Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

”Jag övertalade Wallenberg”

2012-02-14 21:00

Nej, Volvos norska oljeaffär på sent 1970-tal hade inte alls blivit någon succé i Lundin-klass. Tvärtom. Det säger Håkan Gergils, ordförande i Aktiespararna åren 1977–1981 och den som var mest engagerad för att stoppa Norge-affären.

Du reagerade på förra veckans artikel i Affärsvärlden om Lundin Petroleums norska olja. Varför?
– Det märks att Volvos Norgeavtal är bortglömt, för uppgifterna som redovisades i artikeln stämmer inte, för att uttrycka sig milt. Jag var med på den tiden då det begav sig, som ordförande i Aktiespararna, och är givetvis lika subjektiv som Pehr G Gyllenhammar, men fakta talar sitt tydliga språk. Man får hoppas att Lundin Petroleums satsning blir mer framgångsrik och mindre kostsam än den som Volvo och Gyllenhammar ville engagera sig i.

Så det var ingen lysande affär som Sverige, Volvo och Pehr G Gyllenhammar gick miste om den gången?
– Nej, aktiekapitalet som Volvo skulle erhålla från Norge var 450 miljoner kronor för 40 procents ägande i bolaget. Var och en kan nu i efterhand räkna ut vilken låg värdering av Volvo detta var. Ford betalade 50 miljarder kronor bara för personvagnsrörelsen i slutet av 1990-talet, och lastvagnarna representerar ett än mycket större värde.

Men Volvo hade väl fått en massa norsk olja i gengäld?

– Oljan i Norgeavtalet hade inte varit ”gratis” som artikeln uppgav. Tvärtom, Volvo skulle stå för mångmiljardinvesteringar för att utvinna oljan ur fälten.

Den norska oljefonden uppgår nu till 3?400 miljarder norska kronor. Det hade räckt med rätt lite av det för att det skulle ha blivit en kanonaffär för Volvo.
– Då ska man veta att de tre prospekteringsmöjligheterna Volvo skulle ha erhållit var områdena i Nordsjön 30:2, 30:3 och 30:6. Av dessa var det bara det sistnämnda som visade sig vara en fyndighet, dessutom bara gas.

Volvo hade ju fått finansiering till en ny bil också.
– Den bil som Volvo skulle utveckla i Norge var inte 740-serien, som det stod i artikeln, utan en modell byggd på kompositer. Det har ingen tillverkare lyckats med ännu. Hade Volvo tvingats uppfylla denna del av avtalet, med ett par tusen anställda i södra Norge, så hade inte företaget varit kvar i dag.

Stämmer det att det var Marcus Wallenbergs nej som stoppade affären?
– Det vägde helt klart tungt. Faktum är att det krävdes månader av intensivt arbete från min sida för att få Marcus Wallenberg att inse Norge-avtalets brister. Därför sa han nej till affären kort före den sedermera inställda bolagsstämman. Men riktigt på nej-sidan fick vi honom inte. Ett av hans bolag – Broströms – skulle ha röstat ja till affären.

Träffar du Gyllenhammar nuförtiden?
– Vi stöter på varandra någon gång, det var inte så länge sedan senast faktiskt. Vi har inga oplockade gäss och det är trevligt när vi ses.

Vad tror du om Lundin Petroleums möjligheter i Nordsjön?
– Jag tror att Lundins engagemang lyckas bättre, för det är en rak och därigenom begriplig affär. Inte en affär som Volvos Norgeavtal som inbegrep 10 miljoner kubikmeter vedråvara i leverans från Sverige och 21 förändringar av norsk lag, förutom den orimligt låga värderingen.

Jon Åsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom