Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Lönegåtan

2018-11-28 21:30

Trots högkonjunkturen har lönerna utvecklats klent och ekonomer runt om i världen gnuggar geniknölarna i förundran. Men även om ekonomin saktar in kan löneökningarna nu komma.

År 2016 – drygt åtta år efter den globala finanskrisens turbulens och efter ett segdraget ekonomiskt tillfrisknande – marscherade Sverige in i en högkonjunktur. Men för den återvändande vandraren såg gården en smula annorlunda ut. Denna högkonjunktur har inte bara karaktäriserats av en ovanlig och omdiskuterad minusränta. Den har också medfört en blygsam löneutveckling trots en stark arbetsmarknad. Arbetsförmedlingens rapport Arbetsmarknadsutsikterna våren 2018 visar att rekryteringsproblemen inom näringslivet ligger på rekordnivåer. I en intervju­undersökning svarade 37 procent av de privata arbetsgivarna att de har upplevt brist på arbetskraft i samband med rekrytering, vilket är den högsta siffran som myndigheten har uppmätt sedan 2005. Detta borde innebära en fördelaktig situation för löntagarna. En konjunkturuppgång leder vanligen till stigande löneökningstakt (med viss eftersläpning), eftersom resurserna på arbetsmarknaden sinar och företag måste hosta upp mer pengar för att behålla eller rekrytera personal. Under den nuvarande högkonjunkturen har dock löneutvecklingen varit oväntat modest, enligt bland annat Konjunkturinstitutet.

De senaste centralt avtalade löneökningarna mellan arbetsmarknadens parter träffades på låga nivåer, och även den så kallade löneglidningen – det vill säga löneutvecklingen utöver de centrala avtalen – har varit måttlig. Under den senaste konjunkturuppgången före finanskrisen steg löneökningstakten i näringslivet med som mest drygt 4 procent i årstakt. Under nuvarande högkonjunktur har motsvarande siffra legat under 2,5 procent fram till slutet på 2017. Företeelsen gäller inte bara Sverige. Lönetillväxten har varit svag även i andra EU-länder och i USA, vilket har fått ekonomer globalt att lägga pannorna i djupa veck. Tunga instanser som Internationella valutafonden, IMF, och Europeiska centralbanken, ECB, har i olika rapporter diskuterat frågan. Och nyligen släppte Konjunkturinstitutet den årliga Lönebildningsrapporten, där myndigheten lägger fram några möjliga förklaringar till den hämmade löneutvecklingstakten i Sverige och internationellt.

– Det är en överraskande låg löneutveckling. Vi ser ett brott från historiska mönster, säger Karolina Holmberg, enhetschef för Arbetsmarknad och prisbildning på Konjunkturinstitutet.

Vad försiggår? Flera orsaker tas upp i rapporten. En viktig sådan – som även har diskuterats av IMF – är den lägre genomsnittliga produktivitetstillväxten i flera utvecklade ekonomier efter finanskrisen jämfört med åren före. Den mer nedtonade produktiviteten beror i sin tur på flera saker. En är, enligt Konjunkturinstitutet, att den digitala teknologin inte i lika hög utsträckning i dag bidrar till produktivitetstillväxten som när den först infördes i produktionsprocesser under 90- och 00-talen. Och lägre produktivitetstillväxt ger mindre utrymme för löneökningar, berättar Karolina Holmberg. En annan delorsak till den svaga löneökningstakten är låga inflationsförväntningar, vilket har haft en återhållande effekt på de centrala löneavtalen mellan arbetsmarknadens parter och troligen även på löneglidningen.

– I de senaste förhandlingarna har parterna förmodligen räknat med låg inflation och det har bidragit till att lönerna har hållits tillbaka. Det kan då även ha ansetts viktigt att Sverige inte får högre centrala löneökningar än viktiga konkurrentländer.

I rapporten resonerar Konjunkturinstitutet även med beteende- och strukturförändringar på arbetsmarknaden. Dagens arbetsmarknad kännetecknas av mer flexibilitet än tidigare, bland annat genom framväxten av den så kallade ”gigekonomin”. Detta – i kombination med exempelvis lägre facklig anslutningsgrad – kan minska löntagarnas förhandlingsstyrka och på så vis ha en dämpande påverkan på löneutvecklingen. Myndigheten lägger dock in en brasklapp, eftersom det är svårt att mäta i vilken omfattning som gigekonomin egentligen inverkar på lönetillväxten. Den långvariga lågkonjunkturen efter finanskrisen kan också ha lett till ett mer försiktigt förhandlingsbeteende hos löntagarna, och därmed mindre offensiva löneanspråk – vilket är en tänkbar anledning som tidigare har förts fram av den brittiska centralbanken Bank of England.

Arbetsgivarorganisationen Industriarbetsgivarna har argumenterat för att Phillipssambandet har försvagats av exempelvis globaliseringen. Phillipssambandet är en makroekonomisk modell från mitten av 1900-talet och som, i korthet, beskriver sambandet mellan inhemsk arbetslöshet och pris- och löneinflation. Ju lägre arbetslöshet och färre arbetssökande, desto mer måste arbetsgivaren punga upp för att kunna rekrytera. Industriarbetsgivarna menar att Phillipssambandet har knakat i fogarna. När produktion och kapital flödar över gränserna förmodas lönerna påverkas mer av internationella än lokala omständigheter. Konjunkturinstitutet tar i rapporten upp att möjligheten till outsourcing kan ha en lönedämpande verkan på den inhemska arbetsmarknaden, men konstaterar samtidigt att globaliseringens effekter på lönerna de senaste åren är svåra att bedöma. Bland annat därför att det inte är uppenbart att globaliseringen har hållit tillbaka lönerna mer nu än tidigare.

Ännu en möjlig faktor till den dämpade löneökningstakten som lyfts fram i KI-rapporten är att arbetskraftsbristen i Sverige kan vara överskattad. Det kan helt enkelt finnas ett dolt utbud av arbetskraft som inte fångas upp av den officiella sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistiken. Myndigheten skriver i rapporten att bedömningen av storleken på arbetskraften från andra europeiska länder har försvårats efter 2014. Sedan dess behöver inte arbetskraftsinvandrare från andra EU-länder som är i Sverige en kortare tid registreras hos Migrationsverket. Något som dock motsäger ett betydande dolt arbetskraftsutbud är de undersökningar där företag berättar om kompetensbrist vid rekryteringar, berättar Karolina Holmberg.

– Vi har i rapporten försökt lägga ett pussel av delförklaringar som alla på olika sätt kan ha bidragit till den dämpade löneutvecklingen. Vi kan dock konstatera att vi ännu är förvånade och inte helt förstår vad den lägre löneökningstakten beror på. Trots exempelvis lägre produktivitetstillväxt borde löneutvecklingen ha tagit mer fart de senaste åren, givet de historiska sambanden mellan resursutnyttjande och löner.

Vilka har missgynnats av detta?

– Löntagarna har fått mindre utväxling i lönekuvertet under denna jämfört med tidigare högkonjunk­turer. Samtidigt är det viktigt att lyfta blicken och komma ihåg att sysselsättningstillväxten har påverkats positivt. Fler har fått jobb.

Anser du att Phillipssambandet inte håller längre?

– Nej, det är för tidigt att avskriva Phillipssambandet som inaktuellt.

Hon får visst medhåll av till exempel Olli Rehn, ECB-ledamot och chef för Finlands centralbank. Phillipskurvan ”börjar långsamt vakna ur sin koma, den lever men sparkar inte mycket för tillfället”, sa han i en intervju med Bloomberg News i mitten på oktober.

Enligt siffror från Medlingsinstitutet var löneökningstakten under årets första åtta månader något högre jämfört med helåret 2017. Samtidigt kommer signaler om att löneutvecklingen tar fart internationellt. I USA noterades i september den högsta lönetillväxten sedan 2009. Skälet är en stark arbetsmarknad med en arbetslöshet på rekordnivåer, berättar Karolina Holmberg.

– Då är det rimligt med en viss lönerespons. Noterbart är dock att även om löneökningarna tilltar i USA är tillväxten lägre än vid tidigare högkonjunkturer.

Enligt Karolina Holmberg spår KI att löneökningstakten kommer att skruvas upp även i Sverige, trots att högkonjunkturen saktar in med sjunkande BNP-tillväxt nästa år.

– Vi bedömer att löneökningstakten kommer att tillta innan den här konjunkturtoppen är borta, men med viss fördröjning. Detta sker dock från lägre nivåer än tidigare.

Valter Hultén, ansvarig för makroekonomisk analys på Medlingsinstitutet, säger att resursutnyttjandet på arbetsmarknaden toppade och började sjunka i de senaste två högkonjunkturerna innan lönerna tog fart. Det talar för en eftersläpningseffekt. Han tror dock att nästa stora avtalsrörelse, som hålls 2020, lär påverkas av den antågande lågkonjunkturen.

– Om det blir en smäll, exempelvis kopplat till den italienska ekonomin, kommer detta sannolikt att prägla nästa avtalsrörelse. Om det bara blir en normal avmattning i konjunkturen kan det i stället bli ett högre tryck i avtalsrörelsen.

Text: Tomas Nilsson

Henrik Hellstrom

Phillipskurvan

Phillipskurvan är en graf inom makroekonomin som visar sambandet mellan inflationen och arbetslösheten. I sin klassiska form visar den på ett negativt samband mellan inflation och arbetslöshet. Kurvan fick sitt namn av den nyzeeländske nationalekonomen William Phillips som fann sambandet när han i slutet på 1950-talet gjorde en studie över Storbritanniens ekonomi mellan 1861 och 1957. Studier på ytterligare länder gav samma samband. Phillipskurvan som teori formulerades 1960 av Paul Samuelson och Robert Solow.

I slutet av 1960-talet gjordes dock studier som visade att sambandet inte höll och i slutet av 1970-talet steg både inflation och arbetslöshet. Detta tillstånd kallas för stagflation.

Tomas Nilsson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom