Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

"Gruppen är säkrad"

2009-05-05 21:00

Nu stöps makten över Stenbecksfären om i grunden. Här berättar Cristina Stenbeck för första gången om den hemlighetsfulla ägarstrukturen och avslöjar hur den ska organiseras i framtiden.

Den 20 augusti 2002 skakades Sverige av nyheten om Jan Stenbecks död vid bara 59 års ålder. I dag, sju år senare, är dottern Cristina Stenbeck för första gången beredd att tala om ägarstrukturen bakom Stenbeckfamiljens bolagssfär. Det är hemligheter som svensk press har jagat efter i åratal: uppgifter om dödsboet efter hennes far, relationen mellan henne och syskon och den hemlighetsfulla stiftelsen i Liechtenstein - frågor som hon nu för första gången ger svar på.

Jag har själv fyllt många spalter om detaljerna i Stenbeckfamiljens ägande och turerna kring arvsskiftet. Första artikeln kom dagen efter Jan Stenbecks död i Dagens Industris minnesnummer. Senast var det en kritisk krönika i förra veckan på Affärsvärlden.se om Kinneviks bud på sin huvudägare Emesco, det onoterade navet i familjens börsimperium. När Cristina Stenbeck nu bryter tystnaden och själv talar klarspråk om ägandet är det mycket efterlängtat.

Enligt Kinnevik var syftet med budet på Emesco "att förenkla ägarstrukturen och samordna Kinneviks och dess största aktieägares intressen". Men under Affärsvärldens intervju med Cristina Stenbeck kommer en större bild och familjens syn på affären fram.

Hon tar emot på tredje våningen i det mytomspunna högkvarteret på Skeppsbron i Gamla stan. Bestämt men vänligt tar hon min rock och hänger in den i en garderob. Vi sätter oss i en gustaviansk soffgrupp. Redan i sitt första svar avslöjar hon hur makten i hela Stenbecksfären ska organiseras framöver.

- De senaste två åren har vi som familj ägnat tid åt att hitta nya strukturer för att kunna hålla ihop alla våra aktier i Kinnevik. För att konsolidera vårt ägande har vi nu bildat ett så kallat limited partnership i USA.

- Vi har strukturerat det som en del av ett "family office", som är vanligt hos familjeföretag. Att det finns i USA beror mest på att två av mina syskon bor där. Avsikten är att det ska vara en gemensam plattform för kommunikation mellan oss syskon om gruppen. Det är upp till mig att skapa förutsättningar så att det blir bra för alla parter.

- Vårt partnership ska också få en bra, oberoende styrelse. Jag vill ha en struktur som passar oss och som går att lämna över till nästa generation, säger Cristina Stenbeck, som i fjol själv fick en dotter.

Ett limited partnership, LP, är en amerikansk bolagsform som närmast kan liknas vid ett kommanditbolag.

Tidigare har Stenbeckfamiljens ägarmakt utgått från två ställen. En mindre del har varit direktägd av Jan Stenbeck själv, det som i dag finns i hans dödsbo. Majoriteten har däremot funnits i stiftelsen Sapere Aude Trust, med säte i Liechtenstein. Trusten har i sin tur kontrollerat det svenska onoterade ägarbolaget Emesco, som har röstmakten i både Kinnevik och flera av de andra sfärbolagen. Det är alltså mellanledet Emesco som försvinner i och med den aktuella affären.

Samtidigt är dödsboet efter Jan Stenbeck på väg att skiftas till Cristina, hennes tre helsyskon, samt till hennes yngre halvbror som föddes utanför Jan Stenbecks äktenskap, en pojke som i dag är tolv år gammal. Hon berättar nu att arvsskiftet är "mycket nära" och att huvuddelen av aktierna i dödsboet då ska flyttas till LP:n i USA som tillsammans med Sapere Aude kommer att inneha röstmakten i Kinnevik. Stenbecksyskonen har också ett avtal som reglerar aktieägandet dem emellan. Avtalet och LP-konstruktionen ska tillsammans förhindra att de röststarka aktierna i Kinnevik hamnar utanför familjen.

- Aktierna kommer aldrig ut på marknaden. Det säkerställde vi redan genom avtal 2004, säger Cristina Stenbeck och lägger till att "gruppen är säkrad".

Det är inte konstigt att ägandet är noggrant konstruerat. Stenbeckfamiljen genomlevde en infekterad intern strid i början på 1980-talet, som ledde till att Jan Stenbecks två systrar bröt med honom och lämnade gruppen.

Arvkiftet, det nya LP:et i USA och den nu föreslagna Emescoaffären hänger alltså ihop tidsmässigt. Att arvsprocessen äntligen avslutas sju år efter faderns död beskriver Cristina Stenbeck som en befrielse.

- På något sätt känns det här som tredje eller fjärde starten för gruppen. Vi har nu stängt det kapitlet. Det har inte känts kul för mig som dotter att öppna årsredovisningen varje år och där se Jan Stenbecks dödsbo som ägare.

Enligt Cristina Stenbeck stöder alla inblandade parter, det vill säga Sapere Aude, dödsboet, Hugo Stenbecks stiftelse och syskonen den föreslagna affären. Själva konstruktionen med partnerskapet och avtalet har också föregåtts av en intensiv diskussion mellan Cristina och hennes syskon.

- Vi har försökt få upp alla viktiga frågor på bordet, vilka förväntningar man har - inte bara avkastningsmässigt utan också strategiskt i gruppen. Familjen har diskuterar "Vad vill vi med gruppen?", "Vad har vi för ambitioner?". Det är en process där det viktiga inte enbart är vad man vill i dag med Kinnevik, utan också långsiktigt.

Några uppgifter om konflikter syskonen emellan har inte rapporterats. Affärsvärlden har tidigare spekulerat i att hennes syskon Hugo, 30, och Sophie, 29, som i dag inte har formella roller i sfären, skulle sälja aktierna som arvsskiftet skulle ge dem. De har ju inga intäkter från styrelsearbete eller annat i sfären.

- Jag känner inte i dag till något omedelbart behov av att sälja. Vilket jag tycker skulle ha varit väldigt synd, säger Cristina Stenbeck och tonar ned faktumet att Hugo och Sophie inte är engagerade i bolaget i dag.

- Det är inte en signal om att "jag tror inte på Kinnevik", eller "jag tror inte på vad Kinnevik gör". Det är inte konstigare än att vissa har andra intressen. Sophie är dessutom väldigt aktiv i Hugo Stenbecks stiftelse och hon har sin egen välgörenhetsorganisation.

Yngste brodern Max, 24, har ofta pekats ut som det av syskonen vid sidan av Cristina som är mest intresserad av att ta en djupare roll i sfären. Hon berättar att han just nu håller på att slutföra sina studier.

- Han läser liberal arts i grunden men med ekonomiinriktning. Han brukar komma till Sverige för bolagsstämmorna och har suttit med på en del av Emescos styrelsemöten. Genom de frågor jag får från honom verkar han definitivt intresserad av gruppen - hur kan han vara annat!?

Exakt hur avtalet med det femte halvsyskonet ser ut får vi inte reda på. Uppgörelsen är konfidentiell.

- Det som är viktigt är att vi har behandlat alla lika. Vi har uppdaterat alla värderingar och har en bra uppgörelse med alla inblandade. Boutredningsmannen Magnus Kindstrand har skött det på ett väldigt bra sätt.

I och med arvsskiftet och Emescoaffären blir Sapere Aude Trust den största enskilda ägaren i Kinnevik, med 40 procent av rösterna. Även när det gäller trusten har mycket varit höljt i dunkel. En tjänsteman i sfären har röstat för dess ägande i Emesco. Kontaktadressen är hos en advokat i Zürich, och trots att det står i bouppteckningen att de fyra Stenbeckbarnen är "förmånstagare" är ingen av dem insider-registrerad för den hos Finansinspektionen.

För första gången berättar Cristina Stenbeck nu om hur Sapere Aude fungerar.

- Grundtankarna bakom Sapere började redan på 1960-talet, då farmor formulerade idén och senare skapade trusten för sina fyra barnbarn.

- Det finns en styrelse bestående av tre advokater. Två av dem hade en väldigt nära relation till min farmor. Det är Sapere som nominerar styrelsen i Emesco där jag är ordförande och Sophie är styrelsemedlem. De hade kunnat välja att själva stiga fram när min far gick bort, men de såg att det fanns en fördel i att det fanns en från familjen som skulle kunna vara aktiv i gruppen.

Trusten är dock inte som en svensk stiftelse som varar för evigt. Cristina Stenbeck avslöjar nu att den kommer att upplösas och lämna över sina tillgångar, alltså aktierna i Kinnevik, till sina förmånstagare. Då kan aktierna överföras till det amerikanska partnerskapet.

Men trusten upplöses bara om de fyra Stenbeckbarnen anses ha uppfyllt villkor som en gång ställdes upp av deras farmor.

- Vi som förmånstagare måste uppnå ett antal kriterier och först då försvinner Sapere. När det sker är upp till styrelsen. Eller så är det kvar till nästa generation, om vi inte uppnår det.

- Det var oerhört genomtänkt av min farmor. Min pappa har tillämpat liknande kriterier för andra truster. Det rör allt från att ha en förståelse för verksamheten i gruppen till kunskaper om det finansiella. Men också att man är en god medborgare, har startat någonting eget, har varit oberoende. Men där finns också objektiva kriterier som ålder och utbildning.

- Villkoren är en avspegling av diskussionerna som vi hade med pappa och farmor runt middagsbordet. Där fick vi lära oss att "du har ett stort ansvar" och att vi måste bevisa ett långsiktigt intresse och förståelse för gruppen. För min farfar var Kinnevik ingenting man själv ägde, utan någonting man tog hand om till nästa generation.

Med den nya ägarstrukturen tycker Cristina Stenbeck att familjen åstadkommer flera saker:

* De uppvisar enighet och kan fatta stora beslut tillsammans, trots olika engagemangsnivå i gruppen.

* Familjens huvudägarskap är säkrat för framtida generationer.

* Det invecklade arvsskiftet har lösts utan - åtminstone synliga - konflikter.

* Det har dessutom skapat bättre transparens för utomstående.

Exakt hur partnerskapet i USA kommer att se ut, får vi återkomma till. Klart är att Cristina Stenbeck själv har befäst sin ställning som sfärens ledare - något som inte alls vara självklart då hon tillträdde i den ytterst skakiga konjunkturen efter dotcombubblan.

Även om hennes syskon kommer att engagera sig mer i gruppen framöver, är det för närvarande hon som för familjens talan. Men hon säger att hon gärna ser att hon får sällskap av fler familjemedlemmar i sitt engagemang för gruppen.

- Hur styrelsen ska se ut är dock inte en familjefråga utan en fråga för valberedningen. En familjediskussion kommer heller aldrig att ske i Kinneviks styrelse. Vi har nu vår egen plattform för det.

Genom åtgärderna - och bland annat denna intervju - hoppas hon också att Stenbeckgruppens image som illa genomlyst bråkstake på börsen ska försvinna.

- Det finns fortfarande en mediebild av gruppen som jag tycker är föråldrad. Det är samma bild som rådde för tio eller tjugo år sedan. Jag kanske skulle ha pratat mer med medierna, men jag har i stället lagt den tiden på aktieägarna.

Anders Billing

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom