Staten och det sociala kapitalet
Det kallas exkluderande design. Parkbänkar som lutar, eller utrustas med armstöd i mitten, så att det inte går att ligga på dem. Galler och metallbågar som stänger av ytor där förut hemlösa och eventuellt deras bohag fick plats. Tidigare platta tak som beläggs med kullersten, så att ryggvänligt utomhussovande omöjliggörs.
Exkluderande design är på frammarsch i stadsmiljön, och oavsett ens personliga värdering av fenomenet, går det inte att förneka vad det signalerar: att andra människor är ett problem.
Prenumerera
Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.
Premium
- Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
- Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
- Över 500 aktieanalyser per år
- Unika investeringsverktyg och portföljer
- Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
- Och mycket mer
Vill du se fler alternativ? Läs mer här