Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Per Schlingmanns skamlösa språktortyr

2014-01-28 21:00

Schlingmanns språk är inte hans eget. Det är ett urblåst standardspråk som hör till en hel genre.

Jag kan inte påstå att jag är en särskilt noggrann läsare av affärspressen, men häromveckan var Dagens Industri vänlig nog att förse mig med en text som räckte länge. Låt mig ge ett smakprov:

”Sveriges framtida tillväxt kommer i högre grad att ske med kvinnor och människor med annan kulturell bakgrund och vi måste se klimatfrågan som ett sätt att stimulera tillväxt, inte som en kostnad. Ansvar är en avgörande faktor för Sverige och väljarna, men inte tillräcklig. För alliansen blir ansvarsdimensionen viktig, men än viktigare är att inse att den inte är tillräcklig.”

Notera hur författaren i en och samma mening lyckas få med kvinnor, invandrare och klimatet, även om han har svårare att få med det svenska språket utan protester. Poängen med texten var att ingen vet hur det går i årets val, men att alliansen kan vinna om den säger ja till ”förnyelse”, vågar ”överraska” och visar ”vilja”. Förutsatt, förstås, att tillräckligt många väljare röstar på den.

Det var med andra ord en ganska typisk text av den mytomspunne moderatgurun Per Schlingmann. Det senaste dryga halvåret har Schlingmann varit kolumnist i Svenska Dagbladet, som i tysthet alltså måste ha släppt honom till DI. Vi kan säkert se fram emot flera tänkvärdheter av det slag han bjudit oss på i Svenskan. Vem glömmer till exempel denna inledning:

”Vi befinner oss utan tvekan i omvandlingens tid. Saker och ting är inte längre vad de en gång var.”

Eller denna djärva slutsats:

”Med artificiellt solljus går det att skapa sin egen drömbeach i speciell inomhusmiljö och faktum är att det mesta av det vi gör i dag kommer vi att göra på andra sätt i framtiden.”

För att inte tala om detta kloka råd:

”Faktum är att alla kan vara kreativa, det gäller att hitta sätt kring hur vi kan mana fram vår förmåga och lösgöra våra ramar. Ett sätt tror jag är att försöka behålla barnasinnet inom oss. Barn har till skillnad från oss vuxna ett friare tänkande.”

”Let them lead the way”, som en annan stor tänkare (Whitney Houston, salig i åminnelse) uttryckte det om våra små illbattingar.

Nu handlar inte detta om Per Schlingmann, även om de klichéer, plattityder, cirkelresonemang och såpbubblor som han torterar fram ur det svenska språket, är så utsökt tomma att de nästan är oemotståndliga. Jag nämner tvärtom Schlingmanns texter därför att hans språk inte är hans eget. Det är ett urblåst standardspråk som hör till en hel genre. Den genren kallas managementlitteratur och den säljer nästan lika bra som böcker om kristallhealing och medier (sådana medier som talar med döda, inte rapporterar om antalet döda).

Det är detta som är mitt ärende. Det finns en jättelik marknad för hjälp-dig-själv-böcker och new age-manifest, som främst riktar sig till kvinnor i en viss ålder. Där kläs luddigt trams i finkläder och språket våldtas med ett inkännande leende tills ord, meningar och hela resonemang tömts på allt faktiskt innehåll. Men det finns också en ansenlig marknad för managementlitteratur, som främst riktar sig till män i en viss ålder. Där försiggår exakt samma sak. Managementlitteratur är Harlequinromantik för karriärkåta medelålders män.

Det verkligt vämjeliga med dessa båda marknader är inte texterna eller författarna, utan läsarna. Är man intresserad av livets stora frågor och idéer av rang har vi trots allt närmare 3 000 år av västerländsk civilisation att tillgå. Men den kräver förstås viss ansträngning. Därför föredrar många de dallriga, lättsmälta aladåberna av kristaller, delfinbad och vag ”förnyelse”.

Det är ren, lättjefull slapphet.

Man får anta att Dagens Industri, som vanligt, ger sina läsare vad de vill ha. Skäms på er.

PS. Oundvikliga skiftningar

”Chance: Så länge rötterna inte är avskurna, är allt bra. Och allt kommer att bli bra i trädgården

Presidenten: I trädgården?

Chance: Ja. I trädgården har tillväxt sin säsong. Först kommer vår och sommar, men sedan höst och vinter. Och sedan vår och sommar igen.

Presidenten: Vår och sommar?

Chance: Ja.

Presidenten: Sedan höst och vinter.

Chance: Ja

Rand: Jag tror att vår insiktsfulle unge vän försöker säga att vi välkomnar naturens oundvikliga skiftningar, men vi upprörs av vår ekonomis årstider.”

Ur Välkommen, Mr Chance, med Peter Sellers i huvudrollen.

Johan Hakelius

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom