Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Fläktfejden

2011-02-15 21:00

Börsraketen Systemair har gjort Gerald Engström till miljardär och mottagare av kungens medalj. Men bakom fläktsuccén finns hårda strider och mycket bitterhet.

<p>Gerald Engström skruvar på sig. Nej, han vill inte visa den gamla ABF-lokalen här i Skinnskatteberg där hans livsverk Systemair fick upp farten.</p> <p>- Jag minns inte var den låg. Det var lite enkelt, vi skulle väl ha börjat större, mumlar han.</p> <p>Han är lågmäld och sympatisk, men det märks att han är stolt över att ha byggt upp ventilationsföretaget Systemair till en börsnoterad stjärna värd 5,4 miljarder kronor. De blå ögonen strålar när han berättar om den senaste utmärkelsen, som han tog emot häromveckan.</p> <p>- Jag fick kunglig medalj. Det är en medalj av tolfte storleken med serafimerordens band. Det är den finaste medalj som delas ut till företagare. Jag fick den för insatser för svenskt näringsliv. Det var jag, Peter Wallenberg och någon till från näringslivet, säger Engström.</p> <p>Redan 2007 fick han ta emot ett annat pris ur kungens hand, Stora Exportpriset. Året innan blev han Årets Entreprenör i Sverige, något som han nämner som sin största framgång som företagare. I världsfinalen kom han dock tvåa, liksom alla andra som inte vann. Det gjorde i stället Bill Lynch som byggt upp ett företag i Sydafrika.</p> <p>- Men det var inte så långt ifrån den gången. Jag fick ett personligt brev av ordföranden i en av de tre jurygrupperna som ansåg att jag blivit bestulen på segern.</p> <p>Men det finns två som inte delar Gerald Engströms glädje över utmärkelserna. Det är hans två medgrundare till Systemair, Leif Toterud och Hans Östberg.</p> <p>- Varför han ljuger om att det bara är han som byggt upp företaget måste vara för att han vill ha bort att vi var tre, säger Leif Toterud.</p> <p>Hans Östberg är inne på samma linje.</p> <p>- Gerald Engström har verkligen försökt ta åt sig äran för alltihopa. Hans dröm har varit att bli "Entrepreneur of the Year" i Sverige, så han drog en massa lögner om att han startat upp bolaget och uppfunnit kanalfläkten. Men han jobbade inte i bolaget de tio första åren och jag gjorde allt utvecklingsarbete, säger Östberg.</p> <p>Jo, nog finns det skäl till att Gerald Engström är ovillig att prata om starten för Systemair eller visa var i Skinnskatteberg allt började. Solskenshistorien om Systemair - som från början hette LHG Kanalfläkt - rymmer också berättelsen om en bitter strid mellan tre män som en gång var kompanjoner.</p> <p>Uppfinningen</p> <p>När Gerald Engström var 24 år hade han halvlångt blont hår och jobbade som säljare av tekniska produkter. Han hade nyligen flyttat till Stockholm från Svartbäcken utanför Boden, ett litet samhälle med 17 gårdar.</p> <p>- Jag kommer från ett arbetarsmåbruk. Vi bodde i ett Per Albin-hus. De byggdes för att göra livet lättare för säsongsarbetare, som jobbade i jordbruket på sommaren och i skogen på vintern, säger han.</p> <p>Norrlänningen hade gått tekniskt gymnasium i Luleå. Stockholmsföretaget han jobbade för hade ett antal agenturer för utländska tillverkare av produkter, som strömbrytare, fläktar och fläktmotorer. Men grundaren och ägaren hade avlidit och det gick inte så bra.</p> <p>Två av bolagets stora tyska leverantörer hade fått nog och erbjöd Gerald Engström att överta deras försäljning i Sverige.</p> <p>- De såg mig som ung och lovande, trots hårlängden. </p> <p>Han förhandlade på sin skoltyska och tackade ja. År 1972 startade han Ziehl Svenska AB, fick vd-posten och en tredjedel av bolaget genom att sätta in sin andel av aktiekapitalet på 50 000 kronor.</p> <p>- Vi hyrde en lokal i Solna och började sedan anställa tre fyra personer. Första månaden omsatte vi 8 500 kronor. Det räckte inte till löner till alla, men vi hade aktiekapital som täckte upp.</p> <p>En av de först anställda var säljaren Hans Östberg. Han hade tidigare delat lägenhet med en annan säljare, Leif Toterud. Båda kom från Skinnskatteberg, eller Skinnsberg som de infödda gärna säger. De bodde vid Hornstull i Stockholm och levde ett glatt ungkarlsliv.</p> <p>Bolagets båda leverantörer Ziehl-Abegg och EBM tillverkade fläktar. I den vanliga så kallade radialfläkten böjer luften av 90 grader inuti fläkten. EBM tillverkade en typ med bakåtböjda skovlar i cirka en miljon exemplar per år. </p> <p>Så långt är alla överens, men meningarna går isär om vad som sedan hände. Hans Östberg hävdar att han började fundera på vad man kunde göra med storsäljaren och kom på att man kunde konstruera fläkthuset så att man fick en rak genomströmning av luften. På så vis skulle det vara mycket lättare att montera fläkten och steglöst ändra effekten.</p> <p>Men Gerald Engström hävdar att duon kom på detta tillsammans och att förebilden var en annan produkt från EBM, en kylfläkt som användes på ett annorlunda sätt i en IBM-dator.</p> <p>- Det där är ren bullshit. Fråga Engström hur många patent eller mönsterskydd han har. Svaret är noll. Jag har ett 15-tal patent och säkert 20 mönsterskydd. Det finns absolut ingen likhet med IBM, det där har han bara hittat på för att vinna Entrepreneur of the Year, säger Hans Östberg i dag.</p> <p>Hur som helst var en ny sorts kanalfläkt född. Engström och Östberg vände sig tillsammans till Lindab, Ventilationsteknik i Skövde samt Svenska Fläktfabriken för att höra om de var intresserade av att tillverka den nya fläkten, men fick nej. Då bestämde de sig för att tillverka själva.</p> <p>- Det var på mitt initiativ vi startade ett bolag för att vidareutveckla och tillverka produkten, säger Gerald Engström.</p> <p>Men både Engström och Östberg hade sina ordinarie jobb som vd respektive säljare att sköta.</p> <p>Ungefär ett år tidigare hade Leif Toterud tappat sitt jobb och flyttat hem till Skinnskatteberg. Hans Östberg frågade Toterud om han kunde driva bolaget, men Toterud var tveksam.</p> <p>- Det var bara jag och Gerald som begrep att det var en bra grej, säger Hans Östberg.</p> <p>Fast Toterud följde med på en mässa i Göteborg där Engström och Östberg ställde ut en prototyp av fläkten. Och när Toterud såg intresset tackade han ja.</p> <p>Så startade LHG Kanalfläkt 1974. Initialerna stod för Leif, Hans och Gerald. De delade företaget i tre delar, men Leif Toterud fick som vd en aktie mer än de andra.</p> <p>- Jag skulle rekommendera alla som startar bolag att inte vara tre. Det är mycket bättre att vara fyra och ha 25 procent var eller att vara två. Allt är bättre än tre. Det är lätt att två går emot den tredje, säger Hans Östberg.</p> <p>Stampat jordgolv</p> <p>Smedjan i Baggbron utanför Skinnskatteberg var mörk och hade stampat jordgolv. Där hängde eller stod diverse verktyg som Leif Toterud behövde när han tillverkade fläktarna. Plåt skulle bockas, delar monteras.</p> <p>Toterud fick låna lokalen eftersom ägaren var en släkting till hans fru. Men efter någon månad blev ägaren trött på att Toterud dök upp där tidigt varje morgon och Skinnskattebergs kommun ställde i stället upp med den gamla ABF-lokalen på bottenvåningen i ett hyreshus.</p> <p>- Ingen av oss hade några pengar. I början fick jag till och med låna pengar av morsan för att köpa grejor som vi ville ha. Syrran, ja hela släkten, hjälpte till för att det skulle fungera för oss. De stoppade försäljningsbrev i kuvert och allt möjligt, säger Leif Toterud.</p> <p>Eftersom Hans Östberg hade föräldrarna i Skinnskatteberg var han ofta uppe på helgerna och utvecklade fläkten. I veckorna jobbade Toterud med utvecklingen. Gerald Engström fokuserade på att driva Ziehl Svenska AB. Han syntes knappt till i verkstaden.</p> <p>- Jag byggde upp Ziehlverksamheten i Sverige, Norge och Finland till en omsättning av 450 miljoner kronor, säger Engström.</p> <p>Samtidigt expanderade LHG Kanalfläkt så snabbt att ABF-lokalen inte räckte till. Kommunen lät Toterud hyra billiga källarlokaler lite överallt.</p> <p>- Snart hade vi grejor runt hela Skinnsberg. Då gick jag till kommunen och frågade om de ville bygga en lokal åt oss, säger Toterud.</p> <p>Långt ifrån alla i kommunledningen var pigga på att hjälpa ett privat bolag på det sättet, men kommunen beslöt ändå bygga 400 kvadratmeter som LHG Kanalfläkt skulle få hyra.</p> <p>- Jag funderade på vad vi skulle ha alla kvadratmetrarna till, men innan bygget var färdigt var det för litet, säger Toterud.</p> <p>Några år senare, 1979, började det dock knaka i samarbetet med de närstående bolagen Ziehl-Abegg och EBM. Hans Östberg ville förhandla ner priset på fläktdelar tillverkade av EBM, men leverantören påpekade att LHG Kanalfläkt ändå inte kunde köpa av någon annan eftersom Östberg och Engström jobbade åt Ziehl.</p> <p>Men Östberg åkte till konkurrenten Papst och tog reda på vilka priser LHG kunde få där. Så fick han ner priserna från EBM med 25 procent på den komponent som utgjorde 70-80 procent av tillverkningskostnaden.</p> <p>- Jag tjänade 1 miljon på tio minuter, men Gerald Engström tyckte att jag hade pressat EBM alldeles för hårt, säger Östberg i dag.</p> <p>Strax därpå sade han upp sig från Ziehl Svenska AB och började jobba heltid för LHG Kanalfläkt.</p>  <p>Trion blir duo</p> <p>Hans Östberg anade inget i november 1979 när han satte nyckeln i låset på sitt kontor i Sollentuna. Han hade precis kommit hem från en resa till LHG:s tyska dotterbolag. Men så fort han öppnade dörren såg han att hela kontoret var rensat. Inte ens hans privata saker fanns kvar. H:et i LHG var utkastat.</p> <p>- Jag hade fått 10 procent lägre pris på komponenterna från Papst och ville byta leverantör från Ziehl Svenska, där Engström jobbade. Jag sa till Toterud att "Vi kan konkurrera ut Ziehl Svenska om du och jag samarbetar", men då gick Gerald Engström och Leif Toterud ihop och sparkade ut mig, säger Hans Östberg.</p> <p>Det var Toterud som ville ha ut Östberg, dels för att han misstänkte att det förekom underligheter i det tyska dotterbolaget och dels för att han inte ville byta leverantör.</p> <p>- Jag är den enda som har moral av oss tre. Jag tyckte att vi skulle behålla vår leverantör av fläktmotorer eftersom de hade hjälpt oss från början. Men det struntade Östberg i, han ville ha de billigaste fläktarna, säger han.</p> <p>Vid den tiden omsatte LHG Kanalfläkt knappt 9 miljoner kronor och gjorde en vinst på mindre än 200 000. Engström och Toterud köpte ut Östberg ur LHG för 250 000 kronor.</p> <p>- Jag borde ha fått 2-3 miljoner, jag fick en tiondel, säger han.</p> <p>Så var trion i LHG Kanalfläkt en duo. </p> <p>Östberg hade använt nästan alla sina pengar till att bygga en villa i Sollentuna. Nu stod han utan jobb med fru och tre småbarn.</p> <p>Han kontrade med att dra tillbaka ansökan om mönsterskydd för LHG:s kanalfläkt som han hade lämnat in till Patentverket.</p> <p>- Ansökan var egentligen ogiltig. Man får bara mönsterskydd för nya produkter, inte för en flera år gammal produkt, säger Östberg.</p> <p>De andra var inte glada.</p> <p>- Han tog med sig en del saker som han inte borde ha tagit med sig, säger Gerald Engström och syftar på mönsterskyddet och pressverktyg som Engström hävdar försvann.</p> <p>År 1981 intecknade Östberg villan för att låna 1 miljon kronor och göra om släktens nästan tomma bolag CA Östberg till ett ventilationsföretag.</p> <p>Östberg drog LHG Kanalfläkt inför Marknadsdomstolen för att bolaget hävdade att kanalfläkten var mönsterskyddad, vilket gjorde presumtiva kunder tveksamma till Östbergs fläktar. Engström och Toterud svarade med att dra Östberg inför Marknadsdomstolen för att han kallade sina fläktar bättre och billigare än LHG:s fläktar. Det hela slutade med förlikning.</p></p> <p> <p>Landet i väster</p> <p>I början av 1980-talet var Rainer Blomster från Skinnskatteberg elkonsult på en fabrik som LHG Kanalfläkt byggde.</p> <p>Vid samma tid sparkade Leif Toterud bolagets exportchef. Problemet var att exportchefen skulle åka till ventilationsmässan Ashrae i Chicago i USA. Och Toterud pratade bara svenska.</p> <p>- Toterud sa: "Du som kan prata engelska får åka dit", säger Rainer Blomster i dag.</p> <p>Han fick en intensivkurs i fläktar och flög i väg. Snart blev han företagets exportchef. Dessutom erbjöd Toterud honom ensamrätten på kanalfläktar i USA om han flyttade dit.</p> <p>Så Rainer Blomster startade RB Kanalflakt Inc i Sarasota, Florida och lyckades bra redan från start, mycket tack vare att dollarn stärktes från 3,90 kronor till runt 10 kronor. Toterud hjälpte honom, enligt egen utsago, med fläktkunskap på telefon nästan varje dag.</p> <p>Så småningom köpte LHG Kanalfläkt hälften av Blomsters företag och år 2002 sålde Blomster resten för 60-70 miljoner kronor plus att han behöll ett visst ägande i LHG Kanalfläkt. Då hade det amerikanska bolaget en omsättning på runt 300 miljoner kronor.</p>  <p>Duon blir solo</p> <p>Leif Toterud jobbade mer än tolv timmar om dagen och ofta även på lördagarna. Semester var inte att tänka på. Han var ute i verkstan, tittade på nya maskiner, utvecklade fläktar, anställde folk, hade möten med facket och kommunen. När han var drygt 40 år hade han en vilopuls på 120 och hans äktenskap var slut. Han orkade inte längre och ville kliva av. Lösningen blev en affär via Ziehl Svenska AB 1984.</p> <p>- Vi sålde våra aktier i LHG Kanalfläkt till det tyskägda bolaget där jag ägde en tredjedel och drev verksamheten därigenom, säger Gerald Engström.</p> <p>Ziehl Svenska AB blev alltså helägare till LHG Kanalfläkt som hade runt 45 anställda, en omsättning på knappt 32 miljoner och en vinst på en halv miljon. Leif Toterud fick 3 miljoner kronor för sina aktier.</p> <p>- Det var ingen som värderade bolaget, säger Leif Toterud.</p> <p>Toterud fortsatte dock som vd till år 1986, men mycket av verksamheten sköttes av it-chefen Mats Lund, verkstadskillen Lars Emilsson och ekonomichefen Lars-Åke Hesselgren.</p> <p>År 1986 tog Gerald Engström över som vd för LHG Kanalfläkt. Till en början pendlade han från Stockholm men flyttade 1990 till Skinnskatteberg.</p> <p>Numera bor Gerald Engström, hustrun Wenche och deras två döttrar - Alva, 16, och Frida, snart 18 - i ett stort gulrappat hus i gammal stil bredvid Färna herrgård. Gerald Engström har även två vuxna söner, Niklas och Andreas, från ett tidigare äktenskap.</p> <p>- När jag tog över bestämde vi att satsa mer på export, säger han.</p> <p>Han utökade antalet produkter och skaffade fler utländska agenter och senare säljbolag. </p> <p>År 1992 köpte LHG Kanalfläkt det börsnoterade förlustbolaget Frico med lånade pengar. Eftersom det inte fanns kronor att låna blev det D-mark.</p> <p>- Det var inte så kul, för Sverige devalverade det året, säger Engström. Siffrorna blev tillfälligtvis röda.</p> <p>Sedan dess har det blivit ett antal mindre köp.</p> <p> - En av våra styrkor är att vi är bra på att göra mindre förärv och integrera dem. Vi har inte köpt något jättestort hittills.</p> <p>Och det var efter att Gerald Engström tagit över som bolagets tillväxt verkligen tog fart.</p>  <p>Den envise</p> <p>På Systemairs huvudkontor i Skinnskatteberg ginstrar snön vit utanför de höga oregelbundna fönstren. Intill ligger bolagets största fabrik. Gerald Engström är intresserad av arkitektur och de fem- och sjukantiga byggnaderna på totalt 30 000 kvadratmeter har ritats av Nils Olov Dunkars som hämtar inspiration från antroposoferna. Kommunens gamla lokaler är ett minne blott.</p> <p>I den rena, välordnade fabriken kör de förarlösa eltruckarna Stevie Wonder och Ray Charles omkring, namngivna efter de två blinda popstjärnorna.</p> <p>På andra sidan vägen finns en av EBM-Papsts monteringsverkstäder. EBM slogs år 1992 ihop med sin tyska konkurrent Papst, men bolaget levererar fortfarande delar till LHG Kanalfläkt, som numera alltså heter Systemair.</p> <p>Efter diverse turer var Engström och EBM-Papst enda ägare till Systemair. År 2007 satte de bolaget på börsen och Engström kunde kamma hem 1 miljard kronor kontant. Hans kvarvarande aktieinnehav, 42 procent av bolaget, är värt 2,2 miljarder kronor.</p> <p>Efter introduktionen föll aktien och Engström erbjöd anställda som hade investerat att köpa deras aktier för introduktionskursen eftersom han ville hålla dem skadeslösa. I dag står dock aktien 32 procent högre.</p> <p>Gerald Engström har även visat sig generös i andra sammanhang. När Svenska kyrkan lät biskop Bertil Gärtner i Göteborg vara kvar trots hans motstånd mot kvinnopräster gick Gerald Engström ur, men han skänker, enligt egen utsago, varje år ett belopp som motsvarar kyrkoskatten till Rädda barnen.</p> <p>Och när han fyllde 60 för några år sedan gav han 10 miljoner kronor till Skinnskattebergs kommun som grundplåt till en inomhushall för fotboll. "Systemairhallen" står det i blå bokstäver på utsidan av plåthuset. Visserligen har Gerald Engström aldrig spelat fotboll, men han har skjutsat den äldsta dottern Frida otaliga mil på träningar och matcher. Hon spelar dock för Fagersta.</p> <p>Systemair dominerar Skinnskatteberg. Bolaget har drygt 400 anställda i två fabriker på var sin sida om samhället. Totalt har Systemair fabriker i 12 länder och försäljningskontor i 40. Konkurrenterna Swegon och Fläkt Woods är dock större. Det brutna räkenskapsåret 2009/2010 hade Systemair runt 2 000 anställda, en omsättning på 3,2 miljarder kronor och gjorde en vinst på 243 miljoner kronor.</p> <p>- Han har gjort det bra, det får man säga, säger Leif Toterud i dag.</p> <p>Som jämförelse hade Hans Östbergs konkurrerande koncern i fjol runt 330 anställda och en omsättning runt 425 miljoner. Vinsten är inte uträknad än.</p> <p>- De första 20 åren fick vi kämpa emot att LHG Kanalfläkt hade bättre inköpspriser på den dyraste komponenten, eftersom de var delägda av Ziehl. Men när Ziehl sålde sin andel i LHG Kanalfläkt kunde vi köpa även av dem, säger Hans Östberg.</p> <p>Fast det råder inte fred. När Gerald Engström kampanjade för att vinna priset Entrepreneur of the Year drog Östberg åter Engström inför Marknadsdomstolen.</p> <p>- Engström gick ut och sade att han uppfunnit kanalfläkten och byggt upp LHG Kanalfläkt. I 15-20 års tid hade jag i min marknadsföring påstått att jag hade uppfunnit fläkten utan att LHG Kanalfläkt sagt något, säger Hans Östberg.</p> <p>Trots att Leif Toterud vittnade till Hans Östbergs förmån kom Marknadsdomstolen fram till att varken Engström eller Östberg fick hävda att de uppfunnit fläkten.</p> <p>Den ende av de tre grundarna av LHG Kanalfläkt som inte har blivit förmögen på kanalfläktar är Leif Toterud.</p> <p>- Jag har en privatpension som tar slut om tre år, då får jag 8 000 kronor i månaden efter skatt, säger han och hävdar att han inte har några pengar på banken.</p> <p>Likt Gerald Engström har Hans Östberg fått erkännande för sitt företagande då han 2007 fick Kungliga Patriotiska Sällskapets guldmedalj för "gagnerik gärning för svenskt näringsliv."</p> <p>Numera är Hans Östberg halvt om halvt pensionerad och två av hans söner, för övrigt de inte okända längdskidåkarna Fredrik och Mikael Östberg, håller på att ta över. Dottern Sara jobbar på Länstyrelsen i Falun och yngste sonen Per är konstnär.</p> <p>Även Gerald Engström kan vara på väg att lämna över till en av sönerna, Niklas, som har byggt upp Systemairs säljbolag i Dubai.</p> <p>- Det är den som är bäst lämpad när det är aktuellt som ska ta jobbet, men han är inte utesluten, säger 62-åringen och vill inte specificera när han ska pensionera sig.</p> <p>Han är övertygad om att ventilation är en framtidsbransch eftersom ett EU-direktiv föreskriver att byggnader måste göra av med 20 procent mindre energi år 2020 jämfört med år 1995. För att nå dit måste EU-länderna bygga lågenergihus och passivhus med tjock isolering och bra fönster.</p> <p>- Då har man byggt en termos som det inte är kul att bo i. Det kan bli fukt- och mögelproblem om man inte har bra ventilation.</p> <p>G:et i LHG Kanalfläkt säger att hans mest framträdande karaktärsdrag är hans envishet och uthållighet.</p> <p>- Jag minns en gång i slutet av en affär när jag blev nedkallad till Göteborg och Roger Holtback, som var vd för SEB i västra Sverige, förklarade för mig att jag inte kunde värdera varulager. Men vi hade vår värdering. "Du är den envisaste jävel jag träffat", sade Holtback. Det tog jag som en komplimang, säger han.</p> <p>Bufflig tjurskalle, entreprenörsgeni eller både och? Det beror nog på vem man frågar.</p>

Birgitta Forsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom