Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

”Jag blev fly förbannad”

2019-06-26 18:00

Han lämnade Lifco i raseri. Med vemod och frenesi bygger Fredrik Karlsson nytt konglomerat med Nordstjernans tidigare vd, Tomas Billing. I förvärvskassan: 2,7 miljarder kronor.

Vattenkammat hår, blå skjorta och kostymbyxor. Fredrik Karlsson cyklar på trottoaren på Kungsbron i centrala Stockholm. Han brukar cykla i vägrenen, men nu ska han bara några hundra meter och då spelar det inte så stor roll. Det är måndag förmiddag och dagens andra cykeltur. Den första på nio kilometer ringlade sig från hemmet i förorten Stocksund till centrum.

– Men jag är ingen lycraman, jag cyklar i mjukisshorts, säger Fredrik Karlsson när han har kommit fram till sin destination, Affärsvärldens redaktion.

Det är fyra månader sedan ”förvärvskungen” fick sparken från Lifco-koncernen vars affärsidé är att förvärva och utveckla nischföretag som levererar vinsttillväxt och robusta kassaflöden. Modellen har stått sig stark, även på börsen. Från den dagen han steg in som vd i Lifco, 18 maj 1998, till dagen han slutade, 7 februari 2019, steg värdet på bolaget med över 9 000 procent. Sedan fick Karlsson sparken av huvudägaren och styrelseordförande Carl Bennet i samband med ett bråk om vd:ns bonusersättning. Efter en tjugo års samarbete hade Karlsson blivit en av Stockholmsbörsens bäst avlönade vd:ar med en årlig ersättning på cirka 50 miljoner kronor. När Bennet ville ändra på bonusvillkoren brast det för Karlsson.

Läs mer: Vd:n utan topplock, Mini-Lifco och den stora skilsmässan

– Jag blev fly förbannad. Jag hade precis haft styrelsemöte och levererat den bästa resultatökningen någonsin i bolagets historia. Då var jag inte mottaglig för försämrade bonusvillkor.

Det var när de kom ut från styrelsemötet som Bennet sade: ”Vi måste prata om dina bonusvillkor”. Men Lifco-vd:n var otålig. Han pressade på: ”Vi måste reda ut det här nu, inte sedan!”

– Det var kanske det som gjorde att det gick helt snett, för jag såg inte helheten. Jag hade faktiskt fått en löneökning i december, men då såg jag bara bonusvillkoren, säger Fredrik Karlsson.

– Jag kappseglar ju. Och min gast, Niklas, förstod direkt vad som hade hänt. Han sa: ”Fredrik, ditt topplock gick.” Det brukar vara så under kappseglingar. Först går en grej åt skogen, sedan går nästan grej åt skogen. Och när sedan tredje grejen går åt skogen blir jag rosenrasande.

Vad händer då?

– Jag ser rött. Och beter mig illa. Det är inte riktat mot någon specifik person men jag tappar bara koncepten och blir förbannad. Folk i min närhet förstår inte om de har gjort fel eller vad det är som händer. Men min gast känner mig väl och förstår att sådana här saker går över på fem minuter.

Din gast, Niklas Nordblom, hade kunnat prata med Bennet eller dig och sagt: ”Nu tar vi det lugnt och väntar fem minuter”?

– Jag vet inte... Man har ju också sin personlighet. Det här dyker ju väldigt sällan upp, det kan gå år utan att topplocket brister. Men jag skulle heller aldrig bete mig så mot mina egna anställda, på Lifco var vi resultatinriktade, det är måttet som är viktigt.

När Fredrik Karlsson intervjuades i Affärsvärlden för drygt två år sedan och fick frågan om han inte var sugen på att jobba åt sig själv i stället för åt Carl Bennet, så svarade han: ”Ja, det skulle man kunna tro. Men det är så att om jag skulle starta upp på nytt, då har jag inte den här plattformen och historiken, som gör arbetet väldigt mycket lättare än att starta från scratch.”

Men nu är tärningen kastad, gränser överträdda och nytt äventyr inlett. När Fredrik Karlsson fick sparken från Lifco efter bonusbråket ringde Tomas Billing upp. Han hade redan planerat att sluta som vd för Nordstjernan 15 maj. Billing frågade Karlsson: ”Ska inte vi starta gemensam verksamhet?” Det vore inte första gången. De äger sedan tidigare ett bolag inom båttillbehör tillsammans, Hjertmansgruppen med ett sextiotal varumärken i portföljen.

Om Karlsson slutade tvärt på Lifco, började han lika tvärt med sitt nya projekt tillsammans med Billing. Under våren har de raggat in ett par miljarder, hittat kontorslokal och döpt det nya bolaget till Röko. Är tanken – som media delvis beskrivit saken – att bygga upp ett mini-Lifco, samla nischbolag under en paraplyorganisation?

– Lifco har en annan historik och bakgrund så jag säger att vi startar på nytt, men det finns flera likheter. Vi köper båda onoterade, relativt små verksamheter. Men vi på Röko kommer att köpa ännu mindre verksamheter med inte lika hög marginal som Lifco. Vi ligger i ett annat segment. Vi ska förvärva bolag som vi tror att vi förstår eller har erfarenhet av. Bolag som tjänar 10–60 miljoner kronor ungefär, som har en bra position i en liten nisch.

Målet är ett tjugotal bolag inom tre till fyra år. Till det behöver de, enligt Karlsson, cirka 5 miljarder kronor. Hittills har de fått in 2,7 miljarder kronor. Så, vilka är investerare? Vitsigt svarar han rappt att GDPR-regelverket förmodligen hindrar honom från att avslöja det.

– Men det är privatpersoner, family offices. Det är bara de som kan vara så pass snabbfotade. Det är kul, för det är också personer som jag och Tomas har stött på under vår livstid. Vår första bolagsstämma blir ungefär som en 50-årsfest på det yrkesmässiga planet, det är folk jag lärt känna från så långt tillbaka som under gymnasietiden. Om vi misslyckas har vi ingen att bjuda på vår 60- årsfest.

Just nu hyr entreprenörerna in sig hos en bekant vars kontor ligger nära centralstationen, eller som han själv säger, ”nära Arlanda Express”, vilket är bra, då de fort kan åka och inspektera intressanta förvärvsobjekt.

– Vi har först försökt säkra kapitalet så det är egentligen först nu som vi sätter i gång.

Konkurrensen om att förvärva bolag har hårdnat, inte minst eftersom private equity-bolagen sitter med fulla kassor samtidigt som affärsmodellen har ökat i popularitet.

– Konkurrensen är tuff, kanske tuffare än någonsin, men vi kan erbjuda långsiktigt ägande. Bolagen som vi köper kommer vi att behålla för evigt. Många familjeföretagare tycker om den tanken. De vill veta att bolaget blir kvar på orten med alla anställda, att det inte bara säljs efter tre år. Jag och Tomas Billing har investerat i sammanlagt 60 år. Jag tror inte att det finns många andra i Norden med lika lång erfarenhet. Vi kan se skogen för träden, vi kan skapa trovärdighet och vi förstår vad entreprenörer och familjeföretagare pratar om.

Läs mer: Vd:n utan topplock, Mini-Lifco och den stora skilsmässan

Lifco samlade runt 140 bolag – kan man kalla dig för en konglomeratbyggare?

– Ja, även Tomas på Nordstjernan. Vi är båda konglomeratbyggare.

Den extremt decentraliserade Lifco-modellen, låta bolagen vara, slopa integrering och fokusera på resultat, ska även gälla det nya bolaget, Röko.

– Man måste bygga på att värdeskapa. Det är frihet under ansvar, och det här är någonting väldigt svenskt. Den här typen av bolag har alla vuxit upp i Sverige. Och då kan man fråga sig, varför det är så här? Jag tror att vi har kommit långt i att ge människor ansvar. Jag vet inte var den traditionen kommer ifrån men vi tror på människan. Varje år dyker det upp något företag som varit pyttelitet från början men som börjar få lite stabilitet. Det är som en skog, vissa träd avverkas och säljs men det växer hela tiden upp nya.

Just nu består Röko av de två grundarna. En tredje person är på väg in, därtill ska de rekrytera ”en tysk” för att få hjälp med att söka upp bolag i Mellaneuropa.

Är målet en börsnotering?

– Ja, om tio år. Vi är långsiktiga där också, vi har ingen stress. Det här är ju också vårt sätt att förvalta vårt eget kapital.

Du har liknat uppbrottet från Lifco vid en skilsmässa?

– Carl Bennet hade nästan blivit som en andra pappa för mig efter det att min egen pappa gick bort för tio år sedan. Men allt har ju blivit bra: Per Waldermarson har tagit över som ny vd för Lifco, aktiekursen har gått upp, vilket är bra för Lifco. Samtidigt har jag och Tomas satt upp en fond på rekordtid. Jag tror inte någon annan lyckats sätta upp en fond med så mycket pengar i Sverige på så kort tid. Men det är ändå personligt jobbigt att bryta en relation man har haft i 20 år.

Du har kvar alla dina Lifco-aktier?

– Ja, jag försökte ha en börsportfölj vid sidan av Lifco men de går ju inte lika bra som Lifco, så jag har gett upp. Lifco har en bra modell och bra personer, jag tror på Lifco. Jag köpte några aktiefonder, det blev inte bra. Lifco är ju som en fond för småbolag. Det är ett jättebra bolag men alla mina likvida bolag har jag stoppat i Röko.

Ska du ut och kappsegla i sommar?

– Ja. Först är det katamaran-VM i Spanien. Därefter ska jag och familjen, plus två andra familjer, kappsegla i stället för att cruisa. Sedan väntar en skärgårdskappsegling som vi gör varje augusti. Det är sommarens tre stora händelser.

Seglar du med familjerna som har investerat i Röko?

– Nej. Och det är faktiskt bra. Om jag misslyckas med Röko kan jag alltid bjuda seglarfamiljerna på 60 års-kalas.

Fredrik Karlsson om ...

… bolagsnamnet Röko?

”När vi var på väg hem från en middag bestämde vi oss för att ta en skärgårdskobbe och kollade vilka som var upptagna och då var Röko ledigt.”

… decentralisering

”Det skulle kunna användas som strategi för samhället. Det offentliga är väldigt stort i Sverige. Vi skulle vinna enormt mycket på att decentralisera inom offentlig förvaltning. Men just nu håller allt på att centraliseras och där är jag lite orolig för EU. Det som jag drabbats av är lagar som MAR, GDPR – jättemycket papper måste fyllas i utan att någonting blir bättre.”

… du då vore EU, vad hade du gjort?

”Folk är generellt lyckligare i mindre stater. Jag hade slagit sönder Tyskland, England och Storbritannien i små länder. Jag skulle ha slagit sönder Tyskland i tio stater, och sedan haft ett EU som inte hade gjort mycket men nödvändiga saker – ett litet huvudkontor i Bryssel med fyra anställda.”

… att en del vd:ar har tur?

”Tur är faktiskt en viktig komponent, för det föder självförtroende och självkänsla.”

Helene Rothstein

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom