde ägarna budtiden och handelsstarten sköts upp till måndagen den 16 december, men noteringsplanerna låg fast.

På torsdagskvällen den 12 december började det dock även hos Jan Ohlsson sjunka in hur stora konsekvenser det sena pressmeddelandet fått. Hemma i villan i Järfälla bestämde han sig. Vid midnatt höll han en telefonkonferens med Mats Jansson och David von Laskowski. De bestämde sig för att sammankalla styrelsen på förmiddagen nästa dag för att klubba det formella beslutet. Candyking skulle inte noteras på Stockholmsbörsen.

– Jag sov inte många timmar den natten, men jag sov helt okej. Jag kände mig fullständigt trygg i mitt beslut, säger Jan Ohlsson.

Morgonen därpå drack han sitt luciakaffe och åt en saffransbulle innan han tog tag i dagens arbetsuppgifter. Inom en timme informerade han EQT:s Nordenchef Jannik Kruse-Petersen, Carnegies chef för investment banking Lars-Erik Sjöberg, advokatkontoret Vinges Peter Bäärnhielm och Stockholmsbörsens noteringsansvarige Adam Kostyál.

På förmiddagen höll Candykings styr­else sitt extrainsatta möte, med Mats Jansson som ordförande via telefon från Genève.

– I det medieklimat som var – och som vi inte fråntar oss något ansvar för – skulle Candyking inte få den börsstart som företaget och ledningen förtjänade. Detta skulle sannolikt också leda till en sämre framtida kursutveckling för våra kvarvarande aktier än den vi baserade vårt beslut att gå till börsen på. Därför beslöt vi att avbryta processen, säger Jan Ohlsson.

David von Laskowski deklarerade officiellt att Candykings notering var avbruten.

– Från Stockholmsbörsens sida fanns inget att anmärka på. Candyking skötte noteringsprocessen väl och jag kan bara beklaga att bolaget aldrig blev listat, säger Adam Kostyál, noteringsansvarig på OMX.

Samtliga inblandade hade full förståelse för Jan Ohlssons och Mats Janssons beslut att återkalla börsnoteringen. Samtidigt gick det inte att ta miste på besvikelsen, i synnerhet hos Carnegie och Nordea. De hade lagt ner hundratals arbetstimmar på en affär som hade lagts i malpåse.

– Det är klart att vi alla var besvikna över att affären aldrig blev av, men som huvud­ägare var det bara att lägga om strategin och ta nya tag. Vi lyckades inte med börsnoteringen utan fick driva Candyking vidare som ett private equity-ägt bolag. Det var business as usual, säger Jan Ohlsson.

Candykings storägare tonar alltså ned dramatiken och menar att det bara var att kavla upp ärmarna. Men verkligheten vittnar om en annan sida. Två veckor efter den misslyckade noteringen meddelade vd David von Laskowski att han lämnade sitt uppdrag.

– Jag hade sett fram emot att leda ett börsnoterat företag men nu blev det inte så, sa han till SvD Näringsliv.

Efter ytterligare två veckor stod det klart att även Mats Jansson och resten av styrelsen avgick.

Det var svårt att missta sig på den förre Axfood- och SAS-chefens besvikelse över hur de negativa skriverierna omöjliggjort Candykings entré på börsen.

– Vi var ärliga och öppna, och så får vi en jävla massa stryk för det, sa han till Dagens Industri.

Omdömena från mediernas kommentatorer och krönikörer lät inte vänta på sig. Att skylla börsfiaskot på medierna var inget någon kunde göra oemotsagd.

David von Laskowski avgick eftersom han ansåg att hans uppdrag redan var slutfört och styrelseledamöterna menade att de inte hade något att göra i ett onoterat bolag. Bägge skälen kan tyckas märkliga eftersom en börs-vd i första hand har till uppgift att leda bolag och det vimlar av gamla direktörer i styrelser för onoterade bolag – inte minst riskkapitalägda. Men i Candykings fall så utövade drömmen om börsen en speciell lockelse på samtliga nyckelpersoner.

Vid nästa styrelsemöte kommer Jan Ohlsson att återgå till ordförandeposten i Candyking. Vem som tar vd-posten efter David von Laskowski är fortfarande inte bestämt, men det mesta pekar på att det blir Fredrik von Oelreich, ledamot i Candykings styrelse och tidigare vd för Duni.

Karamellkungarna ramlade på mållinjen, men Jan Ohlsson säger ändå att han fick en slags revansch när bolaget ändrade sin komplicerade finansiella struktur genom att lösa ett obligationslån. Affären, som mäklades av Pareto Öhman, innebar att Candyking fick in 750 friska miljoner kronor i kassan att investera i fortsatt tillväxt.

– Inom ett dygn hade vi obligationslånet fulltecknat och 60 procent av kapitalet kom från utländska investerare. Jag ser det som ett tydligt bevis på att det finns en tilltro till Candykings framtid, säger Jan Ohlsson.

Sedan den där dramatiska natten då Jan Ohlsson gav upp drömmen om att sätta godisbolaget på börsen har Accent blivit uppvaktat av flera industriella spelare som visat intresse för Candyking, hävdar Jan Ohlsson. Det faktum att Candykings rörelseresultat för 2013 var bolagets bästa någonsin borgar för att priset kan bli högt trots att affären sker utanför börsen. Sannolikheten för att vinterns mest utskällda bolag har nya ägare de närmsta åren är med andra ord hög.

Under torsdagen den 21 februari tillkännagav Candyking att Fredrik von Oelreich har utnämnts till ny vd och koncernchef i bolaget.

Detta har hänt

5 juni

Candyking tillkännager att bolaget tänker gå till börsen. Carnegie och Nordea har fått uppdraget att sälja Accent Equitys och EQT:s aktier. Accents ordförande Jan Ohlsson säger att Candyking hör hemma på börsen eftersom bolaget både har en stark kärnaffär och visar tillväxt.

5 oktober

Kraftig rökutveckling i konfektyrtillverkaren Totte Gotts fabrik i Falköping. Polisen misstänker att branden är anlagd. Totte Gott, som är en storleverantör av karameller och punschpraliner till Candyking, kan sätta igång tillverkningen igen efter två veckor men har ändå förlorat produktion av 120 ton godis.

11 oktober

Det brinner i den belgiska konfektyrtillverkan Lamy Luttis fabrik i Manage. Lamy Lutti är specialiserat på gelégodis och levererar några av Candykings mest efterfrågade produkter. Den belgiska fabriken är svårt eldhärjad och Candyking tvingas ändra i sitt sortiment.

1 november

Candyking släpper sin kvartalsrapport för perioden juli-september. Omsättningen har ökat med 8,4 procent och uppgår till 427 miljoner kronor medan rörelseresultatet ökat med 10,2 procent till 24,8 miljoner kronor.

28 november

Candyking offentliggör sitt noteringsprospekt. Prisintervallet är satt till 27–32 kronor per aktie och erbjudandet består av 11 miljoner nyemitterade aktier och 7 miljoner befintliga aktier som säljs ut via börsen, vilket skulle ge ägarna drygt en halv miljard kronor. Det totala börsvärdet väntades bli drygt 1 miljard kronor. Första handelsdag skulle vara torsdagen den 12 december.

11 december

Candykings vd David von Laskowski skickar ut ett pressmeddelande om att det fjärde kvartalet kommer att påverkas negativt av bränderna hos två underleverantörer. Dessutom har bolaget identifierat negativa valutaeffekter. David von Laskowski träffar investerare i Tyskland och Schweiz. Candykings första handelsdag skjuts upp till måndagen den 16 december.

13 december

Candyking drar tillbaka börsnoteringen.

22 januari

Candyking säkrar ett obligationslån på 750 miljoner kronor. Affären mäklas av Pareto Öhman och är fulltecknad redan efter ett dygn. Vd David von Laskowski tillkännager att han lämnar bolaget så fort han får en ersättare.

Jonas Malmborg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom