Rasrisk för guldpriset

2009-12-01 21:00 John Hassler

Värdet på guld avgörs av vad andra tycker att det är värt, inget annat. Rykten och psykologi har drivit upp priset orimligt högt, anser John Hassler.

Sedan millennieskiftet har avkastningen på guld varit fenomenal. Sedan början av 2001 har guldpriset mer än fyrfaldigats och bara i år har det stigit med 30 procent. Råvaruhandlarna vädrar nu vårluft efter en lång tid i ide och pratar om en ny guldålder. Kanske kan en investering i dag i guld komma att visa sig lönsam på något års sikt, men mycket talar för att guldpriset är en bubbla med hög risk och låg förväntad avkastning.

Värdet av allt guld i världen är cirka 6 000 miljarder dollar, det vill säga knappt 9 procent av världens BNP. Det betyder att värdet av alla sedlar och mynt i cirkulation i världen är ungefär lika stort som värdet av allt guld. Omsättningen på detta guld är dock väldigt liten och mycket små utbudschocker verkar kunna få stor betydelse genom sina psykologiska effekter. Till exempel fick den försäljning av 400 ton guld som IMF beslutade om i höstas stor uppmärksamhet och spred nervositet på och även utanför guldmarknaden. Värdet av det sålda guldet var dock bara cirka 15 miljarder dollar vilket inte motsvarar mer än ungefär fem minuters omsättning på världens valutamarknader.

Till skillnad från aktier, som ger rätt till framtida inkomster från det underliggande företaget, uppstår värdet på guld utan någon bakomliggande tillgång. I stället är mitt guld (om jag nu hade något) värdefullt bara så länge andra tycker att det är värt något. Bara till en mycket liten del avspeglar detta värde ett brukarvärde (i exempelvis tänder, smycken och elektronik). Om jag tycker att en aktie är undervärderad kan jag köpa den och få rätt till de vinster det underliggande företaget genererar. Med ett tillräckligt långsiktigt tidsperspektiv är jag därför inte så beroende av andras värderingar. Tvärtom kan jag kanske tjäna pengar genom att göra en bättre värdering än resten av marknaden.

Med guld är det annorlunda. Om alla skulle få för sig att guld har ett mycket lägre värde än dagens kan priset mycket väl för evigt stanna på en låg nivå. Om allt eller åtminstone en stor del av de 150 000 ton guld som nu finns upptaget ur marken lämnade kassavalven och kom till praktisk användning skulle priset förmodligen närma sig brukarvärdet. Detta skulle bli mycket lågt, med så mycket guld tillgängligt. En tillgång som får sitt huvudsakliga värde genom andras värdering blir förstås mycket känslig för rykten och psykologiska strömningar. Kanske för att minska dessa har ECB, Sveriges Riksbank och ett antal andra centralbanker kommit överens om att inte sälja mer än en begränsad del av sina stora guldinnehav. Den svenska riksbanken säger i officiella dokument att dess guldinnehav egentligen bara är ett historiskt arv och att man skulle vilja sälja mer än man får. Överenskommelsen mellan centralbankerna om att inte sälja guld förefaller syfta till att inte oroa en fundamentalt instabil guldmarknad.

I slutet av 1970-talet steg, liksom nu, guldpriset snabbt och 1980 nåddes ett pris som i reala termer var ungefär dubbelt så högt som dagens. Därefter föll priset snabbt och anträdde en fallande trend som varade i två decennier. Det är svårt att förstå denna utveckling som annat än en prisbubbla och kanske ser vi nu en igen.

Enskilda individer kan förstås tjäna stora pengar på sådana bubblor men dessa vinster motsvaras av förluster hos dem som hoppade på tåget för sent eller inte klev av i tid. Sådana nollsummespel har inget samhällsekonomiskt värde. Jag håller mig borta från guldmarknaden

---

John Hassler är professor i makroekonomi på Stockholms universitet. Han medverkar med en krönika var fjärde vecka.

John Hassler

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet