Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Sätt P för bygglobbyn!

2013-05-07 21:00

Bygglobbyn är kanske Sveriges mest framgångsrika särintresse. Gång på gång luras allmänheten på projekt som är dyra och dåliga. Ge inte ”det byggindustriella komplexet” mer makt.

I januari 1961 varnade USA:s president Dwight D. Eisenhower i ett tv-tal för det ”militärindustriella komplexet”. Han syftade på ett kotteri bestående av försvarsindustrin som tillsammans med höga militärer och politiker drev på kapprustningen därför att det gagnade dem. I dag kan vi konstatera att Eisenhower var framsynt. Trots att USA vann kalla kriget har landets försvarsbudget stigit stadigt och på senare år motsvarat uppemot hälften av världens samlade militärutgifter. Ett annat sätt att se på saken är att USA:s militärindustriella komplex måste vara ett av vår tids mest framgångsrika särintressen, i alla fall i pengar räknat.

Vår svenska motsvarighet har inte varit lika lyckosamt, försvaret är ju snudd på nedlagt. Därmed inte sagt att Sverige är fritt från liknande oheliga allianser. En mäktig sådan skulle man – med en nick mot Eisenhower – kunna kalla för det ”byggindustriella komplexet”. Eller varför inte BIK? Det består av byggbolagen, tekniska konsultföretag, arkitekter, byggfack, lobbyindustrin samt politiker av allehanda färg – inte sällan på lokal nivå.

BIK:s genombrott var förmodligen det så kallade Central Business District i Stockholm, som i praktiken var en ödeläggelse av större delen av stadsdelen Norrmalm. Liknande operationer i mindre skala följde i en rad små- och mellanstora städer där stadskärnor ”sanerades” och 1800-tals­bebyggelse ersattes av betongmonoliter. Nästa triumf för BIK bör ha varit miljonprogrammet, de stora bostadsområden i närheten av storstäderna som byggdes åren kring 1970. Därefter har BIK bland annat med framgång drivit på för infrastrukturprojekt som Öresundsbron, Hallandsåsen, Botniabanan, idrottsarenor samt förbifarter runt våra städer, det senare ofta i kombination med nya köpcentra.

Det är naturligtvis inte så att allt som BIK tar initiativ till blir dåligt, fult och/eller samhällsekonomiskt olönsamt. Tvärtom är många bygg- och infrastrukturprojekt i högsta grad angelägna. Problemet är att BIK tenderar att finna lösningar som är bäst för BIK, inte nödvändigtvis för det allmänna.

För byggindustrin kan det exempelvis innebära att projektet blir större och dyrare än vad som är motiverat. För politiker kan det betyda att spektakulära lösningar som sätter en ort ”på kartan”, som skapar arbetstillfällen och som skriver in kommunordförandens namn i historieböckerna får förtur före projekt som skulle göra större nytta men inte ge några rubriker.

Ett aktuellt och typiskt BIK-projekt är den sedan länge planerade och omdebatterade ombyggnaden av Slussen i Stockholm. Där har en knapp majoritet i stadsfullmäktige röstat igenom ett förslag som kostar dubbelt så många miljarder för skattebetalarna som en renovering av den befintliga strukturen skulle göra och som dessutom tar åtta år att genomföra i stället för fyra. BIK:s plan har också nackdelen att den kräver ändringar i detaljplanen. Det innebär att den nu är föremål för en juridisk process (BIK förlorade i första instans) som gör att det i värsta fall tar flera år innan bygget kan påbörjas.

BIK tar varje tillfälle som ges att kritisera just det svenska bygglovsförfarandet. Det betecknas som tidsödande, dyrt och sägs medge alltför stora möjligheter att överklaga och dra projekt i juridisk långbänk. Bygglovsrutinerna anges också ofta som ett bidragande skäl till att det är så dyrt att bygga i Sverige.

I söndags berättade SVT:s Aktuellt att priset för att bygga bostäder i Sverige är i särklass högst i EU, 72 procent över snittet. Men det främsta skälet till det är knappast bygglovsprocessen, utan att den svenska byggbranschen är ett dysfunktionellt oligopol som inte har uppvisat någon produktivitetsförbättring att tala om under de senaste två decennierna.

När USA:s militärindustriella komplex stöter på opposition brukar motståndarna avfärdas som opatriotiska, opålitliga, ansvarslösa och politiskt naiva. På liknande sätt brukar BIK, mellan skål och vägg, stämpla de trolösa som trädkramare, rättshaverister, skönandar eller bakåtsträvare. Det har fått till följd att ganska få vågar eller orkar utmana BIK, men när det händer så är just lagstiftningen och rättssystemet ett viktigt vapen i händerna på motståndarna, ibland det enda.

Det kan vara frestande för regering och riksdag att falla för BIK:s krav på förenklade bygglovsförfaranden. I synnerhet som de framförs med argumenten att det skulle skapa jobb och reducera byggkostnaderna. Men om det samtidigt skulle försvåra för allmänheten att använda rättsväsendet för att bromsa och någon gång till och med stoppa BIK:s värsta galenskaper så vore det en förlust för demokratin.

Jon Åsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom