Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

SD:s okända finansiärer

2010-11-30 21:00

Bidragsfusk, svarta pengar och hemliga finansiärer har medverkat till Sverigedemokraternas valframgång. Men den största donatorn är du. Affärsvärlden har granskat hur SD fick råd att bli riksdagsparti.

<p>En grön ståldörr öppnas i parkeringsgaraget under ett hus på Södermalm i Stockholm. I en underjordisk kulvertliknande lokal med kala vita väggar och lågt i tak fanns tills nyligen Sverigedemokraternas centrala partilokal. En nödutgång leder till en port på en annan gata. </p> <p>Det är från denna källare som partiledaren Jimmie Åkesson har tagit Sverigedemokraterna in i riksdagen på Helgeandsholmen ett par kilometer bort. Men hur gick det egentligen till? Ja, en av knäckfrågorna var finansieringen.</p> <p>- Finansieringen är en fråga som inte får underskattas. Den är avgörande för alla politiska partier i hela världen. För ett så här litet parti kan väldigt få personer ha spelat en avgörande roll för hela framväxten, säger Tommy Funebo.</p> <p>Han hoppade av partiet år 2004 och tog med sig interna dokument till den numera världskända författaren Stieg Larsson på den antirasistiska tidningen Expo.</p> <p>Rykten börjar snurra så fort någon välbeställd person närmar sig partiledningen. I valrörelsen 2010 syntes en affärsman i kretsen kring Jimmie Åkesson. Den elegant klädde mannen har tidigare drivit bolag i Skåne, bor på en flott adress i Stockholm och syns på Stureplans innekrogar. I kändisvimlet verkar 44-åringen gärna posera lite utmanande för fotograferna, men Affärsvärlden vill han inte tala med.</p> <p>Snart började det glunkas om att mannen, som startade ett nytt företag år 2008, var Sverigedemokraternas stora hemliga finansiär - något som partiets kassör Per Björklund förnekar.</p> <p>Men varifrån har pengarna kommit?</p> <p>***</p> <p>Jultomten</p> <p></p> <p>Vissa kallar Lars-Erik Aldin nazist, men själv säger han att han är kristen.</p> <p>- I Apostlagärningarna står det att Gud har fastställt olika folk och bestämt gränser mellan dem. Det hycklar de bort i kyrkan, men det håller Nationaldemokraterna väldigt hårt på, säger han.</p> <p>Den numera 90-årige Lars-Erik Aldin har varit med och stöttat Sverigedemokraterna ända sedan partiet formellt bildades ur rörelsen Bevara Sverige Svenskt, BSS, 1988. Det var innan Nationaldemokraterna bröt sig ur Sverigedemokraterna.</p> <p>- Nationaldemokraterna har ungefär samma politik som Sverigedemokraterna, fast Nationaldemokraterna är lite hårdare. Men ska man komma in i riksdagen måste man ha en mjukare politik, säger Lars-Erik Aldin.</p> <p>Aldin är välbeställd. Han har jobbat som fastighetsekonom i Stockholms stad och sparat ihop en förmögenhet. Ändå betalade han i början bara medlemsavgiften på en hundralapp eller två per år till partiet.</p> <p>Men när SD fick nytt ledargarnityr 1995, Mikael Jansson blev partiledare och Arnold Boström kassör, förändrades läget. Boström hade en examen från Handelshögskolan i Stockholm och kunde det här med ekonomi. Nu blev det ordning på partiets räkenskaper och så småningom vågade Lars-Erik Aldin ta steget att bli revisor. Boström och Aldin blev ett radarpar för den så viktiga finansieringen. Under deras tid vid kassaboken började det även ramla in stora summor.</p> <p>När duon tog över ansvaret hade partiet i storleksordningen 50 000-100 000 kronor på ett postgirokonto. Men i december 1999 satte någon in 100 000 kronor hos Sverigedemokraterna. Ett år senare kom personen, som snabbt döptes till Jultomten, med en julklapp på 200 000 kronor. År 2002 kom 300 000 kronor i januari och i februari år 2003 kom 1 miljon kronor. Totalt alltså 1,6 miljoner kronor. Allt enligt Boström.</p> <p>Boström berättade för Tommy Funebo att det var Aldin som var Tomten, enligt Funebo. Och när Funebo senare hoppade av hamnade uppgifterna hos Expo. Men Aldin vill inte kännas vid dem.</p> <p>- Nej, det var ett begrepp som kom fram. Partiet ville inte tala om någonting utan styrka anonymiteten bland givarna. Tomten var en allmän beskrivning på anonymiteten, säger han.</p> <p>En annan välbeställd person som fanns runt de invandrarfientliga rörelserna på högerkanten var Carl Lundström, kallad knäckebrödskungen för att han var en av arvtagarna till faderns företag Wasabröd. Han har främst stöttat Framstegspartiet, men enligt flera källor även Nationaldemokraterna och eventuellt också Sverigedemokraterna. Han är känd som en av de åtalade i upphovsrättsmålet mot The Pirate Bay. Affärsvärlden har inte lyckats nå honom.</p> <p>Jultomtens pengar var välkomna. Partiet vek snabbt miljonen plus ränta för riksdagsvalet 2002. Tidigare hade partiet använt sin lilla kassa på postgirokontot för löpande utgifter, men nu började Aldin undersöka räntebärande konton. Han provade med nischbankerna, som utlovade lite högre ränta än storbankerna, men fick nej.</p> <p>- Vi gick på de andra bankerna för skojs skull, men fick nobben, säger Lars-Erik Aldin.</p> <p>När Handelsbanken nekade överklagade Boström och Aldin till Finansinspektionen, som kritiserade banken. Handelsbanken erbjöd då, enligt Aldin, partiet ett räntelöst konto. I stället placerade Boström och Aldin bland annat pengar på ett riksgäldskonto.</p> <p>Med de här pengarna var Sverigedemokraterna på rull. Partiet hade inte stora utgifter, de få engagerade jobbade ideellt. År 2002 låg till exempel den totala budgeten på 1,7 miljoner kronor. Partilokalen i Stockholm var extremt billig, i flera år fick partiet av misstag inte ens några elräkningar för bunkern, och så många andra fasta kostnader fanns inte.</p> <p>- Jag brukar hävda att den största ekonomiska tillgången för partiet är de frivilliga krafternas arbete. Tidigare har man aldrig egentligen betalat folk utan de har till och med betalat för de flygblad de delat ut, säger Arnold Boström.</p> <p>En handfull personer brukade bo i partiets 260 kvadratmeter stora skyddsrumsliknande källare. Gratis "bostad" mitt i Stockholm - men helt utan dagsljus. Medan de levde på bidrag eller studielån jobbade de heltid för partiet. Ett tag betalade Arbetsförmedlingen för fem sex praktikplatser på partikansliet. Annars gällde andra bidrag.</p> <p>- De som inte studerade fick se till att hålla sig arbetslösa, säger Jimmy Windeskog, en före detta partitopp som slängdes ut ur partiet år 2005.</p> <p>Gillar partiet att man lever på bidrag?</p> <p>- Ja, socialförsäkringssystemet finns för att hjälpa människor. Vi har nyttjat det för vi tyckte att det var viktigt för partiet, säger Windeskog som berättar att han själv skuldsatte sig för sitt partiarbete och fick betalningsanmärkningar.</p> <p>- När vi tryckte saker försökte vi göra det svart, men det gjorde att det var svårt att visa en ekonomisk redovisning för medlemmarna. Det har förekommit saker som moraliskt sett inte var hundra procent, säger han.</p> <p>Men det fanns även rötägg som stal ur partikassan. År 2009 tog partiets lokala kassör i Trollhättan 157 000 kronor och blev fälld i domstol.</p> <p>Snart skulle dock några av dem som jobbade hårt för partiet vara utkastade.</p> <p>***</p> <p>Extremisten</p> <p></p> <p>Midsommarhelgen 2004 brast det för Nationaldemokraternas grundare Tor Paulsson. Den här kalla och småregniga midsommarhelgen tog svartsjukan över under en fest hemma på gården i Gagnef i Dalarna. Paulsson tog bland annat stryptag på sambon.</p> <p>Tor Paulsson tillhörde tidigare Sverigedemokraterna och låg bakom partiets lyckade kampanj i Haninge, söder om Stockholm, i valrörelsen 1998. Inför det valet fick partiet även pengar för att trycka valfoldrar av det franska invandringsfientliga och djupt konservativa partiet Front National, lett av Jean-Marie Le Pen.</p> <p>Men Tor Paulsson ville mera. Han utarbetade en skriftlig generalplan för hur han och hans krets skulle ta makten i partiet, enligt flera källor. Men partiledningen kom över häftet och på årsmötet år 2001 åkte Tor Paulsson ut.</p> <p>Tillsammans med sin styvfar Anders Steen och sin mor Marie Sjökvist bildade han Nationaldemokraterna. Då Nationaldemokraterna snabbt försökte växa sig stora hade de inte råd att ställa krav på vilka aktivister som fick vara med. De mest extrema hamnade därigenom hos ND.</p> <p>Det var bra för Sverigedemokraterna. Nu stod partiet inte längre längst till höger och närmast vit makt-rörelserna. Med skapandet av det hårdföra Nationaldemokraterna fick Tor Paulsson Sverigedemokraterna att se snällare ut.</p> <p>Samtidigt delades Israelfalangen i två, utefter partilinjerna. Tidigare hade partiet en tyst överenskommelse om att inte diskutera Israel eller judendomen. Men nu höll många i Nationaldemokraterna på palestinierna medan många i Sverigedemokraterna stod på israelernas sida. Medan det fanns antisemiter i ND var SD:arna främst anti islam. Att Dansk Folkeparti - som SD såg upp till och ville efterlikna - också var Israelvänligt stödde den trenden i SD.</p> <p>Men Nationaldemokraterna kollapsade med Tor Paulsson. Nationaldemokraterna hade talat sig varma för familjen, Tor Paulsson hade fem barn och när han misshandlade sin sambo blev det skandal. Att han uteslöts ur partiet dagen efter midsommarfesten hjälpte inte. En maktstrid följde, partiet föll ihop och Tor Paulsson dömdes till fängelse i tio månader.</p> <p>Hos Sverigedemokraterna spelade detta en fyrklöver från Skåne i händerna.</p> <p>***</p> <p>Kuppen</p> <p></p> <p>Medan vattnet porlade i vattenfallen utanför konferensanläggningen Louis De Geer i Norrköping den andra helgen i maj 2005 uppstod en strid mellan två falanger på Sverigedemokraternas riksårsstämma. Partiledaren Mikael Jansson utmanades av de fyras gäng från ungdomsförbundet - Björn Söder, Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Mattias Karlsson.</p> <p>Ungdomarna (nåja, Jomshof var nästan 36 år) hade träffats på Lunds universitet. Åkesson studerade statsvetenskap, förvaltning och lite juridik. Karlsson gick pol mag-programmet, där statsvetenskap ingick, och läste även lite historia. Ingen av dem tog dock examen. Det gjorde däremot Björn Söder som blev civilingenjör. Jomshof var redan grundskollärare när han började studera historia, geografi och religion. Hans uppsats hette "Magnus Stenbock - en krigshjälte blir staty."</p> <p>De fyra kallades Skånefalangen eller Förnyarna och var besvikna över valresultatet 2002. De ville stöpa om partiet inför valet 2006 genom att tvätta bort de grövsta åsikterna - allt för att det skulle bli mer aptitligt för väljarna.</p> <p>Mikael Jansson hade visserligen försökt rensa leden i offentliga sammanhang genom att införa ett förbud mot uniformer på partiets manifestationer. Det gällde de svarta, grå eller dovt gröna amerikanska bombarjackorna med orange foder som var skinnhuvudenas signum. På demonstrationer och manifestationer ville inte Jansson ha berusade grabbar som bråkade och skrek "Sieg Heil!". För att bli stort måste partiet backas av "vanliga" svenskar.</p> <p>Jimmie Åkesson hade hållit en relativt låg profil ända fram till år 2003. Vid den tiden hade han formulerat flygbladen och när partiet inte kunnat enas om ett partiprogram hade Jimmie Åkesson fått i uppdrag att skriva ihop ett nytt.</p> <p>Han och Mattias Karlsson hade bakat ihop ett par av de tidigare förslagen och lagt till eget material i ett välformulerat dokument. Programmet ansågs så urvattnat att det enhälligt röstades igenom - vilket var ytterst ovanligt i partiet på den tiden. År 2005 gjordes några justeringar, men i grund och botten är det Åkessons och Karlssons program partiet har i dag.</p> <p>Inför riksårsstämman hade skåningarna bestämt att Åkesson fick duga som partiledarkandidat - som det minst dåliga alternativet. Han hade politisk erfarenhet eftersom han hade kommit in i Sölvesborgs kommunfullmäktige i valet 1991 och blivit ungdomsförbundets ordförande år 2000. Dessutom ansågs han bra på att ta medierna. </p> <p>I konferensanläggningen byttes pappersarbetaren Jansson ut mot akademikern Åkesson. </p> <p>Med Janssons fall slutade även Jultomtens pengar att rulla in till rikskansliet, i stället fick endast de distrikt som stödde Jansson pengar av Aldin, enligt avhopparen Tommy Funebo.</p> <p>Nu hade omstöpningen börjat.</p> <p>- Sverigedemokraterna har slipat ned sina träffytor. De har inte ändrat på ideologin utan har gjort lite som Schlingmann, paketerat om budskapet i smakligare förpackning, säger Tommy Funebo.</p> <p>De fyras gäng ville självfallet ha ett riktigt framgångsval år 2006. Till det behövde de finansiering. Partiledningen hade efter valet 1991, som var en besvikelse för partiet, kommit fram till att en av anledningarna var "total avsaknad av pengar", enligt boken Ut ur skuggan, av Mikael Ekman och Daniel Poohl, som hänvisar till Sverigedemokraternas jubileumsskrift 1993.</p> <p>Inför valet 2006 var de fast beslutna att inte falla på en tom plånbok.</p> <p>***</p> <p>Kosingen</p> <p></p> <p>- Vi behövde pengar, väldigt mycket pengar, säger Arnold Boström.</p> <p>Kassören och partiledningen var bekymrade. Diskussionerna avlöste varandra på partistyrelsemöten i Trollhättan, Stockholm, Värmland och Jönköping. </p> <p>Valet 2002 hade bara inbringat knappa 2 miljoner kronor per år i kommunalt partistöd. Av dem skickades 25 procent till riksorganisationen. Dessutom fick partiet medlemsavgifter och privata donationer. Men Boström och den övriga ledningen ansåg inte att intäkterna skulle räcka för att partiet skulle nå målet - riksdagen. De siktade på en valbudget kring 10 miljoner kronor.</p> <p>Då kläcktes idén till ett lånelotto. Partiet sålde 400 skuldebrev, som kallades obligationer, för 5 000 kronor styck. De som investerade skulle få tillbaka sina pengar med 10 procents ränta.</p> <p>Partiet räknade med en valframgång och tänkte betala tillbaka en tredjedel av pengarna per år i tre år framåt, eftersom Sverige ger partibidrag per år. Vilka medlemmar som skulle få tillbaka sina pengar och sin ränta vilket år bestämdes via lottning. På så sätt fick SD in ytterligare två miljoner kronor.</p> <p>I valet 2006 fick Sverigedemokraterna stora lokala valframgångar runt om i landet. Partiet ökade från 49 till 280 mandat och vann representation i 144 kommuner. Starkast blev SD i Skåne och Blekinge län, där partiet nådde över 6 procent av rösterna. Dessutom fick partiet 16 mandat i landstingsfullmäktige i Blekinge, Skåne och Örebro.</p> <p>I riksdagsvalet fick partiet 90 000 fler röster än i valet 2002 och landade på 2,9 procent. Därmed nådde SD också över den gräns på 2,5 procent som gäller för att få statligt partistöd.</p> <p>Kommunalvalen 2006 innebar finansiell storslam. Totalt gav valresultatet ett klirr på cirka 44 miljoner kronor från kommuner, landsting och regioner 2007-2010.</p> <p>Men Jimmie Åkesson och partiledningen styrde inte över miljonerna själva. De tillhörde partidistrikten. Det statliga partistödet var 3 miljoner kronor 2007-2010.</p> <p>På riksårsmötet 2007 bestämde partiet att distrikten skulle föra över mer pengar till riksorganisationen. De tidigare 25 procenten blev från och med 2008 40 procent. Distrikten skulle alltså skicka över nästan hälften av de pengar de fick för att bedriva politik lokalt till riksorganisationen.</p> <p>Hur stora de kommunala partibidragen varit varierar. Enligt branschorganet Sveriges kommuner och landsting, SKL, var varje mandat i kommunerna i genomsnitt värt nära 30 000 kronor per år medan en plats i landstingen gav dryga 145 000 kronor per år.</p> <p>Distrikten pumpade in 16 miljoner kronor till riksorganisationen under åren 2007-2010, enligt Per Björklund som tog över som kassör efter Arnold Boström 2007.</p> <p>Någon Jultomte har inte synts till under hans tid som kassör, påstår Björklund.</p> <p>- Folk har satt in en femtiolapp, hundra kronor, några 10 000 kronor i månaden och i enstaka fall 50 000 kronor, säger han.</p> <p>Dessa bäckar små växte till 4 miljoner kronor under valperioden. Medlemsavgifterna gav mindre. Sverigedemokraterna har i många år hävdat att det haft 5 000 medlemmar, men det har inte stämt. År 2005-2006 hade partiet cirka 1 500 medlemmar. I dag lär dock den tidigare osanningen ha blivit sanning. Medlemmarna har i genomsnitt betalat runt 300 kronor var om året.</p> <p>Sverigedemokraternas stora egentliga inkomstkälla inför valet 2010 var därmed de kommunala partibidragen.</p> <p>Per Björklund kallar överföringarna på 16 miljoner kronor till riksorganisationen för "serviceavgift". Enligt honom får distrikten i landet tillbaka tjänster för pengarna i form av utbildning, flygblad, utskick och annat.</p> <p>Ändå har det funnits pengar över, uppger en källa inom Sverigedemokraterna.</p> <p>- Det är inte medlemsobligationerna som byggt partiet. Det är de ofantligt stora kommunala partistöden. Man har tagit kommunalt partistöd och lagt i ladorna.</p> <p>Ett av Sverigedemokraternas partidistrikt och en kommunförening har frivilligt överfört mer än de 40 procenten, sammanlagt 600 000 kronor, som valtillskott inför 2010.</p> <p>- Vi betalade 50 procent av partistödet 2007 och 2008, berättar Jens Leandersson, ordförande i distrikt Syd. </p> <p>Det är det största av SD:s partidistrikt och omfattar länen Skåne, Småland, Halland, Jönköping och Kronoberg.</p> <p>Kommunerna och landstingsregionerna får avsätta skattepengar som partistöd i syfte att stärka "den lokala demokratin", enligt förarbeten till kommunallagen. Det är inga kaffepengar precis. Varje år betalar de över 600 miljoner kronor till lokala partier.</p> <p>Det är Sverigedemokraterna som för över störst andel av det kommunala stödet till den centrala partikassan, enligt en riksdagsutredning från 2008. Därefter kommer KD, M, FP och V.</p> <p>- Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet överför nästan ingenting, säger Johan Lantto, som skrev rapporten på uppdrag av riksdagen och numera är utredare på Statskontoret.</p> <p>- Det är inte olagligt att föra över pengar på det här sättet men det strider mot kommunallagens intentioner, säger han.</p> <p>Problemet är att lagen inte säger någonting om hur mycket pengar partidistrikten får ge till partiet centralt. </p> <p>- Det finns ingen kontroll över huvud taget, inte ens av hur pengarna sätts in, och ingen öppen redovisning av hur de används. Partierna i riksdagen har inte velat ha det så, men pengarna får ändå inte gynna verksamheter som är nationella, konstaterar Staffan Wikell, förbundsjurist på SKL.</p> <p>***</p> <p>Valrörelsen</p> <p></p> <p>Kvinnor i svarta burkor med barnvagnar springer om en ensam ljushyad gråhårig tant. Sverigedemokraternas tv-reklam inför valet ställer på klassiskt vis grupp mot grupp. Pensionärerna mot invandrarna.</p> <p>Filmen skulle sändas i TV4 men stoppades av vd:n Jan Scherman eftersom den ansågs strida mot en demokratiregel i radio- och tv-lagen. Filmen sändes trots allt i en kortad, censurerad, version. På SD:s partikansli ler de i dag åt uppståndelsen. Reklamen fick avsedd effekt, noterar Sverigedemokrater, som lärt sig att nyttja medierna.</p> <p>Tv-reklam var ett prioriterat område i den opinionsbildning som valbudgeten på totalt 19 miljoner kronor möjliggjorde.</p> <p>Ett massutskick till samtliga fyra miljoner hushåll i landet låg dock etta på partistyrelsens prioritetsordning. Därefter kom stöd till lokala flygblad och foldrar, följt av reklam i tv och radio. </p> <p>Ett tiotal personer anställdes också under kampanjtiden. Lönerna varierade mellan 10 000 och 20 000 kronor i månaden med undantag för Jimmie Åkesson, som hade 25 000 kronor.</p> <p>Är pengar då allt i en valrörelse? </p> <p>Centerpartiet är landets rikaste parti. De betalade sin valbudget på 65 miljoner kronor med eget kapital och partistöd. Det hindrade inte att partiet backade i valet.</p> <p>Men för SD har miljonerna betytt nästan allt.</p> <p>- Pengar betyder väldigt mycket. Utskicket till landets alla hushåll gav väldigt mycket i utväxling, säger Per Björklund.</p> <p>Inför valet 2010 upprepade SD också succén med lånelotto. Partiledningen gav ut 1 000 skuldebrev à 5 000 kronor styck. Alla lovades en ränta på 4 procent. Om partiet kom in i riksdagen och fick partistöd skulle "investerarna" även få samma procenttal partiet fick i valet, avrundat uppåt. Dessutom skulle då hela räntesatsen dubblas. Det hela skulle bli 4 procent plus 6 procent, gånger två, alltså 20 procent. Erbjudandet fulltecknades av 150 medlemmar, vilket gav SD 5 miljoner kronor.</p> <p>Om SD gjorde ett dåligt val fanns en risk att pengarna skulle gå upp i rök eftersom de inte omfattades av den statliga insättningsgarantin.</p> <p>Nu ska långivarna få tillbaka insatsen plus 20 procent i ränta via lottning. 333 stycken skuldebrevsnummer dras respektive år 2011, 2012 och 2013.</p> <p>En av dem som lånade ut pengar är 23-årige Eric Myrin, född och uppvuxen vid Telefonplan i Stockholm och sedan i höstas pressekreterare på SD:s riksdagskansli. Inför valet 2006 köpte han en obligation för 5 000 kronor. 2010 lånade han ut 35 000 kronor och han får nu 7 000 kronor i avkastning.</p> <p>- För det första vill man ju vara med och stödja partiet och det är en viktig inkomstkälla för partiet. För det andra var det bra privatekonomiskt. Man får bra återbäring utan någon egentlig risk.</p> <p>Du litade på att få pengarna tillbaka?</p> <p>- Ja, jag var till 90 procent säker på att partiet skulle komma in i riksdagen, och om inte vi inte kommit in i riksdagen så var vi säkra på att komma in i kommunerna i större utsträckning, och det mesta av partiets pengar kommer ju från det lokala partistödet.</p> <p>En snickare i Lund, något yngre än Myrin, lånade ut 100 000 kronor. Han vill vara anonym eftersom han är rädd för extremvänstern. </p> <p>- Jag hade råd med det och gör en bra grej, det är bra både för mig och partiet. </p> <p>Av de 19 miljoner kronorna i SD:s valfond 2010 kom 5 miljoner från medlemslånen. 4 miljoner var gåvor. Övriga 10 miljoner kronor bestod av partibidrag och medlemsavgifter.</p> <p>Satsningen gick hem. När partiledaren äntrade scenen på SD:s valvaka sjöng kamraterna Boney M:s hit "Brown girl in the ring", fast på SD-svenska: "Jimmie Åkesson, sha la la la".</p> <p>***</p> <p>Pengaregnet</p> <p></p> <p>De 20 riksdagsmandat som Sverigedemokraterna fick i valet betyder ett ösregn av nya partimedel, bland annat över SD-ledamöterna i riksdagen. Åtta av dem deklarerade 2009 årslöner under 260 000 kronor. Nu får de en lön på 56 000 kronor i månaden.</p> <p>Sammantaget kan SD räkna med att få omkring 235 miljoner kronor i partistöd från stat, kommun och landsting fram till 2014.</p> <p>Per Björklund ska nu börja arbeta med en ekonomisk plan för SD. Partiet ska avsätta pengar till valet 2014. Dessutom ska SD tillsätta regionala ombud och utöka sin närvaro på internet och i sociala medier som Twitter och Facebook.</p> <p>Så sent som i november i år kom frågan om partierna bör tvingas redovisa sina bidragsgivare upp i riksdagens Konstitutionsutskott, KU.</p> <p>I början var, enligt uppgift, partisekreterarna i alliansen överens om att regeringen skulle få i uppdrag att utreda lagstiftning på området. Men sedan sade Moderaterna tvärt nej, följda av KD och så småningom också C och FP. Även SD, som länge hade en hemlig tomte, är emot lagstiftning. Partiet får en vågmästarroll när hela riksdagen ska rösta i frågan.</p> <p>I somras tillsatte regeringen dock en utredning som ska utvärdera de vaga reglerna för lokalt partistöd. Ordförande är Stig Nyman, kristdemokratiskt sjukvårdslandstingsråd i Stockholm.</p> <p>Han liknar de stora överföringarna till riksorganisationerna vid en "generell beskattning", som han anser är tveksam.</p> <p>- Pengarna ska användas för att stärka den lokala demokratin. Bara om riksorganisationerna erbjuder tjänster som motsvarar dessa summor, då kan det vara okej, säger han.</p> <p>Nu har partiet hur som helst använt pengarna och lyckats ta sig från källaren på Södermalm och inrättat kansli i Ledamotshuset vid Mynttorget i Gamla stan. Och nu vet vi vem som är partiets riktiga jultomte - vi skattebetalare.</p> <p>---</p> <p>1979-2010: från BSS till Riksdagen</p> <p></p> <p>Augusti 1979</p> <p>Flygblad med orden Bevara Sverige Svenskt, BSS, delas ut i Stockholm.</p> <p>1982</p> <p>Nätverket BSS formaliseras, och blir symbol för svenskt flyktingmotstånd. Det leds av Sven Davidsson, med bakgrund i Nysvenska rörelsen.</p> <p>Mars 1983</p> <p>BSS antar ett officiellt partiprogram. Bara etniskt besläktade människor från "kulturellt närstående länder" ska accepteras som invandrare. Adoptioner av barn från utlandet bör förbjudas. Vill ha restriktiv abortpolitik.</p> <p>6 februari 1988</p> <p>Sverigedemokraterna bildas av åtta män i en lägenhet i Stockholm. Flera av dem har dessförinnan haft samröre med nazistiska Nordiska Rikspartiet (1956-2009) BSS, Nysvenska rörelsen, Framstegspartiet och skinnskallekretsar.</p> <p>18 september 1988</p> <p>SD får 1 118 röster i riksdagsvalet. En majoritet av Sjöbo-borna röstar i en folkomröstning nej till att motta flyktingar.</p> <p>1989</p> <p>Anders Klarström, från Nordiska Rikspartiet, dömd för att ha mordhotat författaren Hagge Geigert, blir talesman.</p> <p>1990</p> <p>En fackla blir partiets symbol. Inspirationen kom bland annat från brittiska naziorganisationen National Front. Avskaffas inför valet 2006, då i stället en blåsippa antas.</p> <p>13 mars 1990</p> <p>Sverigedemokraterna reser till Kimstad och deltar på ett informationsmöte om en flyktingförläggning. Stämningen blir hätsk.</p> <p>1991</p> <p>Anders Klarström blir partiordförande och ungdomsförbundet, SDU, bildas. Robert Vesterlund blir dess förste ordförande, i dag känd för att bland annat driva den nazistiska hemsidan info-14.</p> <p>15 september 1991</p> <p>Partiet tar sina två första kommunala mandat i Höör och Dals-Ed.</p> <p>30 november 1991 </p> <p>Kravaller i Kungsträdgården när 500 personer deltar i Sverigedemokraternas marsch för att hylla Karl XII. De möts av 5 000 motdemonstranter.</p> <p>1995</p> <p>Jimmie Åkesson går med i SD.</p> <p></p> <p>5 mars 1995</p> <p>Mikael Jansson blir ny partiordförande. Det leder till splittring och det nazistiska Hembygdspartiet bildas.</p> <p></p> <p>23 mars 1996</p> <p>Förbud mot att bära uniform och bombarjackor på möten införs.</p> <p></p> <p>8 juni 1997</p> <p>Sverigedemokraterna deltar i det kortlivade skandinaviska samarbetet Nord-nat. I Europa finns det högerextrema nätverket EU-Nat, där SD deltar. Sedermera tar ungdomsförbundet över medlemskapet i EU-Nat.</p> <p></p> <p>20 september 1998</p> <p>Franska främlingsfientliga partiet Front National och dess frontfigur le Pen sponsrar Sverigedemokraternas valfolder. </p> <p></p> <p>Sommaren 2000</p> <p>Jimmie Åkesson blir ordförande i ungdomsförbundet.</p> <p></p> <p>2001</p> <p>Partiet får två mandat på riksnivå i kyrkomötet och ett mandat i vardera Lunds och Stockholms stiftsfullmäktige. Ett nytt SD-förbund startas, Fädernas kyrka.</p> <p></p> <p>12 Augusti 2001</p> <p>Ny splittring. Ur Sverigedemokraterna formas Nationaldemokraterna, som senare behåller en hårdare linje.</p> <p></p> <p>2002</p> <p>Sten Andersson, tidigare moderat riksdagsman, och Sven-Olle Olsson, tidigare Centern och Sjöbopartiet, värvas till SD.</p> <p></p> <p>2004</p> <p>I början av året hoppar medlemmen Tommy Funebo av från SD:s partistyrelse och anklagar partiet för att inte göra upp med nazism och rasism.</p> <p></p> <p>Våren 2005</p> <p>Misslyckat kuppförsök på Skattebetalarnas förening. Sverigedemokraterna och "knäckebrödsmiljonären" Carl Lundström försöker ta över föreningen genom att skriva in en mängd nya medlemmar.</p> <p>7 maj 2005</p> <p>Jimmie Åkesson väljs som ny partiledare i hård kamp med Mikael Jansson.</p> <p>Februari 2006</p> <p>SD lanserar satirteckningsstävling en vecka efter att Muhammedkarikatyrerna publiceras av danska Jyllandsposten, och när den första Muhammedteckningen publiceras beordrar Säpo SD:s webbhotell att stänga hemsidan. Det sker på uppdrag av utrikesminister Laila Freivalds som till slut avgår. </p></p> <p><p>September 2006</p> <p>Sverigedemokraterna får 2,93 procent i riksdagsvalet och 289 mandat i 144 kommuner. </p></p> <p><p>7 juni 2009</p> <p>SD är nära att ta mandat i EU-parlamentet, får 3,3 procent av rösterna.</p> <p>10 oktober 2009</p> <p>Åkesson skriver anti-islamsk debattartikel i Aftonbladet. Den anmälas till JK för hets mot folkgrupp men frias.</p></p> <p><p>Sommaren 2010</p> <p>SD startar kvinnoförbund.</p></p> <p><p>September 2010</p> <p>Expo avslöjar att 51 av de nyvalda ledamöterna i kommunerna har haft kopplingar till högerextrema vit makt-rörelser eller till Nationaldemokraterna.</p> <p></p> <p>19 september 2010</p> <p>Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, med 5,7 procent av rösterna. </p></p> <p><p>5 oktober 2010</p> <p>SD:s riksdagsgrupp lämnar efter en kvart gudstjänsten i Storkyrkan, som hålls i samband med Riksmötets öppnande, i protest mot biskop Eva Brunnes ord om främlingsfientlighet.</p> <p>Källor: Expo, "Ut ur Skuggan" av Mikael Ekman och Daniel Poohl (Natur och Kultur), Wikipedia m.fl.</p>

Birgitta Forsberg

Monica Kleja

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom