Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Kan man reglera bort dåligt beteende?

2013-09-17 21:00

Regelverket skapar en illusion av avskaffad risk.

I Sverige finns knappt 300 olika vägmärken. Det är många att hålla reda på. Men tyskarna är värre. De har hela 648 olika. Hur många det finns i hela EU vet jag inte, men det kanske skulle behövas ännu fler för att minska antalet trafikolyckor? Studier har visat att bilförarna ignorerar ungefär 70 procent av varningsskyltarna i trafiken, men mer intressant är att undersökningarna också avslöjar att människor reagerar nästan barnsligt obstinat när de blir skrivna på näsan hur de ska uppföra sig.

Ju fler föreskrifter som trafikanterna har att förhålla sig, desto mer söker de varje chans till en egen fördel i trafiken. Exempelvis väljer man att gasa i stället för att bromsa in vid gult ljus, och man blir mindre benägen att släppa fram fotgängare och cyklister på ställen där lagen inte tydligt dikterar detta. Vad värre är: det verkar som om detaljerade regler leder till att människor sätter det personliga omdömet, ansvarstagandet och sunda förnuftet på undantag. Den paradoxala effekten blir alltså att ju fler regler, desto mindre omdömesgill blir man. Regelverket skapar alltså en illusion av avskaffad risk.

Holländaren Hans Monderman hade observerat detta fenomen och beslöt att prova ett radikalt nytt grepp. Experimentet började i byn Makking och fortsatte i större skala i staden Drachten i norra Holland. Alla vägskyltar, trafikljus och gatumarkeringar avskaffades och i stället fanns endast två trafikregler: högerregeln samt att man inte fick blockera andra trafikanter.

Jag erinrade mig Mondermans försök när jag häromdagen studerade nya revideringar till det bankregelverk som kallas Basel III. Finanskrisen har gett upphov till politiska krafttag för att komma till rätta med de risker som bankverksamhet kan innebära för samhället i stort. Det är fullt förståeligt att man känner att något måste göras för att förhindra ett alltför stort risktagande i en bransch som är oumbärlig för samhällsekonomins funktion.

När it-bolag, bilfabriker eller gruvor går i konkurs är det naturligtvis tråkigt för anställda och aktieägare, men det behöver inte bli en katastrof för resten av samhället. Men om en bank går i konkurs riskerar den att dra med sig resten av banksystemet ned i avgrunden, och detta kan i sin tur leda till att det finansiella systemet brakar ihop med katastrofala följder för hela samhällsekonomin.

Regelverksindustrin går alltså på högvarv sedan finanskrisen nästan blev världsekonomins undergång. Men hade man inga regler för banker innan krisen slog till? Jo, före Basel III gällde Basel II, och de nationella finansinspektionerna hade då liksom nu till uppgift att se till att finansbranschen var stabil och hälsosam. Ändå gick det så fel…

Kanske vore det på sin plats med lite ödmjukhet inför våra begränsningar att med hjälp av regelverk kunna förhind­ra olyckor? Kommer verkligen strängare och mer detaljerade regler för hur banker får bedriva sin verksamhet att leda till att kortsiktighet, svag riskförståelse, finansiellt flockbeteende med mera försvinner ur katalogen över mänskliga brister hos folk i finansbranschen? Eller kommer ett stramare regelverk innebära att dessa negativa karaktärsdrag smiter ut genom kryphål och får utlopp i nya skepnader, samtidigt som vi slappnar av och förnöjt konstaterar att den här gången har vi reglerat bort dåligt beteende?

Jag vet inte. Jag vet dock hur det har gått i Drachten fem år efter att man tagit bort alla vägmärken och pekpinnar. En större försiktighet vid korsningar har infunnit sig då trafikanterna har blivit tvungna att själva vara uppmärksamma på sin omgivning i stället för att förlita sig på att andra blint följer påbuden. Och antalet trafikolyckor har minskat med drygt 80 procent.

PS.

Bubbel mot bobubbla

Följde finansutskottets hearing om makrotillsyn häromdagen. Många rynkade pannor där, men färre konkreta förslag på hur man ska förhindra en kreditbubbla hos svenska hushåll. Amorteringskrav är ett alternativ, men det avvisades av finansmarknadsministern. Han tyckte att det var onödigt att tvinga folk att amortera ens till 75 procents belåning. Ett scenario som inte dök upp i debatten var vad ett boprisfall på 25 procent skulle innebära. Kanske ansågs det helt osannolikt, men det skulle faktiskt betyda att 75 procents belåningsgrad förvandlades till 100 procent. Dags att amortera då?

Pär Magnusson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom