Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Levande bruk i brandens skugga

2014-08-19 21:00

Det är ofta lönsammare att bevara den existerande produktionen än att hoppas på att skapa nya jobb från tomma intet.

Skogsbranden i Västmanland har riktat de svenska blickarna mot Ramnäs, ett litet samhälle i Surahammars kommun vid Strömsholms kanal.

Men Ramnäs existerar inte bara som en tillfällig uppsamlingsplats för släckningsarbetet. Där finns också det som finns i de flesta andra små orter: det trevliga fiket, den gamla bilverkstaden, kyrkan, stationen och den lokala pizzerian.

Den lilla orten skiljer sig också från många andra. Där finns en gammal herrgård, där finns den gamla Lancashiresmedjan, som när den stängdes för 50 år sedan var den enda kvarvarande i världen. Och där finns fortfarande Ramnäs Bruk, som nu är i full gång med att bygga ut verksamheten. I den största investeringen på flera decennier, 65 miljoner kronor, byggs kapaciteten ut så att 13 000 ton kätting kan tillverkas årligen.

Bruket grundades redan på 1500-talet, och på 1940-talet började kättingtillverkningen. Och nu är det lilla men expansiva bruket spanskägt.

Innan spanjorer kom in i bilden hade Ramnäs haft svåra tider. Ett fusionsförsök med Ljusne Kätting (det konkursade bolaget som blev riks­bekant tack vare en investering av en löntagarfond), nedläggningshot, misslyckat norskt ägande och en räddningsaktion med bland annat kapital från Västerås och hjälp från rekonstruktörsexperten Robert Rehbinder.

Liknande historier kan berättas i många andra bruksorter. Ibland har det gått bra, ibland har hjälpen kommit från oväntat håll, ofta har det gått helt snett med nedläggning som följd. Och när det är över är det över.

Längs Strömsholms kanal och Kolbäcksån, där Ramnäs kan sägas ligga i mitten, finns det gott om exempel på överlevnad. Längst i norr, i Smedje­backen, härskar riskkapitalister. Det svenskgrundade riskkapitalbolaget Triton äger sedan ett par år tillbaka den gamla SKF-dottern Ovako, som där tillverkar långa stålprodukter.

Fortsätter vi söderut hamnar vi i Fagersta, där Sandvik, Atlas Copco och Outokumpu (via ­Avesta) styr över resterna av det bruk som en gång var Stenbecks.

Nästa anhalt i sydlig riktning – förbi Nordstjernans världsarv Engelsberg – blir Virsbo bruk, där SSAB tillverkar bergbult till gruvor.

Fortsätter vi nedåt, och passerar Ramnäs, kommer vi till Surahammar. Det må så vara att det inte längre finns någon mataffär i Surahammars centrum, det må så vara att herrgården tagits över av den katolska sekten Opus Dei. Men på bruksområdet finns den italienska stålkoncernen Lucchini. Och framför allt den indiska jättekoncernen Tata Steel.

Nästa anhalt: Hallstahammar. Här är hem­orten för det gamla Bulten Kanthal (som tidvis ägde Ramnäs Bruk). Bulten är numer en del av Finnveden Bulten-koncernen, som efter att länge varit i rikskapitalägo nu är börsnoterat. Och här finns Kanthal som togs över av Sandvik efter lång strid med ortens starke man Per-Olof Norberg – mannen som sålde Trustor till lord Moyne.

Hela området längs Strömsholms kanal är fullproppat med industrihistoria och nedlagda smedjor – och högst livskraftiga industrier som förvisso har färre anställda än under storhetstiden.

Den gemensamma nämnaren för alla dessa levande industrier är att de aldrig låtits gå under. Så länge ett bruk inte helt lagts ned finns ju alltså alltid möjligheten att de mest oväntade investerarna kan dyka upp och rädda tillverkningen. Vilket det finns gott om bevis för i trakterna.

Visst får man hoppas att någon sätter stopp för förfallet av den vackra Lancashiresmedjan i Ramnäs. Men man får också hoppas på att insikten sprider sig bland beslutsfattare i län och kommuner att det ofta är lönsammare att bevara den existerande produktionen – om än i liten skala – än att hoppas på att skapa nya jobb från tomma intet.

Företagsåtervinning

Rekonstruktören Robert Rehbinder, som räddade Ramnäs Bruk, menar att genom att låta en industri i svårigheter börja producera nya produkter, kan man dra nytta av befintlig produktionskedja, kontaktnät, återförsäljare etc. Det ”spar pengar och främst tid”, skrev han i en artikel i N360.se i december. Alternativet, konkurs och förhoppning om att nya företag dyker upp, är betydligt svårare.

Anders Anders

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom