Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Iskall aktie

2011-03-01 21:00

Ska börsens största rederi, Transatlantic, få fason på verksamheten krävs ett alexanderhugg. Bolagets två delar har inget gemensamt med varandra.

<p>SÄLJ: Den som hoppas på en kursändring i raden av dystra rapporter från ett av börsens mer akterseglade papper, Transatlantic, ser ut att få vänta länge. Bland missräkningarna i det senaste bokslutet hör julstängda fabriker som minskat transportbehoven samt en svag dollar som både sänkte pappersexporten till Nordamerika och tvingade fram nedskrivningar av fartygsvärden.</p> <p>Stefan Eliasson har suttit vid rodret i drygt ett år. När han klev på var han den fjärde i vd-rollen på två år. Den verkliga makten har sedan dess flyttats igen och ligger sedan i höstas hos det norska riskkapitalimperiet Kistefos, som ägs av norrmannen Christen Sveaas.</p> <p>Affären i höstas var en trestegsraket där norrmännen pumpade in 150 miljoner kronor i Transatlantic. Samtidigt köpte Transatlantic loss det tidigare gemensamägda offshorerederiet Trans Viking. Transatlantic betalade i sin tur för Trans Viking-posten med 28 miljoner nytryckta aktier, en utspädning på 50 procent.</p> <p>Motivet till affären? Att komma ur en mångårig låsning och att effektivisera hanteringen av oljeservice-fartygen, så kallade ankarhanterare som bogserar och positionerar oljeriggar.</p> <p>Den som läser bokslutet kan tro att miljardaffären var lysande. Bolaget redovisar en vinst under fjolåret på 670 miljoner kronor, motsvarande en marginal på 25 procent. Vinsten är emellertid en chimär och är dopad av skatteåterbäring samt av att fartygen köptes med rabatt vilket nu genererar uppskrivningar (negativ goodwill). Rörelsen däremot gick med en brakförlust på 237 miljoner kronor under fjolåret.</p> <p>- Vi behöver förbättra resultatet inom alla våra områden, och då speciellt inom Industrial shipping, som drabbades hårdast av konjunkturnedgången, som vd Stefan Eliasson säger.</p> <p>Efter en serie svaga år i linjetrafiken, sedan sammanslagningen mellan Gorthon och B&N Nordsjöfrakt 2005, är det nu dags för rederiet att på allvar inse det meningslösa att driva en division som saknar kritisk massa. Probleminsikt saknas inte - Stefan Eliasson säger till Affärsvärlden att rederiet ska satsa krut inom sunda områden och tycks mena att andra delar kan hängas av. Vilka delar som säljs eller läggs ned är oklart - det kan rederiet inte berätta av hänsyn till kunderna, men en god gissning är att trafiken över Nordatlanten ligger i farozonen. </p> <p>En komplikation är förstås namnfrågan - det frestar på att dumpa den trafik som givit bolaget namnet.</p> <p>Affärsvärlden har länge varit positiv till Transatlantic och dess långsiktiga plan på att etablera sig som hjälpaktör till oljeindustrin. Nu är bolaget snart där - för närvarande har bolaget sex (inom ett år åtta) ankarhanterare à en halv miljard kronor vardera. Men nu står det klart att bolagets skördetid dröjer ytterligare, så länge som de förmodade vinsterna från oljesektorn sugs ned i malströmmen kring den väsensskilda linjetrafiken. Bokslutsrapporten var typisk - kursen dök över 10 procent när Stefan Eliasson berättade om nya, ännu lägre fraktvolymer, och fortsatt låga fraktpriser.</p> <p>På plussidan finns uthålligheten i form av en ny stark ägare. Och bolaget slipper betala skatt och har starka finanser där soliditeten är över 50 procent. Bolagets eget kapital, substans, uppgår till anmärkningsvärda 45 kronor per aktie (förra året 42 kronor). Aktiekursen ligger på halva den nivån och har inte nått upp till egenkapitalnivån sedan hösten 2008. </p> <p>I klartext betyder det att bolagets delar, fartygen, är värda mer för sig än tillsammans. Den insikten bäddar för att det så småningom blir ett slut på fartygsplågeriet och att Transatlantic delas i två delar. Men innan det blir verklighet är det liten idé att äga aktien. Sälj och köp tillbaka på nivåer kring 20 kronor (p/e 7 för 2012).</p>

Calle Froste

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom