Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

”Nordea behöver modig dansk”

2019-09-11 18:00

BÖRSGOLVET.

Höst. Igen. En analytiker på en ännu icke penningtvättsanklagad bank ser ut genom fönstret och konstaterar resignerat att det är lika bra att ge upp. Industriklenoderna han uppmärksamt följer rör sig lika förutsägbart som löv i vinden.

– Plötsligt går tarifferna från 10 till 25 procent. Vad ska man göra? Det är bara att inse att det inte går att prognostisera längre.

En bedagad räntenär filosoferar om att det är lika bittert att missa uppgångar som att dras med i nedgångar. Kanske är det till och med värre?

– Många blev chockade av börsen i fjärde kvartalet förra året, men lika chockade av tjurmarknaden som följde.

Men har han några case?

Ryktet om att Håkan Buskhe ska ta över Ericsson efter Börje Ekholm blir allt starkare. Men ett årskort på SJ hävdar bestämt att det är helt fel.

– Ägarna har inte varit så nöjda med honom som de har gjort gällande. Han kom inte tillrätta med det dåliga kassaflödet, de tog in pengar så sent som förra hösten.

– Att Investor skulle sätta Buskhe bakom spakarna i sitt kanske mest svårnavigerade innehav är helt uteslutet, fortsätter han.

Apropå sensommarens vd-karusell fortsätter diskussionen om hur smart det var att ge Frank Vang-Jensen nycklarna till Nordea.

– Han floppade totalt på Handelsbanken. Det går inte att se det på något annat sätt. Konstigt att han får det här jobbet nu, säger ett lufttorkat rökt lamm på Neptune i London.

Men en flankstektartar på Sturehof tror att en modig dansk är precis vad den svensk-finländska hydran behöver.

– Att han var extremt kontroversiell i Handelsbanken är bara positivt. Han gav sig på kontoren, det tyder på mod. Att han nu tar över Nordea är en stark signal från ägarna om att det är förändringar på gång.

En råraka med löjrom, smetana och rödlök reagerar på den hårda bevakningen av Swedbanks ledarskikt.

– Jag kan inte förstå varför det skulle vara så speciellt att GP rekryterar Jens Henriksson. Det är väl inte nepotism? Varenda ordförande på de större börsbolagen rekryterar någon man känner eller jobbat med tidigare. Oftast betraktas det som en tillgång att man jobbat ihop tidigare, men inte i det här fallet. Det skulle vara intressant att se vad som händer om man granskar resten av näringslivet med samma glasögon.

Medan Stockholms övre medelklass njuter av sina riskkapitalsubventionerade elsparkcyklar undrar många hur länge företagen bakom överlever. Svenska Voi, som backats av bland annat Vostok New Ventures, hävdar enträget att de är lönsamma i Stockholm, men konkurrenterna blir allt fler, och en grissida med pumpa på Bastard i Malmö ser oroande signaler i USA.

– I USA har de upptäckt att sparkcyklarnas specifikationer bygger på kinesiska förare – alltså riktiga lättviktare jämfört med amerikanerna. Det är därför de går sönder så mycket snabbare, och det är därför batterierna tar slut så fort. Jag vet inte om de svenska företagen har gått på samma mina.

Kanske blir det den svenska lövhalkan som till sist tar död på sparkcyklarna.

Vad var det de sa?

Savoykålen: Redan i mars, innan Birgitte Bonnesen fått silkessnöret, såg en kryddstekt rådjursrygg med savoykål på At Six att Jens Henriksson var mannen för Swedbank: han var ju ung (förhållandevis i alla fall), djupt insyltad i ägarkretsen och hade meriter som IMF-direktör och chef för börsen. Kanske var det bara Savoykålen – tillsammans med Göran Persson då – som tyckte att Henriksson var en bra idé; sedan Persson presenterat sin nye påg har kritiken varit brutal.

Men rätt fick han i alla fall, Savoykålen.

Affärsvärlden Redaktionen

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom