Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Motvalls makthavare

2010-12-01 21:00

Lars E O Svensson fick en gång jobb av Ben Bernanke. Nu är han en av fem vice riksbankschefer i Stefan Ingves direktion - och dess främste kritiker. I en intervju med Affärsvärlden underkänner han svensk penningpolitik.

<p>I bokhyllan till vänster om Lars E O Svensson ligger en båtkeps med texten "Inflation targeter". Det betyder "inflationsmålsstyrare". Några av hans studenter på Stockholms universitet lät tillverka kepsen på båtmässan i Älvsjö, som avskedspresent mot slutet av en kurs. Lars E O Svensson går inte på känsla. Han går på fakta. Och som vice riksbankschef är det inflationsmålet som styr honom. I andra hand resursutnyttjandet (kapacitetsutnyttjande och arbetslösheten). Egentligen inget annat. </p> <p>Den svenska penningpolitiken avgörs kring ett ovalt bord på nionde våningen i Riksbankshuset vid Brunkebergstorg i Stockholm. Där samlas sex gånger om året sex spränglärda direktionsledamöter för penningpolitiska möten, ledda av riksbankschefen Stefan Ingves. Jobbet: att sätta den svenska styrräntan. Deras beslut har avgörande effekt på allt från investeringsklimatet och inflationen till kronkursen och bostadsräntorna. Deras beslut är absoluta och går inte att ändra. Inte ens av regeringen.</p> <p>Mötena sker bakom kassavalvstjocka dörrar och gardinerna dras för utsikten mot Slottet och Swedbanks huvudkontor. Men diskussionerna är högst transparenta. Två veckor senare publiceras protokollen, mer eller mindre ordagrant, för alla som vill läsa. </p> <p>Den som det senaste året läst protokollen noterar tre saker om Ledamoten Lars E O Svensson, direktionens ständigt ifrågasättande medlem. 1) Han pratar väldigt mycket. 2) Han är enormt kunnig, också i denna samling av toppekonomer. 3) Han står i ständig opposition. </p> <p>Som extern läsare är det lätt att få intrycket att Lars E O Svensson är en demagog med en terriers temperament. I verkligheten visar han sig vara en lågmäld man, pedagogisk och angelägen om att lyssnaren ska förstå. Men en sak stämmer perfekt med förintrycket: Lars E O Svensson har ingen förståelse för generaliseringar och maggropsresonemang. Om inte ett argument bygger på fakta, kunskap och forskning, då är det helt enkelt inte giltigt.</p> <p>Att det är just han som talar så mycket på mötena har en enkel förklaring, säger han. </p> <p>- Om minoritetens åsikter inte kommer fram ordentligt i de penningpolitiska rapporterna, så har vi anledning att förklara dem på mötet i stället. </p> <p>Lars E O Svensson är världens 30:e mest citerade ekonom i vetenskapliga publikationer. Han betraktas som en av de absolut främsta auktoriteterna på penningpolitik - och han ser stora problem med hur den förs i Sverige. Tio möten i rad har han suttit vid det ovala bordet och metodiskt argumenterat för varför Sverige behöver lägre styrränta och en lägre räntebana. Tio möten i rad har han motsatt sig majoritetens beslut, ifrågasatt den vetenskapliga grunden och envist hävdat att vår ekonomi snarare behöver en vitamininjektion än en åtstramning. </p> <p>På mötet 1 juli 2009 ville Lars E O Svensson minska reporäntan till 0 procent. Han höll fast vid den åsikten fram till februari år. På det senaste mötet, den 25 oktober, ville han behålla reporäntan på 0,75 procent när majoriteten ville höja.</p> <p>- Jag har motsatt mig varje enskild höjning detta år. Tidigare ville jag gå från 25 punkter till noll. Som i Japan, USA och Schweiz. Men när en höjning väl är genomförd är det knappast realistiskt att gå tillbaka hela vägen. Men om jag varit ensam beslutsfattare hade jag legat kvar på en låg nivå.</p> <p>Den 63-åriga ekonomen har hela tiden upprepat vad han anser vara en självklarhet. Inflationen ser ut att hamna under målet på 2 procent. Arbetslösheten ser ut att förbli hög. Resursutnyttjandet i Sverige tycks förbli lågt. Slutsatsen är enkel. Räntan ska ned, liksom räntebanan. I nio fall har Lars E O Svensson reserverat sig mot en höjning, krävt en sänkning eller velat se en ännu större sänkning. I ett fall var det bara räntebanan han reserverade sig mot.</p> <p>Räntebanan är Riksbankens officiella prognos på framtida styrräntor. Den är inget löfte, utan den bästa uppskattningen utifrån nuvarande information. Räntebanan är ett försök av Riksbanken att få större genomslag för sin penningpolitik. När marknadsräntorna skiljer sig markant från räntebanan är det ett tecken på allvarliga anomalier eller en stark misstro mot Riksbankens prognos. Eller en kombination. Oavsett vilket blir penningpolitiken mindre effektiv.</p> <p>På det näst senaste mötet, den 1 september, ville Lars E O Svensson se en räntebana som slutade på 1,75 procent vid prognoshorisonten, tre år in i framtiden. Det var mindre än hälften mot vad majoriteten förespråkade. Svenssons räntebana låg däremot nära marknadsräntorna. Han hävdade inte att marknaden alltid har rätt. Han hävdade bara att marknaden den här gången hade rätt. </p> <p>På det senaste mötet den 25 oktober hade Lars E O Svensson bytt taktik. Tillsammans med direktionskollegan Karolina Ekholm föreslog han en kompromiss: en räntebana som slutade med en reporänta på 2,70 procent om tre år. Det betyder inte att Lars E O Svensson ändrat sig i sak.</p> <p>Huvudscenariot, som majoriteten i direktionen röstat för, bygger på ökande utländska räntor. Lars E O Svensson, stödd av Karolina Ekholm, tycker att scenariot är orealistiskt. Signalerna från amerikanska Fed, ECB och de andra viktiga centralbankskollegorna tyder på betydligt lägre räntor framöver än vad Riksbanken räknar med. Eller rättare sagt, vad majoriteten i den sexhövdade direktionen anser. </p> <p>- Om räntebanan skulle bli trovärdig skulle långa räntor gå upp 90 punkter, vilket skulle strama åt penningpolitiken. Räntedifferensen skulle öka. Det skulle bidra till en kronförstärkning, vilket skulle ge ytterligare åtstramning. Det skulle vara mycket dåligt för ekonomin i det här läget. Kanske skulle det strypa återhämtningen och bromsa tillväxten, säger Lars E O Svensson.</p> <p>Marknaden försöker hela tiden räkna ut vad Riksbankens styrränta blir i framtiden. Det ger upphov till den så kallade avkastningskurvan. Det är den faktiska penningpolitiken. Människor och företag lånar ju inte pengar av centralbanken utan på marknaden. Det är alltså marknadsräntorna, inte styrräntan, som är avgörande för produktion, konsumtion, investeringar och sparande. </p> <p>Sedan våren 2009 har Riksbanken misslyckats att övertyga marknaden om att räntebanan är trovärdig. Först låg marknaden för lågt. Och sedan styrräntan började höjas i somras ligger avkastningskurvan långt under Riksbankens huvudscenario. Det har i praktiken gjort att penningpolitiken i Sverige varit mer expansiv än den politik som röstats igenom i direktionen. </p> <p>- Vilket jag i och för sig inte har haft något emot, säger Lars E O Svensson. </p> <p>Inte nog med att han underkänner penningpolitiken som sådan. Lars E O Svensson har de senaste mötena också kraftfullt ifrågasatt motiven till den stramare penningpolitik som majoriteten röstat igenom. Han misstänker att bostadsmarknaden är det verkliga skälet till att majoriteten av direktionen väljer att höja styrräntan och sätta en orealistisk hög räntebana. Att låta bostadsmarknaden styra penningpolitiken tycker han är fel. </p> <p>- Räntebanan kan hjälpa bolånetagare att få en realistisk bild av framtiden. Men man ska inte publicera en för hög bana för att man avser att skrämma dem. Det är inte penningpolitikens uppgift. </p> <p>Lars E O Svensson underkänner bostadsbubbel-argumentet i två led. För det första anser han inte att det finns en bostadsbubbla. För det andra anser han styrräntan är ett trubbigt vapen för att sticka hål på en bostadsbubbla, om den verkligen skulle existera. </p> <p>Om vi börjar med steg ett. Finns det en bubbla på den svenska bostadsmarknaden? Nej, svarar Lars E O Svensson. </p> <p>- Det finns inga indikationer på det. Bostadspriserna är förenliga med hög efterfrågan och måttligt utbud. </p> <p>Han pekar på att vi i Sverige haft små investeringar i nya bostäder. Samtidigt har de disponibla inkomsterna stigit i storstäderna. Storstäderna har inte heller drabbats lika hårt av finanskrisen, tack vare att tjänstesektorn där har gått bra. Inslaget av spekulationsdrivna bostadsaffärer är också litet. I Sverige har vi inte buy-to-let, som i exempelvis London. </p> <p>- Det är ogynnsamt på grund av skatteregler och bostadsrättsföreningarna tillåter inte att man gör på det sättet. Vi har bara "buy-to-live" i Sverige. </p> <p>Hushållens balansräkningar är samtidigt starka. Skulderna är i snitt 165 procent av disponibel inkomst. Förmögenheten är samtidigt 500 procent, en mycket stor buffert. Så har vi de med högst belåning, de som alla oroar sig för. De nya låntagarna. Lars E O Svensson pekar på Finansinspektionens bolåneundersökning från i våras. I den gjordes stresstester som visade att även vid extrema prisfall och kraftigt ökande arbetslöshet är det få hushåll som inte kan betala sina räntor och som får en belåningsgrad över 100 procent. </p> <p>- Läget på den svenska bostadsmarknaden är alltså mer stabilt än vad man kan tro.</p> <p>Så den andra sidan av myntet. Är penningpolitiken rätt verktyg att svalka bostadsmarknaden, om den ändå är överhettad?</p> <p>- Nej, svarar han och pekar på forskning som visar att styrräntan har liten effekt på bostadspriser. Exempel från flera länder visar att om styrräntan höjs med 1 procentenhet, då sjunker bostadspriserna med 1, kanske 2, max 3 procent, medan BNP faller med ungefär en tredjedel av fallet i bostadspriserna. Antag att Riksbankens direktion vill sänka bostadspriserna med 15 procent. Då måste alltså styrräntan upp med 8-10 procent. Effekten på BNP blir dramatisk, sannolikt blir det ett fall på kring 5 procent. </p> <p>- Det är helt klart utifrån en omfattande forskning att styrräntan är ett olämpligt instrument. Om man höjer styrräntan, inte nog med att man lägger en skatt på bolån, man lägger också en skatt på lån till produktion, investeringar, handel och affärsverksamhet. Det är därför det får så negativ effekt på BNP. Kostnaden blir orimligt hög. </p> <p>Om man nu nödvändigtvis ska ha ned bostadspriserna är det bättre att använda andra instrument, hävdar han. Lars E O Svensson radar upp andra åtgärder, "mer precisa instrument som går till problemets källa", än styrräntehöjningar, som skulle dämpa bostadsmarknaden. Finansinspektionens bolånetak, begränsad avdragsrätt, höjd fastighetsskatt, skatt på bolån eller amorteringskrav är sådana åtstramande åtgärder.</p> <p>Att komma bort från de extrema nivåerna på styrräntan är ett annat argument för att höja styrräntan. Penningpolitiken har varit extrem under krisen i många länder. Sverige är inget undantag. Styrräntan låg här under nästan tio månader på rekordlåga 0,25 procent. Direktionens majoritet har visserligen nu höjt styrräntan i tre steg till 1,0 procent. Med historiska mått mätt är det fortfarande en mycket låg styrränta. </p> <p>Lars E O Svensson vänder sig mot en tendens i direktionen att sträva mot en normalisering. Som om det vore ett värde i sig att komma bort från krisräntan och normalisera penningpolitiken. </p> <p>- Det låter som att vi har ett mål för själva räntan. Men räntan är bara ett medel. Huvudsaken är att prognosen för inflation och resursutnyttjande ligger rätt. Om det kräver en hög eller låg ränta, det spelar i sig ingen roll.</p> <p>---</p> <p>Anställdes av Ben Bernanke</p> <p></p> <p>Namn: Lars Erik Oscar Svensson.</p> <p>Född: 18 november 1947 i Mo, två mil nordväst om Örnsköldsvik. Pappan arbetade som kantor, senare rektor. Modern bibliotekarie. Bägge hans systrar är lärare. </p> <p>Utbildning: Civilingenjör vid KTH (teknisk fysik: tillämpad matematik), fil kand i ekonomi vid Stockholms universitet. Doktorand på amerikanska MIT. Doktor i ekonomi vid Stockholms universitet, där också sonen Erik nyligen doktorerade i nationalekonomi. </p> <p>Bor: I Stockholm. </p> <p>Karriär: Professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet sedan 1984. Sedan 2001 professor i ekonomi vid Princeton-universitetet. Där anställdes han av Ben Bernanke. Då prefekt, numera centralbankschef i USA. </p> <p>Centralbankskarriär: Redan 1990 kopplades Lars Svensson till Riksbanken, som den första (och i flera år ende) vetenskaplige rådgivaren. Först var det ren plikt från hans sida. Snabbt blev det ett brinnande intresse och hans forskning blev inriktad på penningpolitik ("Min forskning har vunnit kolossalt på att jag har fått vara rådgivare och fått bli inspirerad av intressanta frågor och problem"). Sedan maj 2007 är han en av sex ledamöter i Riksbankens direktion. Han har också haft goda kontakter med Norges Bank. </p>

Erik Wahlin

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom