Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Näringslivets röde riddare

2013-12-10 21:00

S-ledaren Stefan Löfven har seglat upp som en favorit bland näringslivstopparna. Själv säger han sig förstå bolagens villkor och den globala ekonomin.

När Socialdemokraterna höll kongress på Svenska Mässan i Göteborg i våras gick ombuden en efter en upp i talarstolen. De tackade partiledningen för att den lyssnat på kritiken och sa sig vara nöjda med kompromissen. Partiledaren Stefan Löfven hade gjort upp med dem bakom kulisserna. I vanliga fall brukar kongressen näpsa partiledningen på åtminstone någon punkt, men inte den här gången.

– En och annan tyckte nästan det var nordkoreansk nivå. Alla applåderade ledaren och det blev inte så mycket offentlig debatt. Men det var mer en olycklig bieffekt, Stefan Löfven gjorde inte så för att slippa debatten, utan för att få igenom frågorna, säger statsvetaren Ulf Bjereld (S).

Stefan Löfven må framstå som en trygg, lite sävlig, norrlänning som har svårt att formulera sig exakt, men på kongressen visade han vilken slipad maktspelare som döljer sig bakom det grovhuggna ansiktet. Som tidigare ordförande för LO:s tyngsta fackförening, IF Metall, är han van vid att göra upp i slutna rum.

Att vissa kongressdeltagare nämnde Nordkorea var kanske att ta i, men Stefan Löfven har faktiskt växt upp i vad som nästan kan betecknas som en enpartistat: röda Ådalen. Där var den socialdemokratiska dominansen i det närmaste total, utom på landsbygden runt tätorterna där bönderna var med i Centerpartiet.

Stefan Löfven lutar sig fram i den ljusa tygsoffan i sitt lilla arbetsrum i partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm medan han pratar.

I verkställande utskottets sammanträdesrum på översta våningen i partihögkvarteret finns en statyett av en arbetare som kastar sig framåt. Det är en miniatyrkopia av en del av minnesmärket över Ådalen 31. Det året öppnade svensk militär eld mot arbetare som marscherade i protest mot svartfötter, det vill säga strejkbrytare. Fem dog och fem skadades. Det finns knappast en människa som bor i Ådalen som inte har hört berättelser om den dagen i maj. Stefan Löfven har sett Bo Widerbergs film från 1969, hört om händelserna och läst om ”kampen mellan arbetare och kapital”.

Ådalen präglas även av att stora företag tog hand om sina anställda – initiativkraft och entreprenörskap hörde inte till vanligheterna. Mellan Ådalen och Örnsköldsvik ligger Skuleskogen, en barriär som i folkmun sägs skilja mentaliteten åt.

– Jag tänkte på det när jag flyttade till Ö-vik (Örnsköldsvik, reds anm), där finns en starkare entreprenörsanda. Ändå fanns relativt stora företag – Hägglunds, Modo, Modo­mekan och ÖMV – där också, men det var ändå något annat.

Egentligen fanns det inget annat val för Stefan Löfven än att bli socialdemokrat. Hans fosterföräldrar var arbetare och social­demokrater, liksom de flesta andra i Ådalen. Han gick dock faktiskt först med i Centerns ungdomsförbund, för att få vara med på danserna som förbundet ordnade, men hans fosterföräldrar uppmuntrade honom och hans kompis att starta en SSU-klubb i stället, enligt boken Humlan som flyger av Lena Hennel och Lova Olsson.

Och på den vägen är det. Svetsaren Löfven gjorde karriär i facket och hamnade i Socialdemokraternas verkställande utskott. Men han trodde aldrig att han skulle bli partiledare, hävdar han, och får det att framstå som att han ställde upp av plikt.

– Vi hade en knapp vecka på oss före parti­styrelsemötet, där det skulle passa bra att presentera en ordförande inför kongressen. Jag sa nej en gång. Men om ett antal människor säger ”vi tror på dig” och vill att du tar jobbet, blir det lite svårt. Det blir inte rätt för mig att säga nej då.

Stefan Löfven ger ett intryck av pålitlighet, noggrannhet och plikttrogenhet. Han pratar lågmält, med små gester. Han har ingen större karisma och är ingen uppenbar ledare, men om skeppet sjunker skulle nog många hoppa i den livbåt han pekar ut. Ulf Bjereld nämner ordet nallebjörn.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, också han S-märkt, uttrycker det så här:

– Det är väl uppenbart att han försöker etablera sig som någon sorts förtroende­ingivande ledare. Det är på förtroendet som han kommer på innerkurvan gentemot Reinfeldt, men han har en bit att ta där fortfarande.

Stefan Löfvens socialdemokrater leder dock överlägset – tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – i opinionsmätningarna just nu. Hur han ska bygga sin regering vill han inte berätta, men inriktningen på politiken anser han är klar.

– Vi ska se till att människor har arbete, att barn och ungdomar kommer genom skolan och vi ska ha en välfärd som människor känner trygghet i.

Han talar om att ”något håller på att gå sönder nu”, om att den svenska modellen är skadad.

– Vi får stöd från EU för vår långtidsarbetslöshet, förut var det vi som bidrog till andra länder. Vi är sämst i Norden på sjukvård och skolresultaten går i fel riktning.

Arbetslösheten vill han lösa genom en aktiv näringspolitik. Han vill stödja entreprenörer genom att låta staten saminvestera med privata aktörer för att en uppfinnares idé ska kunna utvecklas till en prototyp.

– Det är oerhört viktigt att marknaden tror på varan eller tjänsten, säger han.

Sådana potter finns redan, Stefan Löfven nämner det statliga fordonsriskkapitalbolaget Fouriertransform, men sågar samtidigt det projektet eftersom organisationen inte investerat så mycket pengar.

– Det här är som sättpotatis. Om inte vi sätter potatis kommer vi inte att kunna skörda.

Det offentliga ska också hjälpa till med så kallad innovationsupphandling, det vill säga ställa krav på varor och tjänster så att samhället skapar innovation.

– Det finns någon falsk föreställning i Sverige om att vi inte får göra det på grund av EU-regler, men det är snarare tvärtom.

Även när det gäller att få företag att växa genom export ska staten kunna stötta genom att betala delar av lönen till en person som försöker etablera företaget utomlands.

Dessutom vill Stefan Löfven skapa ett innovationsråd, som statsministern ska leda, precis som i Finland, Nederländerna och Sydkorea.

– Det ska för det första fundera på hur Sverige kan ha den bästa forskningen, den bästa infrastrukturen och den bästa utbildningen. För det andra ska det fundera på vilka områden vi ska fokusera på, säger han.

Områden som Stefan Löfven lyfter fram är klimatfrågan och life science.

– Det kan bidra till att förbättra människors hälsa, skapa jobba och öka exportintäkterna.

Han vill även ta bort ansvaret för den andra sjukveckan från företagen för att minska osäkerheten. Också företag som inte går med vinst ska kunna göra forskningsavdrag. De får då dra av mot arbetsgivaravgiften i stället för mot vinsten.

– Det här är skillnaden mellan oss och regeringen. Här har vi en regering som säger ”det här kan bara marknaden sköta”. Jag förstår marknaden. Jag, om någon, har tillbringat många timmar i det privata näringslivet och förstår det bättre än flera andra. Vi behöver samverkan och jag vet att många i näringslivet vill ha det.

Stefan Löfven pratar om att han suttit i industrin med ”matdosa och smörgåspaket”. Det var dock mycket länge sedan Stefan Löfven jobbade där.

S-ledaren talar också om att han vet hur den globaliserade ekonomin fungerar. När finanskrisen slog till var Stefan Löfven, som ledare för IF Metall, med och förhandlade fram ett krisavtal där löntagarna gick ner i tid. Något LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson berömmer.

– Han är en väldigt modig ledare. Alla andra fackliga organisationer satte klackarna i backen, men Stefan Löfven skrev på krisavtalet och räddade tiotusentals jobb. Han gick emot en hel facklig värld och också den egna organisationen, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Stefan Löfven har länge varit en varm kärnkraftsanhängare, för industrins skull. Men nu har han fått anpassa sig till partiet: kärnkraften ska vara kvar så länge den behövs, men sedan avvecklas.

Partiledaren har genom åren haft informella träffar med företagsledare, bland annat med Investors vd Börje Ekholm.

– För Investor är det viktigt att ha en god dialog oavsett vilka partier som sitter i regeringen. När jag träffar Stefan Löfven känner jag att han har insikter om näringslivets villkor och att svenska företag måste kunna konkurrera globalt för att vara framgångsrika, säger Börje Ekholm.

Ingen verkar vilja säga något ofördelaktigt om den person som kan bli Sveriges nästa statsminister. Men Stefan Löfven har en lång väg att gå. Han är den första fackliga toppen som blivit partiledare. Han är inte van vid det politiska spelet, han har ingen riksdagsplats och han är ingen lysande retoriker, debattör eller talare.

Partiet sätter dock till alla klutar för att utbilda honom. Så fort Stefan Löfven tillträtt skyndade sig förra jämställdhetsministern Margareta Winberg dit för att lära honom feminismens ABC, enligt boken Humlan som flyger. Stefan Löfven hade nämligen gjort sig impopulär genom att låta IF Metall hoppa av LO:s samordning i avtalsrörelsen 2011 för att han vägrade stödja organisationens förslag om kvinnopotter. Själv kall­ar han sig feminist och säger att kvotering till bolagsstyrelser kan bli aktuellt om inte näringslivet klarar av att rätta till balansen. Alltså samma försiktiga inställning som både Socialdemokraterna och Alliansen länge haft.

– Egentligen har vi i dag kvotering av män.

Han sägs även gnuggas på alla andra politik­områden, liksom i debattskicklighet. Själv tonar han dock ner den utbildning han sägs få.

– TV4 har framställt det som att jag går i skola, men det fungerar inte så. Jag hade suttit i verkställande utskottet i sju år innan jag tillträdde. Det är klart att allt inte är nytt för mig.

När det gäller den heta frågan om vinster i välfärden säger han att vinsterna måste begränsas. Det ska bli ett åtgärdspaket. Det ska till exempel inte vara tillåtet att dra ner på personal och ”sätta pengarna på bankkontot”, men exakt hur reglerna ska utformas är inte klart. Även kommunala inrättningar drar dock ner på personal ibland, så frågan är hur den regeln ska efterlevas. Klart är dock att bolagen fortfarande ska få gå med vinst.

– Vi har så många privata bolag, vi kan inte säga att de ska stängas, men vi ska ställa krav på dem. De ska ha samma lärartäthet i skolorna som andra skolor.

När det gäller skatter så vill han inte ha tillbaka den gamla fastighetsskatten, förmögenhetsskatten eller gåvoskatten. Gåvoskatt verkar han för övrigt inte veta vad det är. Han börjar i stället tala om att det är tillåtet att skänka pengar skattefritt till ideella organisationer. Värn­skatten blir kvar, men vilka skatter det ska vara på aktier har han inte satt ner foten om.

– Vi vill gynna dem som är mer långsiktiga, inte dem som bara säljer och köper för stunden på spekulation, men vi har inget konkret förslag.

De jobbskatteavdrag som Alliansen infört ska ändras för dem som tjänar mer än 60 000 kronor i månaden. De ska trappas av upp till en inkomst på lite över 100 000 där de upphör helt. Den lägre arbetsgivaravgiften för unga ska bort liksom den lägre momsen på restauranger.

Stefan Löfvens tal om näringslivet och den globala ekonomin har fått många att stämpla honom som en högersosse, men uppväxten i Ådalen ska inte underskattas.

Fast Stefan Löfven är född i Stockholm. Hans mamma hade dock redan ett barn, Ulf, och hade dålig ekonomi. Hon kände sig tvungen att lämna bort Stefan till ett barnhem och han blev fosterbarn i Sunnersta,  i Ådalen.

Mor och son brevväxlade lite under årens lopp och talade på telefon några gånger, men inte förrän Stefan Löfven var 20 träffade han sin mamma. Hon var dock ovillig att berätta så mycket om fadern.

– Däremot vet jag att min farfar, Oscar Hedberg, var fackligt aktiv inom industrin  i Västerås.

För några år sedan fick Stefan Löfven reda på att han hade tre halvsyskon, hans far hade äldre barn, men vid det laget hade två av dem avlidit. Numera har han kontakt med stora delar av släkten och planerar att släktforska senare i livet. Han har dock inga egna barn.

– Det känns inte så mycket nu. Ibland kan jag tänka på det, hur det skulle ha varit.

Har flugit Gripen

Namn: Stefan Löfven.

Ålder: 56.

Tjänar: 1,4 miljoner kronor per år.

Bor: I Vasastan i Stockholm, i en fastighet som IF Metall äger.

Familj: Hustrun Ulla som jobbar på Stockholms arbetarekommuns kansli, två bonusbarn och fyra bonusbarnbarn, alla flickor.

Utbildning: Han började plugga till socionom, men insåg att han inte skulle orka ta hand om människor i svårigheter och hoppade av. I stället gick han till arbetsförmedlingen och fick gå en svetskurs i Kramfors.

Ordning: Han är glömsk och disträ, har svårt att hålla ordning på saker och ting. Hans hustru och hans assistent håller koll på honom, enligt boken Humlan som flyger.

Flygtur: Har flugit Gripen, dock som passagerare. Han är ingen pilot, även om han gjorde lumpen inom flyget.

Bästa som hänt honom: ”När jag träffade min fru.”

Birgitta Forsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom