Koloss på lerfötter till reapris
KÖP Det finns något underligt och djupt oroande i berättelsen om Nordea. Lätt tillspetsad går den ut på att banken tappat tempo eftersom den varit alltför upptagen av interna projekt – it-plattformar, regelefterlevnad, flytt till Finland med mera – och inte haft tillräckligt kundfokus. Nu, när banken kommit en bra bit på vägen i den digitala transformationen, ska dock mer kraft riktas utåt, mot kunder och mot affärer. Det är svårt att tänka sig någon annan bransch, oavsett storlek på företaget, där ett företag kan välja mellan att fokusera på interna processer och sina kunder. Medan sådana företag inte blir långlivade, är det dock en fungerande överlevnadsstrategi för en storbank på en oligopolmarknad. Nordea framstår i det perspektivet som en gigantisk byråkrati, en marknadsfrånvänd koloss på lerfötter.
Runt denna koloss har det varit osedvanligt turbulent den senaste tiden. Björn Wahlroos kliver av som styrelseordförande, bokslutsrapporten för 2018 visade återigen en svag prestation och klagoropen från aktivisten Christer Gardell, vars fondbolag Cevian innehar drygt 2 procent av kapital och röster, blir allt högre.
Prenumerera
Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.
Premium
- Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
- Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
- Över 500 aktieanalyser per år
- Unika investeringsverktyg och portföljer
- Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
- Och mycket mer
Vill du se fler alternativ? Läs mer här