Förbered er på en riktig käftsmäll

Tiomiljarderkronorsfrågan är: Hur ska staten och kommunerna kunna finansiera integrationskostnaderna utan att det förtroende för statsfinanserna som har byggts upp de senaste 20 åren eroderas?

För ungefär trettio år sedan utvecklades den svenska obligationsmarknaden snabbt. Skälet var att ökande budgetunderskott tvingade svenska staten att låna upp pengar genom att emittera statsobligationer som såldes till försäkringsbolag och andra institutioner som hade pengar att placera. Riksgälden, den myndighet som hanterar statens likviditet och upplåning, behövde fler återförsäljare för att effektivt och smidigt kunna sälja dessa nya obligationsvolymer på marknaden. Därför växte antalet sådana återförsäljare rekordsnabbt. Man kan med fog kalla obligationsmarknaden vid den här tiden för en tillväxtbransch, och det var just då jag gjorde min entré där. Statsskulden fortsatte att växa i allt snabbare takt ända till det hela gick överstyr.

Parallellt med den utvecklingen blåstes under de här åren en fastighetsbubbla upp. Omkring 1990 briserade även den. Det var svåra tider för Sverige och det tog många år att städa upp efter haverierna.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här