Hej, tack för din order! Din betalning är nu genomförd och ditt konto verifieras, var god och invänta e-mail med aktiveringslänk för att kunna använda ditt konto.
Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Gasfeber

2012-12-04 21:00

Den globala energimarknaden är i gungning. Skiffer­gas är på väg att göra USA självförsörjande på energi och nyligen gjordes stora gasfynd nära Europa. Men skeptiker varnar redan för en gas­bubbla, andra pekar på miljöproblemen.

Utanför bussfönstret passerar platta bomullsfält. Vidderna i västra Texas är oändliga och himlen är sannolikt större – och blåare – här än någon annanstans. En gång betade bisonhjordar på slätten, väl synliga för Comanche- och Apacheindianer som använde de enorma oxdjuren till mat, kläder, tält, skor och redskap. Efter staden Midland – som välkomnar besökare med skylten ”The hometown of George W and Laura Bush” – byts bomullsplantorna abrupt mot oljepumpar och gaskranar.

Optimismen i den fossila energibranschen har inte varit så stor på decennier som den är i USA nu. Skiffergas, eller ”shale gas” som den kallas här, har lett till en veritabel fossilboom, ja många hävdar att det är början till en ny gyllene era för naturgas.

Tack vare skiffret påstås USA ha större totala naturgastillgångar än Ryssland, Iran, Qatar, Saudiarabien och Turkmenistan – tillsammans. Allt räknat på en uppskattning från the Institute for Energy Research. Andra siffror indikerar betydligt mindre tillgångar, men ändå enorma. Därtill beräknar USA:s energimyndighet EIA att endast ett par, tre procent av skiffergasfyndigheterna hittills har utvunnits.

Därmed skulle USA kunna göra sig oberoende av gas- och oljeimport. Och att få kontrollen över sina egna energikällor är en ekonomisk och säkerhets­politisk dröm för en amerikansk president – oavsett ideologisk hemvist. Oljebolaget Conoco Philips koncernchef Ryan Lance tror att USA är självförsörjande på både gas och olja redan år 2025. Den republikanske presidentkandidaten Mitt Romney såg framför sig energioberoende år 2020.

Men skeptiker talar om en bubbla och drar paralleller till det amerikanska kraftbolaget Enron som kraschade år 2001. Den kände amerikanske energikonsulten Arthur Berman kritiserade nyligen, i en intervju på sajten oilprice.com, Mitt Romneys planer för energioberoende:

– Det är skitsnack. Vem som helst som kan någonting om olja, gas och kol vet att det där är absurt. Vi producerar lite mer än 6 miljoner fat per dag tack vare en stor kraftansträngning inom skiffergas. Vi konsumerar 15 miljoner fat olja per dag, vilket lämnar ett gap på 9 miljoner fat.

Dessutom är det skillnad mellan tillgångar och faktisk utvinningsbar gas. Arthur Berman har, enligt tidningen Public Power, räknat ut att amerikansk skiffergas snarare räcker i åtta år än uppåt hundra år, som andra kommit fram till.

Hur som helst finns det skiffer i stora områden över hela USA på flera hundra till tusentals meters djup. Skiffer är en tät bergart som bildades i havsområden med tidvatten. Den lade sig på havsbotten i lager på lager som en lasagne. Mellan lagren ligger det som en gång var organiskt material men som under miljoner år har omvandlats till gas och olja.

Tidigare var skiffergasen och skifferoljan så svåra att komma åt att de var olönsamma att utvinna. Men nu för tiden går det att ändra riktning på ett borrhål. Först går borren rakt ned, vertikalt, och sedan svänger den horisontellt in i skifferlagren. Därefter pumpas miljontals liter vatten, blandat med sand och en noga utprövad och patenterad blandning av kemikalier, under högt tryck ned i borrhålet. Då krackelerar berget i sprickor stora som hårstrån och gasen kan komma ut i mängder som är ekonomiskt intressanta. Metoden kallas hydraulisk frakturering, ”fracking” i USA.

Nya källor borras nu i rasande fart och oljebolagen återvänder även till gamla borrhål med de nya metoderna. Utvinningen av skiffergas ökade med 23 procent i Nordamerika mellan 2006 och 2010. Norska Statoil tillhör de bolag som är verksamma där.

Nyligen medgav de oljeproducerande ländernas organisation Opec att de nya borrmetoderna har lett till att Nordamerikas behov av utländsk olja och gas minskar väsentligt. USA är för första gången sedan 1949 nettoexportör av raffinerade oljeprodukter, enligt banken Citigroup.

Även om det krävs tusentals hål för att få fram gasen på ett enda ställe, och trots att varje hål ger betydligt mindre än teknikerna först trodde, så har utvinningen lett till att priset på naturgas har rasat i Nordamerika. Nu är priset 3,50–4 dollar per tusen kubikfot, bara cirka en tredjedel av genomsnittspriset i Europa.

– Min personliga uppfattning är att billig energi höjer konkurrenskraften och att USA:s låga gaspriser leder till att företag flyttar tillbaka, vilket är bra för Nordamerikas ekonomi, säger Ashley Heppenstall, vd för Lundin Petroleum.

Dessutom har själva skiffergasutvinningen skapat en mängd nya jobb.

– Utvinningen av skiffergas i USA har bidragit till att rita om den energipolitiska kartan. För fem år sedan fick vi order på värmeväxlare för att USA förberedde sig för att importera mer naturgas från Mellanöstern, men nu får vi order för att bygga anläggningar för att exportera flytande naturgas, säger verkstadsbolaget Alfa Lavals vd Lars Renström.

På ytan ser det hela alltså ut som en framgångssaga. USA blir oberoende av gas­import, energipriserna faller, vilket gynnar amerikansk industri, och USA:s ekonomi tar fart. Dessutom släpper naturgas bara ut hälften så mycket koldioxid som kol och runt en tredjedel mindre än olja. Men det finns ett stort aber – miljön på marken.

***

Bussen svänger av från Texas Highway 191 och parkerar i närheten av en oljerigg. Företaget bakom utvinningen, EGL Resources, hyr mineralrättigheten här av markägaren, en privatperson i Florida. Dealen är att han får en fjärdedel av de förväntade miljon­inkomsterna.

– Ingen vet hur mycket olja som finns där nere, säger John Starck från EGL Resources.

Bolaget räknar med att få upp 100 kubikmeter olja om dagen, under 40 år, från den här och sina övriga källor i samma skifferfyndighet här i Texas.

Wylie Stokes ansvarar för arbetet: precisionen i borrningen, tillsatsen av kemikalierna och vattenmängderna som ska trycka sönder skiffern 1 500 meter ner i marken.

– Det är ett bra arbete, jag har jobbat på oljefälten i 20 år. Nu är jag 42, säger han.

Han är stolt och nöjd över att lönen är så bra att han kan skicka sina tre barn till college, trots att han själv saknar högre utbildning.

För varje enskild frakturering går det åt 3 500 kubikmeter vatten och 550 ton sand. Den komplexa, och ofta hemliga, kemikaliecocktail som används för att dra ut gasen och oljan ur skifferberget kan innehålla flera hundra olika substanser. Många är hälsofarliga: cancerframkallande, skadliga för luftvägarna, för nervsystemet och njurarna.

När vatten-sand-kemikalieblandningen har gjort sitt jobb flödar den tillbaka upp till markytan och samlas i dammar. Men bara mellan 30 och 50 procent av det förorenade vattnet ligger kvar. Det finns misstankar om att kemikalierna sipprar ut i de hårfina sprickorna och fram till grundvattnet.

Kemikalierna är en av flera hett debatterade frågor. Grävande journalister på sajten Pro Publica anser sig ha hittat tusentals rapporter om vatten som har förorenats av spräckningskemikalierna runtom i de 31 delstater där metoden används. Dessutom kan grundvattnet påverkas av själva spräckningen.

– Om man spräcker berggrunden okontrollerat kan man kortsluta olika typer av grundvattenmagasin. Dricksvattnet kan då blandas med sådant som innehåller ohälsosamma saker som metaller och radon, säger Mikael Erlström, statsgeolog på Sveriges geologiska undersökning, SGU.

En annan infekterad kontrovers är ifall själva skiffergasen – metan – frigörs i dricksvattnet. Dokumentärfilmen Gasland från 2010, av Josh Fox, visade hur villaägare i Pennsylvania kunde tända eld under vattenkranen i köket och hur maktlösa de som drabbats av förstört dricksvatten var mot industrin.

Efter att filmen hade visats på tv för miljontals tittare gick industrin till hård motattack. Till exempel öppnade gasindustrin pr-sajten Energy In Depth som ett slags faktabank där uppgifterna i filmen tillbakavisas som falsarier. Men om det skulle stämma att de fler än 30 000 borrhålen tvärsöver kontinenten faktiskt förgiftar grundvattnet är risken för ett tvärstopp för den galopperande fossilboomen överhängande.

Även universitetsforskare har fått känna av industrins maktspråk. Professor Anthony Ingraffea vid Cornelluniversitetet är en av medförfattarna till en uppmärksammad studie som hävdar att skiffergasen inte alls har mindre klimatpåverkan än olja och kol. Tvärtom, anser de. Metanläckaget från källan är så stort att klimateffekten är värre, eftersom metan har större växthuseffekt än koldioxid på kort sikt. Däremot försvinner metanet snabbare ur atmosfären än koldioxiden.

Anthony Ingraffea ser plågad ut när han berättar om reaktionerna från industrin sedan studien hade publicerats i en vetenskaplig tidskrift.

– Jag har aldrig upplevt något liknande. På Energy In Depth uppmanades folk att gå hem till oss för att stanna vid vårt hus och titta. Min fru tog mycket illa vid sig, säger han.

För att få en korrekt bild av skiffergasens verkliga klimatpåverkan måste läckagen mätas vid ett stort antal gaskällor över lång tid. Men sådana mätningar är kostsamma och frågan är vem som ska betala.

– Vi har inte tillräckliga data. Det har ingen, inte industrin heller, säger Anthony Ingraffea.

***

I det lilla samhället Gardendale, mitt i gas- och oljefälten, står vita pinnar med orangea flaggor här och var. De markerar att ett bolag köpt eller leasat rätten till mineralfyndigheter djupt ner. Invånarna är splittrade. En del är bittra över att den blomstrande fossil­industrin har baxat sig ända fram till deras hus. Andra har fått bra betalt för att olje- och gasbolagen ska kunna komma fram och borra. Shane Leveritt flyttade dit med familjen för tio år sedan.

– Vi ville bo på landet, ha några kor och några hästar.

På familjens mark finns nu sex stora områden där gasen utvinns industriellt. Familjen äger inte mineralrättigheterna och enligt en lag från 1892 måste markägaren släppa fram innehavaren av mineralrättigheten, även om det innebär att en väg dras fram.

Tonen mellan invånarna och bolaget är tidvis hård. När 78-åriga Jeanie Owens sade ”jag vill inte att ni borrar på min mark”, så lämnade bolaget in en stämningsansökan.

I Europa tas miljöfrågorna på större allvar, vilket gör att Alfa Lavals vd Lars Renström är skeptisk till en boom här.

– Vår bedömning är att det kommer att dröja i Europa, säger han.

I Europa har Polen och Frankrike de största utvinningsbara skiffergastillgångarna, enligt International Energy Agency. Men länderna har valt helt olika vägar.

I september deklarerade Frankrikes socialistiske president François Hollande att förbudet mot utvinning av skiffergas genom hydraulisk frakturering ligger fast, på grund av ”stora risker för hälsan och miljön”. Förbudet tillkom sommaren 2011 under hans företrädare, den konservative Nicolas Sarkozy. Landet var först i världen att förbjuda spräckning. Även den franskspråkiga kanadensiska delstaten Quebec har positionerat sig emot skiffergas.

Inom EU beslutade nyligen parlamentet att exploatering av skiffergas är upp till varje enskilt medlemsland, men att både nationella lagar och EU-lagar måste vara så stränga att skador på miljön undviks. Samtidigt arbetar EU för att ta fram en gemensam hållning. Dessutom har kommissionen ställt sig kallsinnig till att investera i forskning och utveckling om skiffergas.

– Det finns nu ett stort tryck från kolvätebranschen, oljebolag och liknande, att utvinna skiffergas eftersom man inte hittar lika många och stora kolväteförekomster längre, exempelvis i sandstensformationer, säger Mikael Erlström på SGU.

Storbritannien väntas ge klartecken till utvinning av skiffergas, trots att provborrningar nära Blackpool på västkusten orsakat två små jordbävningar. Skiffergas spås dock inte bli så omvälvande för landet som gasen varit i USA eftersom borrningen begränsas av hårdare regler, enligt en rapport från konsultbolaget Energy Contract Company.

I Danmark, som beräknas ha tillräckligt mycket skiffergas för att täcka 30 års energibehov, ska oljejätten Total snart börja provborra. Men bolaget får bara utvinna gasen om det är miljömässigt försvarligt.

Polen, som är beroende av inhemskt kol och rysk naturgas, är det europeiska land som har omfamnat skiffergasen mest. För ett par år sedan rådde rena euforin. Det talades om 155 000 nya jobb och att Polen skulle bli ett nytt Norge. På senare år har företag plöjt ner runt 4 miljarder kronor i sökandet efter nya naturgaskällor i Polen, enligt World Policy Institute. Just nu finns runt 30 koncessioner att söka efter naturgas, och spräckning ingår i letandet. Men än så länge pågår ingen kommersiell utvinning.

I somras bestämde sig oljebolaget Exxon Mobil för att dra sig ur landet eftersom borrhålen inte gav tillräckligt mycket gas. Partnern franska Total fortsätter dock sökandet.

Huruvida Polen kommer att bli stort på skiffergas återstår alltså att se. Många polacker hoppades att skiffergasen skulle frigöra Polen från beroendet av rysk gas.

***

Kopplingarna mellan Rysslands president Vladimir Putin och den statskontrollerade gasjätten Gazprom sägs vara många. I rapporten Putin och Gazprom beskrev år 2008 de två ryska oppositionspolitikerna Boris Nemtsov och Vladimir Milov i detalj hur Putins vänner sålde av bolagets tillgångar till reapriser samtidigt som de tog emot stora mutor för byggorder, särskilt av rörledningar.

Men trots korruption och vanskötsel har Gazprom haft ett järngrepp om stora delar av den europeiska gasmarknaden. Det märktes inte minst då Putin år 2006 och 2009 skruvade av gaskranarna till Ukraina efter en tvist om gaspriser. Detta drabbade de europeiska länder som får rysk gas från rörledningar som går genom Ukraina. Säkerhetspolitiskt har Gazprom länge setts som ett problem och i Ryssland ser många bolaget som sinnebilden för landets omfattande korruption.

Anders Åslund, tidigare rådgivare till Ryssland, numera vid Peterson Institute for International Economics i Washington, tror att skiffergasboomen håller på att urholka Gazproms makt.

Fram till nu har gas i rörledningar från Norge, Algeriet och Ryssland dominerat den europeiska gasmarknaden. Kontrakten har sträckt sig över många år och priserna har varit kopplade till oljepriserna. Men naturgas kan även göras om till flytande form, så kallad liquefied natural gas, LNG. Därmed blir den oberoende av rör och kan tappas upp och fraktas på båt, tåg eller lastbil. När den flytande gasen kommer fram regasifieras den och skickas i rörledningar till slutkunden. Flytande gas har skapat en spotmarknad vid sidan av de långa kontrakten. Många gasproducenter, främst Qatar, har byggt upp stor kapacitet för den här typen av produktion.

– Tanken var att USA skulle importera stora mängder LNG, men det kommer inte att ske, säger Anders Åslund.

Tack vare skiffergasen har USA gått om Ryssland och blivit världens största naturgasproducent. Och USA ligger i exportgroparna.

– All den LNG som produceras i världen söker nu avsättningsmarknader och det naturliga är Europa. Här finns redan LNG-terminaler, hälften av dem ligger i Storbritannien och Spanien. Nu planeras 40 LNG-terminaler på framför allt Balkan och runt Östersjön. Europa är helt enkelt översvämmat med LNG, säger Anders Åslund.

Han förutspår att det sätter press på det europeiska naturgaspriset, som i dag är mellan 6 dollar per miljon British thermal unit, Btu, på spotmarknaden och upp till 15 dollar per miljon Btu för fasta kontrakt.

– Gazprom försöker nu sälja långsiktiga kontrakt till Europa för dubbelt så höga priser som företag kan köpa för på spotmarknaden. Gazproms vinst håller på att elimineras, säger Anders Åslund.

År 2011 gjorde Gazprom en vinst på runt 390 miljarder kronor efter skatt. Bolaget har monopol på flera marknader och har insisterat på att koppla sina priser till oljepriset. I fjol gjorde EU-kommissionen räder hos Gazproms dotterbolag och kunder i flera östeuropeiska EU-länder, och i september i år inledde den en undersökning om konkurrensbegränsning i åtta EU-länder.

Anders Åslund tror att Vladimir Putin kommer att släppa sina nära kopplingar till Gazprom och i stället börja använda oljebolaget Rosneft för sina syften.

***

En kall, blåsig vinterkväll för två år sedan stod Gustav Fridolin, numera Miljöpartiets språkrör, på ett fält på Österlen i Skåne. Medan snön yrde samlades nätverket Heaven or Shell med facklor, glögg och protestknappar. Upprördheten gällde oljejätten Shells provborrningar efter skiffergas i Skåne.

”Det är Europas mest liberala minerallag som gett Shell möjlighet att göra verklighet av Hasse och Tages miljöklassiker Äppelkriget”, skrev Gustav Fridolin i tidningen Miljömagasinet.

Den svenska regeringens syn på skiffergas är höljd i dunkel. Energiminister Anna-Karin Hatt talar, enligt departementet, endast om naturgas när det gäller vilka energislag som används i Sverige. Miljödepartementet hänvisar till näringsminister Annie Lööf. Näringsministerns pressekreterare hänvisar till att den som vill bryta skiffergas i Sverige måste ansöka hos myndigheten Bergsstaten, som prövar ansökan mot minerallagen och miljöbalken. Det är helt enkelt ingen politisk fråga utan en myndighetsfråga.

Bergsstaten beviljar koncessioner för skiffergas på samma sätt som för gruvor. Staten äger naturtillgångar, markägaren har ingenting att säga till om. Men prospekteringsbolagen måste hålla sig minst 200 meter från bostaden och markägaren får 1,5 promille av värdet på den utvunna tillgången medan staten får 0,5 promille.

– Det prospekteras oerhört mycket i Sverige. Vi har drygt tusen undersökningstillstånd allt som allt och ett antal (36 stycken, reds anm) är för gas, men det är väldigt få som leder till något, säger bergmästare Åsa Persson.

Shell ägnade sig inte åt spräckning i Skåne utan tog ut borrkärnor och undersökte mängden gas. Till slut gav bolaget upp eftersom det inte hittade tillräckligt mycket skiffergas.

Det bolag som kommit närmast utvinning av djupt liggande skiffergas är kommunägda Tekniska verken i Linköping, som är störst i Sverige på biogas för fordon. Bolaget är det enda som har koncession för att utvinna skiffergas, i Fornåsa mellan Motala och Linköping. Där har Tekniska verken provborrat utan att spräcka och kommit fram till att gasen var förorenad och måste renas.

– Vi har lagt projektet i malpåse eftersom vi inte bestämt vad vi vill göra med gasen, säger Mile Elez, bolagets divisionschef för energi.

Numera pågår ingen prospektering efter skiffergas djupt nere i svensk berggrund. Däremot söker bolag efter gas på annat håll. Det rör sig om så kallad biogen metangas som ligger på några hundra meters djup i alunskiffer. På det djupet har skiffern naturliga sprickor och behöver troligen inte spräckas.

– Även med den ytnära biogena gasen finns risker för föroreningar av grundvatten och liknande, säger Mikael Erlström på SGU.

Främst är det relativt nystartade Gripen Gas som prospekterar. Bolaget, som ägs av fyra privatpersoner, söker till exempel på Öland och i Östergötland. Om utvinningen kommer i gång ska Gripen Gas borra många hål.

– Vi har gjort två perioder med provborrningar och hittat gas i brunnarna. Nu står vi inför nästa steg och söker ytterligare finansiering för att göra detta i större skala och ansöka om utvinningslicens. När vi får den kan vi börja producera, säger Torgny Berglund, ordförande och delägare i Gripen Gas.

Den gas bolaget har hittat är ren, 97 procent metan. Tanken är att göra fordonsgas. Bolaget frågade även om det fick ta över Tekniska verken i Linköpings koncession, men gick så att säga på pumpen.

Svenskarna kommer dock inte att få se samma boom som amerikanerna.

– Skiffergas kommer inte att ändra på Sveriges energiförsörjning i någon större skala. Det finns för lite för att det ska betyda något på nationell nivå. Men lokalt kan det få betydelse, i Östergötland och delar av Skåne, säger Torgny Berglund.

***

Men i USA finns alltså varningar om att skiffergasboomen håller på att bli en bubbla redo att brista. Samma banker som låg bakom de bolånekonstruktioner som utlöste finanskrisen har till stora delar finansierat skiffergasboomen via intrikata låneavtal, enligt tidningen New York Times. Och oljebolagen sitter med avtal som tvingar dem att fortsätta borra, även om det är olönsamt. Därmed spenderar de mer pengar på att utvinna gas än de tjänar på att sälja den.

– Vi förlorar alla skjortan i dag. Vi tjänar inga pengar. Alla siffror är röda, sade Exxon Mobils chef Rex W Tillerson nyligen till New York Times.

Den tidigare nämnde energikonsulten Arthur Berman skakar på huvudet.

– Skiffergas har kostat hundratals miljarder dollar och investerare kommer inte att fortsätta pumpa in pengar i någonting som inte ger avkastning, sade han nyligen till sajten oilprice.com.

Han påpekar också att brunnarna snabbt töms, vilket kräver ständiga investeringar i nya brunnar.

– De måste borra hundratals, ja nästan tusen brunnar, i skiffergasområdet Eagleford varje år för att hålla produktionen oförändrad. Bara för ett område, vi pratar om 10–12 miljarder dollar per år bara för att ersätta tillgången. Jag lägger ihop alla de här sakerna och det börjar närma sig de summor som behövdes för att rädda bankindustrin. Var ska pengarna komma ifrån? sade han.

Även den före detta aktieanalytikern Deborah Rogers har talat om att brunnarna sinar så snabbt att industrin håller på med ett dyrt ”springa-ikapp-spel”, enligt New York Times. Situationen är ohållbar och pekar mot att produktionen på sikt minskar. Det är ungefär vad som hände med den amerikanska oljeindustrin på tidigt 1980-tal när oljepriset rasade efter de båda oljekriserna på 1970-talet.

Ashley Heppenstall på Lundin Petroleum anser dock inte att det rör sig om en bubbla. Lars Renström på Alfa Laval uttrycker det så här:

– Utvinning av skiffergas har kommit för att stanna i USA. Däremot kommer takten med vilken man borrar efter nya fyndigheter att variera med efterfrågan och därmed priset på naturgas.

Många länder verkar också sugna på att kasta sig in i skiffergasboomen, nyligen rapporterade exempelvis di.se om skiffergasfynd i Algeriet som tros kunna täcka hela Europas gasbehov under minst ett decennium.

– Skiffergas betingar ett så stort ekonomiskt värde att det kommer att utvinnas. Då är det viktigt att ha tuffa miljökrav och göra det på ett så skonsamt sätt som möjligt, säger Lars Renström.

Kina tros ha mest skiffergas i världen, men där har utvinningen inte kommit i gång än. För att öka utbudet har landet infört subventioner till företag som sysslar med skiffergas.

– Jag skulle tro att nästa land att börja med det här i större utsträckning är Kina. De har stora resurser och för dem är det ett alternativ till att bryta kol, säger Lars Renström.

Birgitta Forsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom